om frärbgång hos styrelsen för en reform, som Ständerna så länga önskat. Han hoppades dock, at Hans Exceliens skulle kunna justera sin tanka då han finge inhemta representationsns förnysdt önskan i denna fråga. Dei funnes visserligen knapp någon reform, som ej kan sägas medföra någor olägenhet, men frågan är hvilketdera, fördelen el ler olägenhoterna, väga mera, och då bör man vä något rätta sig efter dem, som bafva närmaste in: tresset i frågan. Bestred i detia afseende Hr Lelfrus yttrande, att allmogen önskade hafva Lag mansrätten såsom andra insians ibland sig, sådar den nu är, då Bondeståndeis represenianter, som åtminstone i hvad räitegångsväsendet beträffar icke torde vara utan sakiuoskap, vid alla riksda garna önskat deras afskaffande. I afseende på Hi Grefve Posses yttrande, att man borde uppskju: hela frågan, tills hela lagförslaget komme, invände han, att om denna satz, att ej företaga några för bättringar isoleradt, skall gälla den ena gången och man vid andra tillfällen, när fråga uppstå om lagförslagets antagande i dess helhet, får höra att sådant icke låter sig göra, så råkar man i er cirkel, hvarur det är svårt att utkomma. Det syn tes honom dessutom ingalunda säkert, att de män hvilka nu utgöra minisic:en, skuile vara i stånd att afgifva någon proprie borgen, för hvad i rege ringen kommer att inträffa om 5 år härefter. — Friherre Boye, Ludvig, hads hört talas om popu laritet och nödvändigheten att söka den. För sir del hade han aldrig eftiersträfvat popularitet och behöfde den ej heller, och han tackade vördnads fullt H. Exe. Hr Grefve Posse, att han äfven inou detta hus vågat visa sig såsom sjelfständig man Förändrade för öfrigt sitt yrkande om afslag å be tänkandet, till det om återremiss. — Her af Uhr Gustaf, och Dalman, W. F., biträdde äfven dera: åsigt, som yrkade bifall till Utskottets betänkande till hvars försvar emot en del gjorda anmärknin gar Hr Cederschöld, Robert, yttrade sig. — Slut ligen beslöt Ståndet återremiss.