om frärbgång hos styrelsen för en reform, som
Ständerna så länga önskat. Han hoppades dock, at
Hans Exceliens skulle kunna justera sin tanka
då han finge inhemta representationsns förnysdt
önskan i denna fråga. Dei funnes visserligen knapp
någon reform, som ej kan sägas medföra någor
olägenhet, men frågan är hvilketdera, fördelen el
ler olägenhoterna, väga mera, och då bör man vä
något rätta sig efter dem, som bafva närmaste in:
tresset i frågan. Bestred i detia afseende Hr Lelf-
rus yttrande, att allmogen önskade hafva Lag
mansrätten såsom andra insians ibland sig, sådar
den nu är, då Bondeståndeis represenianter, som
åtminstone i hvad räitegångsväsendet beträffar
icke torde vara utan sakiuoskap, vid alla riksda
garna önskat deras afskaffande. I afseende på Hi
Grefve Posses yttrande, att man borde uppskju:
hela frågan, tills hela lagförslaget komme, invände
han, att om denna satz, att ej företaga några för
bättringar isoleradt, skall gälla den ena gången
och man vid andra tillfällen, när fråga uppstå
om lagförslagets antagande i dess helhet, får höra
att sådant icke låter sig göra, så råkar man i er
cirkel, hvarur det är svårt att utkomma. Det syn
tes honom dessutom ingalunda säkert, att de män
hvilka nu utgöra minisic:en, skuile vara i stånd
att afgifva någon proprie borgen, för hvad i rege
ringen kommer att inträffa om 5 år härefter. —
Friherre Boye, Ludvig, hads hört talas om popu
laritet och nödvändigheten att söka den. För sir
del hade han aldrig eftiersträfvat popularitet och
behöfde den ej heller, och han tackade vördnads
fullt H. Exe. Hr Grefve Posse, att han äfven inou
detta hus vågat visa sig såsom sjelfständig man
Förändrade för öfrigt sitt yrkande om afslag å be
tänkandet, till det om återremiss. — Her af Uhr
Gustaf, och Dalman, W. F., biträdde äfven dera:
åsigt, som yrkade bifall till Utskottets betänkande
till hvars försvar emot en del gjorda anmärknin
gar Hr Cederschöld, Robert, yttrade sig. — Slut
ligen beslöt Ståndet återremiss.