gjort, All BIO vVIRHan AUPUSLA SKUMT AUlegae LISvt
ai furstinnoen af Liegnitz, att Konungen skulle ur
sitt eget schatull bekosta så väl utgifterna för den-
na förening, som underhållet af den nya furstin
nans hof; heanes knappnålspengar bastämdes till
blott 8000 Rdr om året, och de barn som kunde
födas af detta giftermål borde föra titel af grefvar
elier grefvinnor af Liegnitz, utan alla anspråk att
ärfva kronan, m. m.
På detta sätt bief staten bsvarad för alla ökade
utgifter och den strängaste hushållning, som är ett
utmärkanda drag i Proussiska styrelsen, blef äfven
iakttagen vid detta tillfälle, för att betrga rikets
innebyggare all anledning till klagan öfver den nya
makans utgifter, och frugtan för något inflytande
å hennes sida i statens angelägenheter.
I början af November år 4824, kom grefsinnan
Augusta till Berlin, åtföljd af sina föräldrar, och
steg helt enkelt af i ett af hufvudstadens hoteller.
Ei hofvagn anlände dit den 9 November för att
hemta familjen till Charlottenburgs slott, hvarest
vigsel alltså skulle förrättas inom en liten krets af
förtrogne.
Ingea tidning hade yttrat ett ord om hvad som
föregiek inom hofret, i detta ögonblick bäfligt upp-
reiadt mot detta giftermål. Konungen hade icke
en gång underrättat den protestantiske biskopen
dottor Eylert om den ceremoni, som skulle äga rum.
Dannes hade endast helt enkelt blifvit anmodad, att
komma till slottet, klädd i embetsskrud. I största
h:s; arländ i slottsrummen, fann han der förenade,
Konungen, Kronprinsen, Prins Witgenstein, mini-
ster för Konungens hof, General Witzleben, förste
Kemmartjenaren Timan och de tre medlemmarna
af familjon Harrach. Ingen annan blef insläppt i
kapellet, der Biskop Eylert samraanvigde Konung
Fredrik Wilhelm III med Grefvinnan Augusta Har-
rech, upphöjd till Furstinna af Liegnitz.
Krzonprinsen grät mycket under denna ceremoni,
utan tvifvel erinrande sig sin aflidna moder; Prin-
sessan af Liegnitz var mycket darrande, och vågade
knappast so upp; Konungen syntes lugn och allvar-
lig; Furst Witgensteio som vanligt älskvärd och
inställsam.
Efter ceremonien begaf Prinsessan sig till Berlin
till de rum, som hade blifvit förberedde för henne
uti lilla palatset, åt trädgårdssidan.
Grefven och Grefvinnan Harrach, hennes föräl-
drar, lemnade Berlin straxt efteråt, för att icke
lemna rum för förtalet, som kunnat frukta att se
en familjinflytelse uppstå vid hofvet. Denna vär-
diga familjs uppförande, som var fattig och förblif-
vit det, var det ädlaste och oegennyttigaste man
kan tänka sig; och Furstinnans breder är ännu
blott kapiten i Österrikisk tjenst. Aldrig har nå-
gon Harrach i Preussen emottegit hvarken titlar,
gunstbevis eller pensioner. Ett sådent uppförande
är alltför sällsynt för att ej nämnas med beröm, ty:
det strider för mycket emot det intrig-sinne och
den kärlek till rikedomar, som man så ofta ser be-
mäktiga sig deras samveten, hvilka nalkas makten.
Konungariket Preussens författningssamling var
den första offentliga handling, som tillkännagaf of-
ficiolt Konungens giftermål för nationen. Ett doft
missnöje spridde sig då öfver Berlin, och man kan
gerna säga öfver hela landet. Öfverallt och i alla
klasser tadlade man mycket Konungens beslut, och
trohetshyllningen åt den aflidna Drottningen Louise
tycktes hafva öfverallt uteslutit tankan på en ny
förening. Få röster höjde sig, för att opartiskt och
under det sanna förbållandet framställa Konungens
giftermå!, då 54 år gammal, med Furstinnan af
Liegnitz, endast 25 år. Öfverallt tadlade man och
fruktade att se favoritism och intriger infinna sig
i den unga qvinnans följe. Man kände ieke ännu
Furstinnans karakter och man höll ingen räkning
med Konungens ställning, som ej önskade att sak-
na omvärdnad på sin ålderdom och som hads gjort
velet af en flärdlös, stilla och god maka, utan äre-
lystnad eller begär att lysa.
Det allmänna missnöjet var icke destomindre i
första ögonblicket så stort i Berlin, att man i mån-
ga kretsar slog sönder Konungens byst och förstör -
do de taflor, som föreställde Fredrik Wilhelm vid
hans första gemåls graf.
Ännu starkare än i staden, visade sig motstån det
isom den Kongl. familjens medlemmar. En af de
usga P:insarne bief till och med satt i arrest på
Konungens befallning, för att hafva brutit i akt-
ning mot Furstinnan af Liegnitz, och det var just
han, som sedan blef en af hennes mest tillgifna
vänner. Kronprinsen uppförde sig likvål med myc-
ken värdighet i denna sak, Hertig Carl af Mecklen-
burg som hofman, de öfrige Prinsarne med en
köld, som kanske under de första veckorna af hen-
nes nya bana, ofta kunnat kännas sårande af den
unga konungamakan.
D:n qvinliga delen af Berlinska hofvet visade i-
synnerhet mycken kallsinnighet; i spetsen för op-
ponenterna anmärkte man Kejsarinnan af Ryssland
och Storhertiginnan Alexandrina af Mecklenburg;
den förra isynnerhet antog ett sätt att vara, hvil-
ket Furstinnan bemötte med det största undseerde
och en oafbruten god vilja att glömma äfven de
värsia tillgöranden i afseends till henne sjelf. Ko-
pungen gjorde imedlertid slut på hela denna lilla
konspiration af qvinlig egenkärlek, som fann en
ny näring i det angenäma yttre och sätt att vara,
som utmärkte Furstinnan af Liegnitz. På andra
sidan lyckades det henne att småningom tillvinna
sig vänner, som blefvo hennes ifriga försvarare.
Sakerna hade likväl kommit så långt, att Prinses-
sorna erhöllo af Konungen, sin feder, befallning
att för en viss tid afhålla sig ifråa hofvet. Detta
fö;bud, men äxnu mer den modesti och utsökta ar-
tighat, som utmärkte Furstinnan af Liegnitz, som
bv:rken sökte någon annan ära eller annan ut-
märkelse än genom sin enkelhet och godhet, med-
förde snart en fullkomlig reaktion till hennes för-
del, icke endast inom hofvet, men äfven i allmänna
opinionen, som nu gifvit fullkomligt skadestånd
genom denna Furstinnas popularitet, nu stor i sam-
ma mån som hon vid sitt första uppstigande blef
strängt bedömd.
Furstinnan af Liegnitz bar ganska klokt sfägs-
nat allt, som i hennes uppförande kunnat gifva an-
J:dning att misstänka henna för den ringaste in-
flytelsa. Hon har hverken blondst sig med politik
eller med Konungens enskilda affirer, framför allt
sugarvat att inhlanda sir med ancgökningar och bö-