— Läsaren finner på första sidan af bladet, att assessoren i Svea Hofrätt Grefve Gustaf Adolph Sparre blifvit utnämnd till Justitieråd. — Detta val tyckes allmänt billigas, då Grefve Sparre, eburu ännu en ung man, 37 eller 38 år, gjort sig känd och högaktad för allvar och stadga såväl i sin enskilda vandel, som i sin embetsutöfning inom det verk, der: han tjenstgjort. — Vi förmoda att han i och med inträdet i Högsta domstolen kommer att lemna sin befattning såsom tjenstgörande kammarherre. — Tvisten emellan Sekreteraren i Bondeståndet och några dess ledamöter fortfar naturligtvis ännu efter Lördagens plenum i nämnde stånd, att utgöra föremål för samtal bland. allmänheten. Allmänt är man dock ense derom, att Sekreteraren, efter den afgörande dementi, som följde på den ansträngning, han hade gjord medelst det upplästa anförandet, enär ingen ledamot tog hans parti, omöjligen längre kan undgå att taga afsked, bedst sedan han sjelf derom tillkännagifvit sin afsigt och ingen i Ståndet anmodade honom att qvarstadna. . Det uppseende denna sak väckt, ger oss en ökad anledning, att med det första publicera protokollet derom fullständigt; Ståndets rätt, ej min-: dre än Hr Heurlins, fordra, att målet, sedan det en gång kommit under allmänhetens domsrätt, blir densamma fullständigt underställdt, och vi skole således icke gå detta i förväg med mnåson resume af de serskilda omständigheterna, sådana de omtalas efter hittills synliga tidningsberättelser. Likväl anse vi för en skyldighet, att beriktiga en punkt i Lördagens postskriptum. Der stod nämligen, att Rutberg, i tvisten om det af några ledamöter belutade tillägget i det protokoll, som handlade om beräkning af tiden för Sekreterarens aflöning, hade begagnat ett mindre valdt uttryck. Detta grundade sig på en föregående artikel i Minerva, som hade uppgifvit och med citationstecken och kursif stil serskildt utpekat, att Rutberg skulle förklarat protokollet falskt., En sådan uppgift kunde vi ej antaga för möjlig utan, att den skulle grunda sig på någon sanning, och derföre nyttjade vi i vår korta berättelse termen: cett mindre väl valdt uttryck. Nu har imedlertid Rutberg helt och hållet bestridt, att detta uttryck blifvit af honom begagnadt; det finnes icke heller i protokollet, och de ord af Rutberg, som der förekomma, äro icke af någon sådan egenskap, att de icke gansku väl låta säga sig inom en riksförsamling. — Statstidningen för i Lördags innehåller en ckorrespondensartikel från Ostersundy, angående Midsommarsdagens firande af Jemtlands hästoch fältjägareregemente, medelst parad vid den så kallade Kungstenen och marchering deromkring, m. m. Ehuru berättelsen är på prosa, inne: fattar den en verklig hofoch statspoesi. Så heter det bland annat: Det var en skön anblic att se huru lifligt och sannt truppen uppfattade iden af denna defilering.