— Läsaren finner på första sidan af bladet,
att assessoren i Svea Hofrätt Grefve Gustaf A-
dolph Sparre blifvit utnämnd till Justitieråd.
— Detta val tyckes allmänt billigas, då Gref-
ve Sparre, eburu ännu en ung man, 37 el-
ler 38 år, gjort sig känd och högaktad för
allvar och stadga såväl i sin enskilda vandel,
som i sin embetsutöfning inom det verk, der:
han tjenstgjort. — Vi förmoda att han i och
med inträdet i Högsta domstolen kommer att
lemna sin befattning såsom tjenstgörande kam-
marherre.
— Tvisten emellan Sekreteraren i Bonde-
ståndet och några dess ledamöter fortfar na-
turligtvis ännu efter Lördagens plenum i
nämnde stånd, att utgöra föremål för samtal
bland. allmänheten. Allmänt är man dock ense
derom, att Sekreteraren, efter den afgörande
dementi, som följde på den ansträngning, han
hade gjord medelst det upplästa anförandet,
enär ingen ledamot tog hans parti, omöjligen
längre kan undgå att taga afsked, bedst sedan
han sjelf derom tillkännagifvit sin afsigt och
ingen i Ståndet anmodade honom att qvar-
stadna. .
Det uppseende denna sak väckt, ger oss en
ökad anledning, att med det första publicera pro-
tokollet derom fullständigt; Ståndets rätt, ej min-:
dre än Hr Heurlins, fordra, att målet, sedan det
en gång kommit under allmänhetens domsrätt,
blir densamma fullständigt underställdt, och vi
skole således icke gå detta i förväg med mnå-
son resume af de serskilda omständigheterna,
sådana de omtalas efter hittills synliga tid-
ningsberättelser. Likväl anse vi för en skyl-
dighet, att beriktiga en punkt i Lördagens
postskriptum. Der stod nämligen, att Rut-
berg, i tvisten om det af några ledamöter
belutade tillägget i det protokoll, som hand-
lade om beräkning af tiden för Sekreterarens
aflöning, hade begagnat ett mindre valdt ut-
tryck. Detta grundade sig på en föregående
artikel i Minerva, som hade uppgifvit och med
citationstecken och kursif stil serskildt utpekat,
att Rutberg skulle förklarat protokollet falskt.,
En sådan uppgift kunde vi ej antaga för möjlig
utan, att den skulle grunda sig på någon san-
ning, och derföre nyttjade vi i vår korta be-
rättelse termen: cett mindre väl valdt uttryck.
Nu har imedlertid Rutberg helt och hållet be-
stridt, att detta uttryck blifvit af honom be-
gagnadt; det finnes icke heller i protokollet,
och de ord af Rutberg, som der förekomma,
äro icke af någon sådan egenskap, att de icke
gansku väl låta säga sig inom en riksförsamling.
— Statstidningen för i Lördags innehåller en
ckorrespondensartikel från Ostersundy, angående
Midsommarsdagens firande af Jemtlands häst-
och fältjägareregemente, medelst parad vid den
så kallade Kungstenen och marchering derom-
kring, m. m. Ehuru berättelsen är på prosa, inne:
fattar den en verklig hof- och statspoesi. Så he-
ter det bland annat: Det var en skön anblic
att se huru lifligt och sannt truppen uppfat-
tade iden af denna defilering.