UUVIULA FALRPVI RA VV FAR UBERVIRVIMWIS NEAR PBPUFE TVR MV indragas och för statens räkning uppbäras, samt att deremot de inrättningar och embetsmän, m. fl, till hvilka berörde räntor och spannmål för närvarande äro anvisade, i stället erhålla kontanta ansleg. Härvid ansor Utskottet likväl undantag, åtminstone tills vidare, böra ega rum, dels för sådene räntor, hvilka, i och för vissa inrättningars drift, äro till utgörande in natura anslagne, såsom t. ex. kol till Stora Kopparbergs Bergsleg med flere, dels för dagsverken, som inrättningar eller enskilde personer äro försäkrade att för längre eller kortare tid in natura disponera. I afseende å verkställighoten af berörde förändring, der den kan ega rum, måste tillika i betraktande tsgas, att den tillgår på sådant sätt, att de, som hafva indelningar sig anvisade, icke förnärmas uti deras lagliga rätt. Hvad angår löntsgare, så har fråga uppstått, huruvida de, som för närvarande innehafva fullmagter å löner, hvilka till större eller mindre del utgöras af indeldta räntor, skulle kunna tillförbindas att derifrån afstå, emot erhållande af kontant ersättning efier medium afräntornes markegångsvärde under någon viss förfluten tid; och anser Utskottet, att i sådane fall, då löntagare äro genom fullmagter tillsgde indeldta räntor och kronotionde, de ega laglig rätt, att derest de det åstunda, varda för deras tjenstetid dervid bibehållne, hvaremot det ostridigt är statens: rätt att för alla tjonster, utan undantag, bestämma, på hvad sätt de, som framdeles varda dertill utnämnde, böra aflönas, och att således verkställa dessa räntors indragning, i den mån berörde innehafvare afgå. Vidkommande åter sådane inrättningar, som ega indeldte räntor sig anslagne; så enär, i afsesnde på dem icke inträffar samma förhållande, som med enskilde personer, hvilka efter någon tids förlopp afgå, hvarvid de nu befintliga rättsonspråken uppböra, samt berörde inrättningar måhända icke skulle fiona sig belåtne dermed, att de indeldte räntorne, hvilkas belopp lämpas efter förändrade va-j; ruvärden, utbyttes emot kontanta anslag, som för all framtid bestämdes efter nuvarande förhållanden, torde det vara angeläget och biiligt att för de ersättningar, hvilka dylika inrättningar skulle komma att erhålla, stadga sådane beräkningsgrunder, hvarigenom berörde batänkligheter må varda undanröjda. En annan omständighet, som vid införandet af dylik förändring, hvarom nu är fråga, måste i betraktande tagar, är, huru det bör tillgå mod utbe: talningen af de, i stället för indeldta räntorna, tillkommande kontanta löner och anslag, enär lösen för berörde räntor icke inflyter förr, än flere månader efter utgången af det år, för hvilket räntorna utgöras, samt motsvarande löner och anslag komme att å stat uppföras; men de tillgångar, hvarmed statsutgifterne för året nu bestridas, intilldess årets skatter hinna inflyta, icke torde vara tillräcklige att jemväl förskottsvis besörja de ökade kontanta utbetalningar, som förrberörde förändring skulle medföra. Å ena sidan kunde väl synas, att det icke skulle leda till någon egentlig förlust eller miuskning uti de fördelar för dem, som för närvarande ega indeldta räntor sig anvisade, om de motsvarande kontanta anslagen först utföllo vid den tid, dessa räntor annars varit disponibla. Men å andra sidan bör dock uppmärksamheten fästas derå, att den omständigheten, att indeldta löntagare icke förr, än efter längre tids förlopp, kunna utbekomma intjenta löneförmåner, utgör en af orinringarne emoti ifrågavsrande aflöningssätts lämplighet, samt att, då berörde löntagare, likasom öfrige tjenstemänp, komma att erhålla kontant sflöning, både billighet emot dem och ordningen uti statsverkets räkenskaper fordra, att deras löner utgå på lika sätt, som öfrige embetsoch tjenstemäns, hvilket ock säkerligen skulle kraftigt bidraga till belåterhet med den ofiaberörde förändringen, och att en betydlig dei af nuvarande inanehafvare af indeldta räntor godvilligt ifrån dem afstode och öfverginge till det kontanta lönesättet. Hvad åter beträffar de ersättningar, hvilka komme att utgå il stället för räntor, som blifvit anvisade till inrätt-. ningar, hvilkas utgifter äro lämpade efter de tider, då räntorna beräknats att inflyta; så bör intet hinder möta, att dessa ersättningar utgifvas antingen vid enahanda tid eller vid slutet af det år, hvarför de äro bestämda. För att kunna, på förut nämnda sätt, qvartalsvis utgifva äfven de löner, hvilka nu utgå i indelta räntor, skulle väl, i följd af hvad uti det föregående är vordet yttradt, erfordras, att statsverket erhölle större tillgångar att förskottvis disponera, än för närvarande eger rum; man om äfven för detta ändamål stadgades, att Riksgälds-Kontoret, åtminstone tills vidare, och intilldes sig visar, hvad behofvet i detta hänseende påkallar, qvartalsvis, under hvarje år förskjöte statsverket så stort belopp, som motsvarade de till kontant förvandlade lönerne, under vilkor, att, så snart årets skatter inflyta, samma års förskotter åter varda Riksgälds-Kontoret godtgjorde, skulle den ränteuppoffring, hvilken: derigenom möjligen någon gång för Riksgälds-Kontoret uppkomme, fullt motsvaras af do mångfaldiga fördelar för staten och de skattåragande, som den ifrågavarande förändringen medförde. Eter att sålunda hafva framställt sina åsigter, her Utskottet, i öfverensstämmelse dermed, ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer att, för deras del, fatta följande beslut: a) Att alla indelta räntor och kronotionde, hvilka äro till staters och corpsers aflöning eller serskilde verk och inrättningar, med flere behof, anordnade, skola till Staisverket indragas, och ersättas af kontanta löner och anslag, på sätt här efteråt närmare stadgas; dock att härifrån undantagas sådana räntor, hvilka till vissa Verks drift äro anvisade, att in natura nt-3, såsom t. ex. kol-räntor till Stora Kopparbergs Bergslag, med flere, samt dagsverken, som skola in natura utgöras; äfvensom Rikets Ständer till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna att, der i något annat serskildt fall laga hinder för indragning möter,: låta med verkställighet deraf anstå, likväl med underdå