UUVIULA FALRPVI RA VV FAR UBERVIRVIMWIS NEAR PBPUFE TVR MV
indragas och för statens räkning uppbäras, samt
att deremot de inrättningar och embetsmän, m. fl,
till hvilka berörde räntor och spannmål för närva-
rande äro anvisade, i stället erhålla kontanta ansleg.
Härvid ansor Utskottet likväl undantag, åtmin-
stone tills vidare, böra ega rum, dels för sådene
räntor, hvilka, i och för vissa inrättningars drift,
äro till utgörande in natura anslagne, såsom t. ex.
kol till Stora Kopparbergs Bergsleg med flere,
dels för dagsverken, som inrättningar eller enskil-
de personer äro försäkrade att för längre eller kor-
tare tid in natura disponera.
I afseende å verkställighoten af berörde förän-
dring, der den kan ega rum, måste tillika i be-
traktande tsgas, att den tillgår på sådant sätt, att
de, som hafva indelningar sig anvisade, icke för-
närmas uti deras lagliga rätt. Hvad angår lönts-
gare, så har fråga uppstått, huruvida de, som för
närvarande innehafva fullmagter å löner, hvilka
till större eller mindre del utgöras af indeldta rän-
tor, skulle kunna tillförbindas att derifrån afstå,
emot erhållande af kontant ersättning efier medi-
um afräntornes markegångsvärde under någon viss
förfluten tid; och anser Utskottet, att i sådane fall,
då löntagare äro genom fullmagter tillsgde indeldta
räntor och kronotionde, de ega laglig rätt, att der-
est de det åstunda, varda för deras tjenstetid der-
vid bibehållne, hvaremot det ostridigt är statens:
rätt att för alla tjonster, utan undantag, bestämma,
på hvad sätt de, som framdeles varda dertill ut-
nämnde, böra aflönas, och att således verkställa
dessa räntors indragning, i den mån berörde inne-
hafvare afgå.
Vidkommande åter sådane inrättningar, som ega
indeldte räntor sig anslagne; så enär, i afsesnde
på dem icke inträffar samma förhållande, som med
enskilde personer, hvilka efter någon tids förlopp
afgå, hvarvid de nu befintliga rättsonspråken upp-
böra, samt berörde inrättningar måhända icke skul-
le fiona sig belåtne dermed, att de indeldte rän-
torne, hvilkas belopp lämpas efter förändrade va-j;
ruvärden, utbyttes emot kontanta anslag, som för
all framtid bestämdes efter nuvarande förhållanden,
torde det vara angeläget och biiligt att för de er-
sättningar, hvilka dylika inrättningar skulle komma
att erhålla, stadga sådane beräkningsgrunder, hvar-
igenom berörde batänkligheter må varda undanröjda.
En annan omständighet, som vid införandet af
dylik förändring, hvarom nu är fråga, måste i be-
traktande tagar, är, huru det bör tillgå mod utbe- :
talningen af de, i stället för indeldta räntorna, till-
kommande kontanta löner och anslag, enär lösen
för berörde räntor icke inflyter förr, än flere må-
nader efter utgången af det år, för hvilket räntor-
na utgöras, samt motsvarande löner och anslag
komme att å stat uppföras; men de tillgångar,
hvarmed statsutgifterne för året nu bestridas, intill-
dess årets skatter hinna inflyta, icke torde vara
tillräcklige att jemväl förskottsvis besörja de ökade
kontanta utbetalningar, som förrberörde förändring
skulle medföra. Å ena sidan kunde väl synas, att
det icke skulle leda till någon egentlig förlust el-
ler miuskning uti de fördelar för dem, som för
närvarande ega indeldta räntor sig anvisade, om
de motsvarande kontanta anslagen först utföllo vid
den tid, dessa räntor annars varit disponibla. Men
å andra sidan bör dock uppmärksamheten fästas
derå, att den omständigheten, att indeldta löntaga-
re icke förr, än efter längre tids förlopp, kunna
utbekomma intjenta löneförmåner, utgör en af or-
inringarne emoti ifrågavsrande aflöningssätts lämp-
lighet, samt att, då berörde löntagare, likasom öf-
rige tjenstemänp, komma att erhålla kontant sflö-
ning, både billighet emot dem och ordningen uti
statsverkets räkenskaper fordra, att deras löner ut-
gå på lika sätt, som öfrige embets- och tjenste-
mäns, hvilket ock säkerligen skulle kraftigt bidraga
till belåterhet med den ofiaberörde förändringen,
och att en betydlig dei af nuvarande inanehafvare
af indeldta räntor godvilligt ifrån dem afstode och
öfverginge till det kontanta lönesättet. Hvad åter
beträffar de ersättningar, hvilka komme att utgå il
stället för räntor, som blifvit anvisade till inrätt-.
ningar, hvilkas utgifter äro lämpade efter de tider,
då räntorna beräknats att inflyta; så bör intet hin-
der möta, att dessa ersättningar utgifvas antingen
vid enahanda tid eller vid slutet af det år, hvarför
de äro bestämda.
För att kunna, på förut nämnda sätt, qvartalsvis
utgifva äfven de löner, hvilka nu utgå i indelta
räntor, skulle väl, i följd af hvad uti det föregåen-
de är vordet yttradt, erfordras, att statsverket er-
hölle större tillgångar att förskottvis disponera, än
för närvarande eger rum; man om äfven för detta
ändamål stadgades, att Riksgälds-Kontoret, åtmin-
stone tills vidare, och intilldes sig visar, hvad be-
hofvet i detta hänseende påkallar, qvartalsvis, un-
der hvarje år förskjöte statsverket så stort belopp,
som motsvarade de till kontant förvandlade löner-
ne, under vilkor, att, så snart årets skatter inflyta,
samma års förskotter åter varda Riksgälds-Konto-
ret godtgjorde, skulle den ränteuppoffring, hvilken:
derigenom möjligen någon gång för Riksgälds-Kon-
toret uppkomme, fullt motsvaras af do mångfaldi-
ga fördelar för staten och de skattåragande, som
den ifrågavarande förändringen medförde.
Eter att sålunda hafva framställt sina åsigter,
her Utskottet, i öfverensstämmelse dermed, ansett
sig böra tillstyrka Rikets Ständer att, för deras
del, fatta följande beslut:
a) Att alla indelta räntor och kronotionde,
hvilka äro till staters och corpsers aflöning
eller serskilde verk och inrättningar, med flere
behof, anordnade, skola till Staisverket indra-
gas, och ersättas af kontanta löner och anslag,
på sätt här efteråt närmare stadgas; dock att
härifrån undantagas sådana räntor, hvilka till
vissa Verks drift äro anvisade, att in natura
nt-3, såsom t. ex. kol-räntor till Stora Kop-
parbergs Bergslag, med flere, samt dagsverken,
som skola in natura utgöras; äfvensom Rikets
Ständer till Kongl. Maj:t i underdånighet öf-
verlemna att, der i något annat serskildt fall
laga hinder för indragning möter,: låta med
verkställighet deraf anstå, likväl med underdå-