uppbörd, till Statskontoret, emot det att motsvarande summor af Rikets Ständer anslås på rikets stat och vederbörande ega i Statskontores erhålla anvisning å sina i staten anslagna inkomster, hvarvid löningsstaterne så bordo regleras, att utbetalningarne för desamma kunde ske quartaliter. Af Hr Grefve Spens, C. G., som, i sammarhang mod åtskilliga väckta förslag, åsyftande beredandet af lättnad u:i grundräntornas utgörande, samt förenkling uti uppbördsoch redogörelseverket, uti serskild motion föreslagit, att alia anordnade indelta räntor till statsverket indroges, för att, isammaphang med de öfriga skatterne, afkronans uppbördsmän indrifvas och redovisas, emot det att nuvarande indelningsbafvare derför erhölle kontant ersättning efter medium af näst föregångna 10 års markegång, hvilka anslag borde på lärsstaterne uppföras och äfven tillfalla efterträdarne, inti ldess annan reglering i afsgends å framtida lönebelogpen kan blifva vidtagen. Af Hans Jansson och Hinrik Hansson från Eifsborgs Län, Eric Norberg och Eric Jansson från Stockholms Län, Lars Bengtsson och flera Riksdagsmän från Skåne, Olof Benjaminsson från Götheborgs Län och Lindbäck från Halland, alla med föga skiljaktighet i samma riktning. Härom yttrar Uiskottet: Det nu ifrågavarande ämnet her vid flere föregående riksdagar utgjort föremål för Rikets Ständers öfverläggningar. Vid 41828—41830 årens riksdag blef af Kongl. Maj:t i nåder föreslaget, att, för verkställighet af ny lönereglering för landtstaten och indeldta armeens befäl, de indeldta löningsräntorne måtte till statsverket indragas och lönerna deremot i silfver bestämmas; i anledning hvaraf och efter det Statsutskottet under JM 424 afgifvit yttrande, Rikets Stiänder, i semmanhang med behandlingen af frågan om räntepersedlarnes reduktion till ringare antal, uti underdånig skrifvelse af den 25 Januari 1830 (M 327) hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhöllo, att då, för ordnandet af statens inkomster och utgifter, erfordrades, bland annat, att de till militäroch civilstaterne i lendet upplåtne indelningar till staten indroges, och att lönerne till embetsmeannastaterne utginge i kontant ifrån statens kassa, Kongl. Maj:t vid nästblifvande riksdag måtte meddela nådig proposition om indragning af samtlige till militär-, civiloch schole-staterne samt andra allmänna ändamål indeldte räntor. — Uti en, i anledning deraf, vid 1834—1835 årens riksdag cefgifven proposition (JE 56) förklarade likväl Kongl. Moej:t, att, ehuru den förut ifrågaställde åtgärden fortfarande ansågs för landet och jordbruket af serdeles nytta, tidpunkten då icke syntes vara för handen, att berörde förändring vidtaga, hvarefier och sedan Statsutskottet uti dess, i anledning af högstberörde nådiga proposition jemte serskilde i ämnet väckte motioner, afgifne utlåtande JM 273, yttrat den åsigt, att, innan den ifrågasatte regleringen definitivt vidtoges, borde utrönas, hvad ioflytelsa det då föreslagne antagandet af ett årligt medium af flere års markegångspris, räntepersedlarnes förenkling, äfvensom den vid samma riksdag beslutade myntbestämningen kunde komma att:utöfva på spanmålsoch vVaruprisen samt å förhållandena för räntegifvare i allmänhet, Rikets Ständer, på sätt deras underdåniga skrifvelse af den 47 Maj 1855 (MM 344) innehåller, med godkännande af berörde yttrande, beslöto, att frågan om de indeldta räntornes indragning skuile hvila. Den, i sammenhang dermed, af Rikets Ständer, för deras del, beslutade förändringen medelst in-: deldta räntornes lösande efter medium af flere års markegångspris och räntepersedlarnes reduktion till mindre antal, är väl ännu icke tillvägabragt; men då myntbestämningen numera, sedan flere år tillbaka, är utförd och det inflytande, den må hafva egt på varuprisen, redan är aferfarenheten bekräftadt, samt den väsendtligaste orsaken till uppskef med den förut ifrågaställde indragningen af de indeldta räntorne således upphört, tror Utskottet hinder icke möta att frågan bärom till bufvudsaklig pröfning företaga, på det denna för hela landet vigtiga angelägenhet omsider må kunna bringas till önskadt slut. Då fräga uppstår om en så väsendtlig förändring uti en af de vigtigare anordningar, som af Kuoung Carl XI, i afseende å reglerandet af rikets drätselverk, vidtogos, är det naturligt, att den största betänksamhet erfordras, äfvensom lätt förklarligt, om både lämpligheten och bebofvet af en dylik rubbning af mången batviflas. Det bör imedlertid icke förbises, att de erinringar, som emot det ifrågavaraude löningssättet göras, ingalunda innebära klavder af åtgärdens lämplighet för den tid, densamma vidtogs och då den, i anseende till dåvarande mindre betydliga handelsrörelse och penningetillgångar, tvifvelsusan var högst ändamålsenlig och af bebofvet påkallad samt ledande till lättnad och belåtenhet både för räntegifvare och löntagare; men det ligger i sakens natur, att mångfaldiga institutioner, hvilkas förträfflighet, då de infördes, måsta allmänt erkäonas, sedermera, genom förändrade förhållanden, icke blifva andvändbara. För räntegifvarne rmaeåföra räntornes och kronotiondens anvisanmde till löntagare, inrättningar, m. fl.. ostridigt högst väsendtliga olägenheter, enär den räntetagere tillagde rätt att få de räntepersedlar, som kunna uppsägas, forslade viss väglängd ifrån ränotegifvarnes hemvist, lemnar rän:etegarno tillfälle att fordra en serdeles bög lösen, som räntepifvarne, för undviksnde af forslingsbesväret samt alla obehag och svårigheter i öfrigt, hvilka med leverering in natura kunna vara förenade, vanligast måste underkasta sig, hvaröfver klagomål å de skattskyldiges sida ofta förspörjes; och uppstår af allt detta den följd, ett de räntegifvare, hvilkas räntor äro anordnade, icke sällan måste vidkänna betydligt drygare kostnader och besvär, än de, hvilkas räntor äro kronan behållng, samt att således skattebördor, som äro bestämda till enahanda belopp, kunna vid utgörandet blifva vässndtligen olika, hvilket, äfven med all skonsamhet å räntetagarnes sida, bestämdt måste inträffa derigenom, att, å den anordnade spanmiålen, som löses efter markegång, skall erläggas forsellön, som deremot icke beräknas för den spanmål, hvilken är kronan behållen. För indelninastanaren 23tor inträffor att han färet