Vi meddela i dag utförligare de båda vigtigaste
af Regeringens i Onsdags till Ständerna aflåtna
propositioner, nemligen den om tätare Riksda-
gar och om lag emot olofliga folksamlingar m. m.
Hvad det förstnämnda af dessa förslag an-
går, så innefatta Riksdagar hvart tredje i stäl-
let för hvart femte år, obestridligen ett medgif-
vande från styrelsens sida åt ett af folkets mest
trängande behofver, ehuru det i vår tanka lig-
ger lika mycket i regeringens välförstådda in-
tresse som i folkets, att den förra oftare får
rådfråga den sednares representanter. Det är
blott skada, att när en koncession skall göras,
den alltid skall vara så half, som denna visat
sig genom tillägget att endast Kongl. proposi-
tioner skulle få behandlas på Urtima Riksdagar.
En sådan inrättning innefattar obestridligen en
återgång, serdeles sedan KonstitutionsUtskottets
förslag om treåriga riksdagar utan detta tillägg
redan är af Ständerna antaget till hvilande;
intet annat verkligt representatift samhällle der
Sänder äro en sambällsmakt som äfven fattar
beslut och ej blott rådslående, har afsagt sig
rättigheten för sina ombud, att atöfva sina ini-
tiativer, när helst de varda sammankallade;
många omständigheter kunna också göra det af
stor nödvändighet att detta initiativ begagnas
isynnerhet vid kritiska tidpunkter eller utom-
ordentliga händelser, som måste utgöra egent-
liga anledningen till Sländernas oförväntade
sammankallande: det är vidare svårt att inse,
hvad Regeringen skulle förlora på att de lag-
liga attributionerna begagnas äfven vid sådana
tilliällen, och ett billigt misstroende kan åt-
minstone väckas af ett förslag, enligt hvilket
icke ens Statsrådets protokoll i serskilda upp-
gifna fall vid sådana tillfällen skulle få gran-
skas och Ständerna uttala sitt tänkesätt om
Styrelsen. Det är väl således föga sannolikt,
att RiksStånden, med omgörande at sina redan
fattade beslut, kunna gå in på det efteråt an-
komna förslaget; och med all benägenhet att
tro den nya ministeren om god vilja, kunne
vi efter noga begrundande icke göra klart för
oss, huru Rådgifvarne kunnat undgå, att vid
närmare eftersinnande inse och söka för Ko-
nungen ådagalägga det bifogade vilkorets oan-
taglighet. Allt det erforderliga hade kunnat
vinvas här, såsom i Norge, blott genom det
stadgande, att en urtima Riksdag kunde när
som helst af Konungen afslutas.
Vi skoleji morgon yttra några ord om den
andra propositionen.