CR IUtlagTly CILGCE UHYAU VI VIVADIDID SIMA
halfva boken eller hela dess sednare del, med
undantag af företalet, hvilket är skrilvet efter-
åt, och hvarom äfven vi få efteråt twillfälle att
nämna vidare.
Nordamerikanska statsförbundets tillvaro och
beskaffenhet bar mer och mer blifvit ett ämne
för loford och klander bland de politiska par-
tier, som söndra det gamla Europa; men man
har länge, på ena och på andra sidan, omsagt
hvad förut blifvit sagdt, utan att en mängd
omständigheter, som förefallit begge partierna
gåtlika, derigenom blifvit närmare utredda. Det
är först helt nyligen, genom några oparliska
och grundliga forskares undersökningar på stäl-
let, som Europeerna börjat att få något ljus
i detta ämne och blifva i tillfälle att bedöma
det mera opartiskt, för så vidt de kunna för-
mås dertill.
Redan i afseende på uppkomsten af det nord-
amerikanska samhällsskicket har man ganska
länge hyst de mest origtiga föreställningar.
Väl är det allmänt bekant, att nordamerikan-
ska staternas emancipation undan europeiskt
öfvervälde tog sin början i det så kallade Nya
Englar.d; men man har nästan lika allmänt för-.
bisett, att denna emancipation icke grundlades
genom de Förenta Staternas sjelfständighetsför-
klaring. Genom denna trädde blott ett factum
i dagen, som var mer än sekelgammalt, när det
visade sig för den öfverraskade politiken i Eu-
ropa. Uppenbarelsen var likväl så oväntad,
och så storartad tillika, att man fästade sig
blott vid den, ej vid dess grund. Man ansåg
den för en praktisk tillämpning af förut be-
kanta sambhällsteorier och skyndade så, att,
utan vidare undersökning och blott efter den
häfdvunna statslärans schema, införa det nord-
amerikanska förbundet på listan öfver verldens
samhällen i allmänhet. I diplomatiskt hänseende
var detta ock allt hvad som erfordrades, sedan
freden en gång blifvit återställd och det nya
statsförbundets samt de europeiska makternas
diplomatiska ombud hunnit ömsesidigt utvexla
sina kreditiver hos de respektiva kabinetterna.
Asigten var icke dessmindre grundfalsk; men
sådan den var, gjorde den sig, ty värr, gällande
till politiskt bruk vid de statsförbättringar,
hvaraf en ibland Europas äldsta monarkier,
Frankrike, just vid samma tid fanns i behof.
Frankrike hade lemnat Nordamerikanerna bi-
stånd i deras emancipationskrig. De derifrån
hemkomne befriarne kunde, med den dåvarande
franska bildningens ytlighet, icke inse den vida
åtskilnaden emellan nordamerikansk och euro-.
peisk frihet. De förblandade alltjemnt Franklin
med Brutus, Wasbingtoa med Wilhelm Tell,
den pennsylvanske qväkaren och den virginske
plantageegaren med patriciern från det gamla
Rom och stengetsjägaren från sehweizerdalarne,
samt trodde sig i vissa inbillade likheter emel-
lan yttre individuella förhållanden finna en sä-
ker anledning, att på Atlantiska Hafvets östra
sida och med de europeiska frihetsbjeltarnes
medel skapa samma politiska inrättningar, som
de funnit och bjelpt att befästa på den vestra.
När franska revolutionen utvecklat sig, trodde
sålunda Girondisterna, att de af Frankrike kunde i
bilda ett Nordamerika, men utan kommunal-!
författningar och utan kristendom. Deri var
väl ingenting vidunderligare, än i terroristernas
sednare försök att dana en fornromersk repu-
blik, utan adel och utan slafvar, eller i Napo-:
leons, att med en romersk imperatorsabsolu-
tism sammanpara Carl den Stores pärskap, och :
detta sednare dertill nystiftadt. För det goda,
som Europa hemtat från dessa omskapnings-
försök, hafva Europåerne prisat sig sjelfva; för
det misslyckade hafva deremot de stackars
Yankees (Amerikanerne) och deras statsgrund-
satser ej sällan fått uppbära skulden; och för-
bättringarnas motståndare betrakta dem ännu
alltjemnt såsom första upphofvet till alla de
olägenheter, som den gamla goda tiden, fått
vidkännas af den förvända nya. ÅA en annan
sida har man ofta nog försport den tron, att
hvarje gammal europeisk stat skulle blifva ett
Nordamerika genast, i trots af den europeiska
centralisationsandan, så snart styrelsen blott
vore väl öfverantvardad åt en president, vald
på fyra år.
Något missförstånd måste vara orsaken till
så tanklösa förebråelser och så politiskt halt-
lösa förslag; det är tydligt. Det kan då ej
sakna sin nytta att undersöka, hvari denna
irring kan hafva sin grund.
Det nordamerikanska sambhällsskicket är nå-
gonting så nytt, så utan alla förebilder i den
gamla verldens häfder, att de vanliga europei-
ska statslärorna nödvändigt skulle döma derom,
som den blinde om färgen, så snart de lade
någon, förut bekant statsförfattning till grund
för omdömet och jemnförelsen. Dessa gamla
statsläror hade nu en gång för alla afdelat verl-
dens sambällen i monarkier och republiker,
mellan hvilka ett slags amfibier, de konstitutio-
nella monarkierna, tillkommit på den nyaste
iden. När man nu såg, att i Nordamerika
varken fanne någANn kaicsara allar banna HM