ett samhälles trefnad och vådliga för dess be
slånd.
Vår mening åter har varit att ådagalägga de
i Europa så vanliga missförståndet om de
Nordamerikanska samhällsinrättningens princij
alt denna ej är någon af dem, som förut blil
vit försökta i stort af den gamla verldens in
vånare: att de slutsatser, man kan hemta frå
äldre demokratiers tillstånd och öden, sålede
ej gälla Nordamerikanernas sambhällsbyggnac
och att det onda, som förefinnes inom Nord
amerikanska Fristaterna, ej härrörer från dera
egen samhällsprincip, utan från de hinder, sor
möta dess tillämpning uti felaktiga samhälls
prisceiper, från den gamla verlden öfverförd
till den nya af helt andra statsmän, än de
Nordamerikanska sambhällsordningens egentlig
grundläggare.
Om åter detta är det verkliga förhållandet
så följer, att de bristfälligheter i Nordamerika
nernas statsskick, med hvilka Upplösnings-förfat
taren velat öfverskyla bristfälligheterna i de
Svenska, äro sådana, som det länge haft gemen
samt med den gamla verlden, och att de, be
traktade såsom bevis för hans satser, alltså be
visa ingenting eller snarare vederspelet af kva
han velat bevisa.
Vi smickra oss ej att hafva förmått göra dett:
klart och obestridligt genom en tidnings-arti
kel, der utrymme saknats för allegaterna, son
kunna ovederläggligt bekräfta de facta, vi an
fört. Men vi hoppas, alt åtminstone hafva för
anledt dem, som önska sig tillförlitlig insigt
detta ämne, till någon närmare och fullständi-
gare bekantskap med Tocgeuilte och Chevallier
än som kan vinnas genom ensidigt utsökta frag.
menter i Upplösnings-författarens kompilation
Den, som skaffar sig denna fullständigare insigt
måste, vi äro öfvertygade derom, snart se sit
nödsakad att, öppet eller hemligt, dela våra å.
sigter.
Hvad har Upplösnings-författaren i sådant fal
uträttat med Ge 200 sidor, för hvilka han ta-
git Nordamerikanska statsinrättningens brister
till thema? Hvad annat, än att de, som tr
på hans ord, utan att undersöka närmare, blif.
va styrkta i gamla förvillelser eller inledda :i
nya; men att de, som finna betänkligheter vid
hans läror och granska hans källor, måste tyd-
ligt inse, att en djup lättfärdigbet eller ett van-
hedrande skojeri ligger i ett sådant handlings-
sätt hos en författare, som i båda hänseenderna
visat sig ovärdig sitt företag, och måste beklaga,
att så mycken möda blifvit slösad på så förfe-
lade ändamål. Det skulle fögna oss, om vi ge-
nom dessa erinringar lyckades väcka honom till
besinning och förakt för sitt föregående band-
lingssätt att i litterärt afseende endast följa Je-
suiternas lära, att icke sky något medel, för att
komma till sitt mål.
Innan vi afsluta denna artikel, för att öfver-
gå till den följande och sista, kunna vi ej un-
derlåta att fästa uppmärksamhet på det dels
öfverflödiga, dels overksamma 1 författarens öf-
verallt återkommande jemförelser emellan mo-
narki och republik, för så vida meningen der-
med är att intala läsaren till det monarkiska
styrelsesättets föredragande framför det rent re-
publikanska. Jemförelsen är öfverflödig, om den
åsyftar att inskränka begäret till Europas och
isynnerhet Sverges republikanisering, emedan ett
sådant begär ej är till, med måhända några få
undantag; men den vore overksam, ifall detta
begär verkligen skulle vara allmänt och ett
uttryck af oundviklig nödvändighet. Europeer-
ne befiona sig ej, som Amerikanarne, i en ny
verld, utan andra erinringar från forntiden än
några stumma, bieroglyfiska minnesmärken efter
försvunna och till en del för all historia obe-
kanta folkslag. Europeerne omgifvas tvertom
af allmänt kända minnen från förflutna tider,
och till ej ringa del af vördnadsvärda, sannt
storartade och för känsla och åsigter förädlan-
de. Dessa forntidsskatter bortkastas ej så lätt,
när de kunna förenas med det närvarandes tref-
nad och en glad ultsigt i framtiden. Lugnet,
välståndet, den allmänna tillfredsställelsen, den
estetiska och vetenskapliga utvecklingen under
vissa monarkers styrelsetid tillhöra ock dessa
minnen, som den gamla verldens häfder för-
vara. Med återblicken på dem och på lokala
och naboliga förhållanden faller det ej lätt
mängden in, och kavske allraminst i vårt land,
att önska den monarkiska styrelsen utbytt emot
någonting så nytt och så ovant, som en repu-
blikansk. Men samma häfder, som å ena sidan
förmäla, att -under vissa monarkers styrelsetid
herskade rättvisa i allt, utan mannamån och
konsiderationer: att då funnos insigter, ända-
målsenlighet, ordning, drift och rättskaffenbet
vid förvaltningen: att ohehindrade tillfälle Gå
ägdes af folket till granskning af allmänna åt-
gärders ändamål och utförande, och att afse-
ende fästades på grundade anmärkningar der-
vid: samma häfder förmäla ock, å andra sidan,
att alla dessa förmåner ej sällan försvunno i en
blink och förvandlades till deras fullkomliga
mana taonar Hlatt mannar ott thran.AMmhiuta CA