IE VM, CIKIAPD a IVER fAffv97,y BIT M BTM? SM BES BIN 9
må ske emot bevittnad afskrift eller derföruian.,
Friherre Mauritz Klingsporrs anförande angå-
ende deckargebetänkandet.
Då detta intressanta anförande, i anseende till
den allmännare öfversigt Frib. Klingsporr deri
tavit af den politiska ställningen, kan utan ska-
da för debattens sammanhang tryckas serskildt,
och jemväl redan finnes upptaget i dagens Alle-
handa, så anse vi oss icke heller böra uppskju-
ta att här meddela det.
Det åliggande representationer nu går att full-
göra är stort och betydelsefu!li. Styrelsens bsnd-
lingar framläggas till pröfoing och bedömande.
Till denna vigupa rattighets utöfvande hade repre-
sentationen bordt vänta sig en säker handledning,
gå KonstitutionsUtekottet för första gången blifvit
tillsatt i sjelfständig anda. Med stor förundran fin-
per man då des Utsicott ingenting annat hava att
tillbjuda, än ett det torraste sakregisier, visserligen
med ospard möda hopsamlad:, men som illa sva-
rar mot sitt ändamål och det sätt, hvaruppå jeg
enser Utskottet bordi uppfatta sitt vigiiga åliggsn-
de. Jag åberopar i detta hänseende de åsigter,
Friberre Kanizow i sin reservation gifvit tillkänna
hvar! jog hulvudsäkiigen instämmet, och hvarviil
jag endast har föga att tillägga.
Det under diskussion varande betänkande skulle
man tro vara framalstradt under en ivflytelse, som
bordt vara främmande åtminstone för 4840 års Kon-
stitutionsUtskott, då det genom sitt uppställnings-
sätt inleder representanterno i en anmärknings ech
specialitess labyrinth, hvzri de oundvikligen måste
förirra sig och alltid skola kämpa med underlägsna
krafter. Nuvarande KonstitutionsU:skoit begår sam-
ma fel, hvarför föregående Riksdagars Konstiiutions-
Utskott fått uppbära så stränga tillvitelser från op-
positionens sida. Då jag anser: att Konstitutions-
Utskottet utöfvar det kall i anseende till haedlin-
gar, som R. St:s revisorer i anseende till Zit:an,
är det icke min mening a:t klondra, det Konstituz
tionsUtskotter till R. S::s pröfning framlagt alla de
anmärkningsanledsingar, hvilka grunda sig på de
historiska upplysningar och faktitka bavis, som va-
rit Utskottet tillgänsligt, men jag bade önskat, att
Utskottet, medelss dessa materialie:s g:upperandei
vissa hufvudpunkter, bade gjort en mera åskådlig
teblecu öfver styrelsesystemet, än detta betänkande
erbjuder. Genom det nu föjjda uppställningssättet
försvagas totaliutrycket af det hela; ty, då af en
sädan massa enmärkningar många naturligtvis sko-
Ja röra formfel af mindre betydenhet och då icke
mera vigt lärges på de stora än på de små, får
Utskottet i följd derat en anstrykning af småaktig-
hetsanda i enmärkningsväg, som nedsätter värdet
af det konstitutionslla statsskicket och den konsti-
tutioaella ansvarigheten; mången förbiser de stora
anmärkningarne, fäster sig mera utesutande vid de
små; man skall då med förundran utrops: ver det
ingenting värre man hade aut förebrå styrelsen?
Jag öfverlemvar åt dem, som hafva mera förtroen-
de till sina krafter och sin förmåga, än jag, att
hendlöst iskesta sig på en bans, hvartill Kon-
stitutionsUtskoitet öppnat ingång, men ingen ut-
gång, och inskränker mig att, dels på grund afden
mängd besvärande fakta detta betäntande innehål-
ler, dels med ledning af andra förhållanden, utpe-
ka, om icke utveckla, de hbufvudsakligaste grava-
minga, hvilka, enligt min åsigt, legat styrelsen till
Jast. Som inledning dertill anser jag mig böra ka-
sta en. kort blick på Europas allmänna sambälls-
tillstånd.
Det politiska och borgerliga statsskicket antogs
fordom af nationerna som ett faktum, det man un-
derkastade sig utan att vedersaka rättsenligheten
deraf. Denna en forntidg blinda tro finnes icke
mera. Från religionens fält har protestantismens
enda inträvgt äfven på det politiska. Nationerna
sntaga numera ingenting, uten att veta skälen der-
till; de sfväga noga rättigheter och skyldighet6r,
samt erkänna inga andra myndigheter, än deras,
som uppvisat sina diplomer och fått dem under-
sökta och sanktionerade. Denha nyare tidens anda
har logsst alla den fordna sambällsbyggnadens fog-
nivgar, den har skapat helt nya sambällsförhållen-
den, hvilka borde inses och erkännas af alla. O-
lyckligtvis befva styrelserne, serdeles regenterne,
icke rätt ingett detta. Regenterne tro sig kunna
bibehålla sin fordna upphöjda ställning, de förbise
att de bidragit att undanrycka fotfästet dertill, då
da, ledde af ett slags Österländsk instinxt, sjelfve
fört jemlikhetens talan; de bländas fortfarande af
förboppningerne att kunna återföra den rogslistiska
bänförelsens gyllene tider, de inse icke att det som
förr var en ridderlig och oegennyttig känsla, nu
endast blir en låghetens och beräkningens hand-
ling, som måste köpas och underhållas med guld-