sådane statsteorier som hans, än ett samhäll
så uleslutande sammansatt af födda sjelfher:
skare, som de tre Schweitziska urkantonern:
Med dem och deras statsformer, samt or
dömena deröfver, må i öfrigt förhålla sig hur
som helst; de höra icke hit, utan till ett he
annat kapitel. När man träffar dem här, åtel
ställer sig oafvisligt den gamla besvärliga ar
märkningen: Hvad har allt detta att göra me
svaret på frågan om i Sverige finnes publicit
och publicister?
; Utan att läsaren bevärdigats med detta sva
hvilket dock var hvad han påräknade och egd
rätt att fordra, när han köpte boken, har kom
pilatorn imedlertid lyckligen hunnit sluta den
sammas förra del. Läsarens väntan blir änn
oblygare gäckad i den sednare. Förra delen
början vidrörde likväl, eburu ofullständigt, de
ämne, som titeln antydde, fastän det efteråt lem
I nades å sido; men i sednare delen förhåller si
titel till text fullkomligt som aGuds fred,
kycskafty i den bekanta sannsagan. I ställe
för att sysselsätta sig med svaret på titelns frå
ga, börjar nemligen kompilatorn här genast at
orda om Nordamerikanska Fristaterna, efte
Chevalier och Toecqeville, och fortfar derme
ända till bokens slut. Han förklarar också u
tan omsvep, i denna dels företal, att han be
stämt det följande, icke till något svar på ti
telfrågan, utan till en aparalell emellan de öf
cverklagade bristerna i den monarkiska sam
chällsorånirngen och den motsvarande i den re
Cpublikanska, hvarvid exemplen hemtas frå
auSverige och de Nordamerikanska Fristaterna.
Sedan läsaren alltså tråkat igenom hundratal met
långa sidor, utan att finna det som lofvats ho
nom, men väl allehanda annat, inbjudes ba:
sålunda på nytt till en lika lång färd; mel
denna gången icke ens med någon förhoppnint
om den ursprungliga förbindelsens uppfyllande
Detta är värre, än när patriarken Jakob hade
sju tunga år uthärdat adagens hetta och nat
tens frost, för den dejliga Rachels skull, mer
fick den klenögda Lea sig påsmygd i stället
Patrisrken behöfde dock allenast vänta i sju å!
till, så fick han Rachel på köpet; men vå
Laban, kompilatorn, förärar oss den ena klen.
ögdbeten efter den andra, utan all försyn fö!
sina löften och titelskyltar.
Bör allmänheten, bör läsaren, bör kritiker
låta sig nöja med en sådan bebavdling? . ..
Sedan kompilatorn redan i sednare delens in:
ledning tagit afsked ifrån sitt ämne, uppstår
billigtvis den frågan, om ej läsaren äfven bör, :
sin ordning, taga afsked af honom, och om kri-
tiken bör vidare befatta sig med skärskådande!
af ett arbete, hvilket dess utgilvare förklara
angå någonting helt annat, än det han på ti.
telbladet utfäst sig att behandla? Hvarje kö.
pare af detta opus egde, efter en dylik för-
klarings inhemtande, full rättighet att återsändea
boken till säljaren och fordra sina penningar
tillbaka; med ett ord, alt förfara så, som bru-
ket är när helst en köpare finner någon annan
vara prackad på sig, än den han på producen-
tens ord trott sig bekomma för sitt mynt. Men
fastän ett sådant förfarande vore fullkomligen
lagligt, och möjligen kunde gifva en helsosam
varning åt vissa så kallade cgoda, bokfabrikan-
ter, mot deras alltför vanliga osed att söka låcka
köpare med svekfulla boktitlar, så lärer likväl
hbvarken den här ifrågavarande eller bans kon-
sorter äfventyra någonting än ett ytterligare
misstroende mot hvad som framdeles kan kom-
ma att bjudas allmänheten från nyssnämnda
båll. Äfven vi ämna ej börja någon process
för att få återställa hvad vi köpt: tvärtom: se-
dan vi nu en gång fått luntan i handen, anse
vi för vår pligt att undersöka den till slut, så-
dan den då är. Ämnet är väl icke detsamma
som öfverskriften här ofvan antyder; men det
är ej dess mindre ett ämne af vigt, och väl
värdt att taga närmare i betraktande. Då det
gifvit anledning (ill balfva boken, så ega våra
läsare dessutom ett anspråk på redovisning der-
för, fastän det ej hör egentligen till saken. Vi
imna således häråt egna en egen artikel för att
slutligen kunna så mycket ostördare, i ännu en,
eller den sista, skärskåda de tillfälliga och ströd-
la satser — den här ofvan så kallade upprän-
ningen, — som kompilatorn öfverallt låter fram-
skymta emellan de stora lånta massorna. Dessa
satsers halt, och de prof som deri lemnas på
kompilatorns och hans partis sannipgskärlek,
konseqvens, insigter och städade skrifsätt, äro
jessutom alltför märkvärdiga, för att ej förtjena
in särskilda afdelning.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Vi hafva förut nämnt om ett åtal, som
charte sigillate Ombudsmannen, Hefkamereraren
Greiffe begärt i Götha Hofrätt, mot Häradshöfdin-
gen i Sundsh!s Härads Domsaga, G. A. Monten,
för felande redovisning af stämpladt papper, samt
de förklaringar, som käröfser bltfvit gifna så väl
af Hr Monten, som af nuvarande Hr Landshöfdin-
mm Mr oso LL uuäldlleAaa fXxrooea fu mahaft amma AA ve