sådane statsteorier som hans, än ett samhäll så uleslutande sammansatt af födda sjelfher: skare, som de tre Schweitziska urkantonern: Med dem och deras statsformer, samt or dömena deröfver, må i öfrigt förhålla sig hur som helst; de höra icke hit, utan till ett he annat kapitel. När man träffar dem här, åtel ställer sig oafvisligt den gamla besvärliga ar märkningen: Hvad har allt detta att göra me svaret på frågan om i Sverige finnes publicit och publicister? ; Utan att läsaren bevärdigats med detta sva hvilket dock var hvad han påräknade och egd rätt att fordra, när han köpte boken, har kom pilatorn imedlertid lyckligen hunnit sluta den sammas förra del. Läsarens väntan blir änn oblygare gäckad i den sednare. Förra delen början vidrörde likväl, eburu ofullständigt, de ämne, som titeln antydde, fastän det efteråt lem I nades å sido; men i sednare delen förhåller si titel till text fullkomligt som aGuds fred, kycskafty i den bekanta sannsagan. I ställe för att sysselsätta sig med svaret på titelns frå ga, börjar nemligen kompilatorn här genast at orda om Nordamerikanska Fristaterna, efte Chevalier och Toecqeville, och fortfar derme ända till bokens slut. Han förklarar också u tan omsvep, i denna dels företal, att han be stämt det följande, icke till något svar på ti telfrågan, utan till en aparalell emellan de öf cverklagade bristerna i den monarkiska sam chällsorånirngen och den motsvarande i den re Cpublikanska, hvarvid exemplen hemtas frå auSverige och de Nordamerikanska Fristaterna. Sedan läsaren alltså tråkat igenom hundratal met långa sidor, utan att finna det som lofvats ho nom, men väl allehanda annat, inbjudes ba: sålunda på nytt till en lika lång färd; mel denna gången icke ens med någon förhoppnint om den ursprungliga förbindelsens uppfyllande Detta är värre, än när patriarken Jakob hade sju tunga år uthärdat adagens hetta och nat tens frost, för den dejliga Rachels skull, mer fick den klenögda Lea sig påsmygd i stället Patrisrken behöfde dock allenast vänta i sju å! till, så fick han Rachel på köpet; men vå Laban, kompilatorn, förärar oss den ena klen. ögdbeten efter den andra, utan all försyn fö! sina löften och titelskyltar. Bör allmänheten, bör läsaren, bör kritiker låta sig nöja med en sådan bebavdling? . .. Sedan kompilatorn redan i sednare delens in: ledning tagit afsked ifrån sitt ämne, uppstår billigtvis den frågan, om ej läsaren äfven bör, : sin ordning, taga afsked af honom, och om kritiken bör vidare befatta sig med skärskådande! af ett arbete, hvilket dess utgilvare förklara angå någonting helt annat, än det han på ti. telbladet utfäst sig att behandla? Hvarje kö. pare af detta opus egde, efter en dylik förklarings inhemtande, full rättighet att återsändea boken till säljaren och fordra sina penningar tillbaka; med ett ord, alt förfara så, som bruket är när helst en köpare finner någon annan vara prackad på sig, än den han på producentens ord trott sig bekomma för sitt mynt. Men fastän ett sådant förfarande vore fullkomligen lagligt, och möjligen kunde gifva en helsosam varning åt vissa så kallade cgoda, bokfabrikanter, mot deras alltför vanliga osed att söka låcka köpare med svekfulla boktitlar, så lärer likväl hbvarken den här ifrågavarande eller bans konsorter äfventyra någonting än ett ytterligare misstroende mot hvad som framdeles kan komma att bjudas allmänheten från nyssnämnda båll. Äfven vi ämna ej börja någon process för att få återställa hvad vi köpt: tvärtom: sedan vi nu en gång fått luntan i handen, anse vi för vår pligt att undersöka den till slut, sådan den då är. Ämnet är väl icke detsamma som öfverskriften här ofvan antyder; men det är ej dess mindre ett ämne af vigt, och väl värdt att taga närmare i betraktande. Då det gifvit anledning (ill balfva boken, så ega våra läsare dessutom ett anspråk på redovisning derför, fastän det ej hör egentligen till saken. Vi imna således häråt egna en egen artikel för att slutligen kunna så mycket ostördare, i ännu en, eller den sista, skärskåda de tillfälliga och strödla satser — den här ofvan så kallade uppränningen, — som kompilatorn öfverallt låter framskymta emellan de stora lånta massorna. Dessa satsers halt, och de prof som deri lemnas på kompilatorns och hans partis sannipgskärlek, konseqvens, insigter och städade skrifsätt, äro jessutom alltför märkvärdiga, för att ej förtjena in särskilda afdelning. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Vi hafva förut nämnt om ett åtal, som charte sigillate Ombudsmannen, Hefkamereraren Greiffe begärt i Götha Hofrätt, mot Häradshöfdingen i Sundsh!s Härads Domsaga, G. A. Monten, för felande redovisning af stämpladt papper, samt de förklaringar, som käröfser bltfvit gifna så väl af Hr Monten, som af nuvarande Hr Landshöfdinmm Mr oso LL uuäldlleAaa fXxrooea fu mahaft amma AA ve