Dlifvit beräknad högre än traktaterna föreskrifva.
men man hade ansett det stridande emot formen
att i Önskningsväg begära en åtgärd, som man visste
vara af Kongl. Maj:t redan vidtegen. Utskottet ha-
då trott att för denna sak ej någon annan väg kun-
de för närvarande väljas än dena ministerieila eller
diplomatiska.
Hr Kjellberg: Utskottet hade alltför knapphän-
digt affärdat frågan. Enär motionärerne ej åsyfta!
Sundska tullens upphörande, utan endast återstäl-
lande till traktatens innebåll, sedan den deruti fast-
ställda afgifien blifvit sjudubblad, borde Utskottot
åtminstone yttrat den önskan att detta ärende af vår
kes:samma diplomatik måtte omfattas med något mer
värma och intresse. Hr Wijks förslag, avt till und-
vikande af Sundska tullen kunde ?, af fartyg be-
gagna kanalen, torde vara mindre öfvertänkt; hvar
och en måtte kunna göra sig reda för den tidspil-
lan och de kostnader det medförer, enär omlastning
måste ske. Kanalens begagnande för den större ve.
sterhafshandeln vore omöjlig.
Kort efter sin hitkomst, hörde Talaren yttras, att
engelska regeringen i diplomatisk väg understöd
våra anspråk på rättelso; men möjligen torde hand.
lingarna iemnats åt glömskan.
Hr Grapengiesser fann det förödmjukande at
betsla tull när man passerar eget farvatten, mer
ännu mera förödmjukande om denna beskattning
är godtycklig. Yrkade återremiss på de af Hri
Petre och Halling anförde skäl.
Hr Valley: Hr: Wijk hade sökt trösta oss der-
med, att vi ej betala högre tull för fartyg, sor
passera Öresund, än andra nationer. Denna tröst
kunde han behålla för sig sjelf. Kostnaden för ka-
nalens begagnande, omlastniog m. m., voro allt
för höga; det vore ej meningen att blott bereda en
god förtjenst åt Götheborgs Båtgilie; yrkade åter-
remiss.
Hr Bagge: Jag kan ej heller fiana anonat än
att Svenska nationaläran kränkes, då Örasundsiul-
len ände till 7 procent af varuvärdet uttages i stäl-
let för en procent. När en sådan tillökning skett,
hvar skall man då fiaona gränson? Jeg anser att
representationen bör understödja Kongl. Maj:t i de
åtgärder, som vidtagas för att få tillgodonjuia de
på traktator grundade rättigheter, och jag tror att
Svenska nationen så lifligs intresserar sig för denna
sak, att den heldre går ett krig will mötes, än un-
derkastar sig en sådan beskattning.
Hr Wijk ville ej motsätta sig återremiss af be-
tänkandet och önskade, att så många upplysnin
gar som möjligt måtte nu i denna sak meddelas;
men Utskottet hade ej gjort sig förtjent af den
förebråelsen, att icke med värma och känsla
af fosterlandets väl hafva omfattat ifrågavarande
sak. Tog Utskottet i försvar och trodd att det,
med hvilket annat Utskott som heldst, kan täfla i
fosterlandskärlek. Man hade upplyst, hvilket ej
eller varit för Utskottet obekant, att Preussen äf-
ven negocierade med Danmark om en förändring i
resundstullen. Äfven England negocierar om ned-
sättning af tull å vissa artiklar. Trodde derföre
att ej blott Sverge, utan äfven andra nationer in-
tressera sig för denna fråga, hoppades således, att
underhandlingarna i ministeriel väg slutligen skola
åtminstone verka derhän, att vi ej komma att be
tala högre tull för fartyg, som passera Öresund,
än andra nationer. Talarens yttrande om Götha
kanal hade blifvit något förtydt. Talaren hade ej
gjort framställningen om Götha kanal, för att dor-
igenom bereda Götheborg fördelar, och kunde, så-
som bevis härpå, anföra, att ett fartyg, tillbörigt
handlande i Gefle, i Görbeborg fått upplägga sina
varor utan argift till staden och uten tullbehand-
ling derstädes. Genom begagnandet af Götha ka-
nal undvikes ej allenast Öresundstullen, utan ock
afgifter för assurans, m. m., så att afgifterna för
kolonialvarors transporterande kanalvägen ej uppgå
till mer än halfva beloppet af Öresundstullen.
Hr Ekholm: Hr Wijk har i denna fråga upp-
trädt med ett försvar för Utskottets betänkande,
hvilket i ganning förtjenar serskildt vederläggning,
ehuru flere Talare redan ådagalagt olämpligheten
deraf. Den värde Talaren börjar likväl nu erkän-
na, att nationens klagomål grunda sig på verkliga
rättsgrunder. Om så är, skulle han väl misskänvna
vår rättighot att omsider vinna en rättelse. Huru :
litet man kan vänta sig af de ministeriella under-
handlingar, som pu för tiden och serdeles af våra
diplomater i allmänhet användas, är redan mer än!
till öfverflöd bekant. Måhända användes det kraf-
tigare diplomatiska språket i saker, som jemförel-
savis äro af obetydlig vigt; så påstår man åtmin-
stone. Hr Wijk förmenar, att Sverge icke skulle:
allena kunna afskudda sig dessa traktatsvidriga på;
lagor, derföre, att andra nationer villigt underkasta
sig dem. Såsom exempel har till och med England;
blifvit anfördt, emedan detta land skulle hafva ett
intresse deraf, att det skuldsatta Danmark på så-
dant sätt skulle komma 1 tillfälle att afbörda dess
nationalskuld. Jag är visserligen icke lika bevan-
drad i diplomatikens irrgångar, men jag kan tryggt
påstå, att Englands styrelse icke är så starrblind,
att detta land sjelf kontribuerade med serdeles nöje
till ett främmande land, för att på detta sätt er-
hålla betalning för dess undersåter. För öfrigt har
det behagat samma Talare fästa sig dervid, att jag
händelsevis kom att nämna krigsförklaring såsom
en gifven följd af traktatens kränkande. Jag kän-
ner, enligt folkrätten, icke något annat sätt att
skaffa sig rättvisa nationen emellan. Skulle vi icke
våga ett dylikt vädjande, för att afskaffa ett förtryck
af denna beskaffonhet, så skola snart de tider varda
kommande, då man utan fara tror sig kunna på-
lägga oss ännu större. Man inbillar oss från alla
håll, att det svenska lejonet uppnått sin kraftlösa
ålderdom, och att det snart icke skall förmå att
visa sina förr så fruktansvärda ramar, icke ens
emot det så mycket värnlösare Danmark. Hvad
man egentligen åsyftar med ett dylikt påstående,
är icke svårt att inse; man skall, om denna in-
billning vinner fart, lyckas att snart nog förlama
alla våra inre hbjelpmedel till motstånd och till obe-:
roende. Minst skulle jag hafva af en Represen-
tant från rikets vestra kust väntat mig en sådan ).
tröst, som han täckts skänka, medelst förespegling
om den lätta utvärs vi hafva. att ioenam hasec.