SLYCKIA NCLEN UDUCI 515 Sasom ett regeringsmö-
nopol. Men hvad kan vara mera intressant på
ett visst håll, än dylika maktspråks frambållan-
de till efterföljd annorstädes?
Plåckgodset ur Franska revolutionens ecro-
nique scandaleuse är härmed expedieradt. Kom-
pilatorn har med dess biträde fyllt omkring
två tredjedelar af sin första volym, och lägger
sedan Montgaillard å sida.
Ordningen kommer nu till Schweitz, och kom-
pilatorn sammansöker hos Sismondi och Bon-
stälten allehanda elände ur de föråldrade Sch weits-
ziska statslormerna, för att visa dårskapen af
deras införande hos oss, och våra inrättningars
förträfflighet i jemförelse med dem. I förbigå-
ende sagdt synes hela denna deduktionr, hvilken
räcker till förra delens slut, vara det öfverflö-
digaste af allt hvad kompilatorn kunnat företa-
ga sig. Vår så ofta klandrade tidsandas refor-
mationsbegär åsyftar visserligen ingenstädes å-
terkaliandet af medeltidsinstitutioner; men af
dylik art äro de Schweitziska, utan undantag.
Sådana de voro för ett balft årtusen sedan, så-
dana äro de ännu, med högst oväsentliga förän-
dringar i vissa kantoner och inga i andra.
Likasom i forntidens och medeltidens republi-
ker, banar börden öfver allt vägen till väldet
t Schweitz, fastän vilkoret af meuborgerligt för--
troende, elier val, är på vissa ställen fästadt vid
utöfningen af denna ärftliga makt. I de egent-
ligen så kallade acrena demokratierna — Uri,
Schwytz och Unterwalden — är denna maktens
ärftlignet aldraminst begränsad. Hvar man fö-!
des der till lagstiftare, lika ovilkorligt som nå-
gon Peer i Storbritanieu eller något Caput i
i Sverige, och tillträder lika ovilkorligt denna
myndighet vid viss ålder, utan att behöfva väl-
jas, således utan allt afseende på egen skick-
lighet eller andras förtroende. — Utbördin-
gen eller främlingen, som skulle vilja bo-
sätta sig inom dessa kantoner, är blott un-
dersåte, men ej medborgare; har blott att:
lyda lagen, ej att befatta sig med dess stif-
tande. Också är det ganska sällsynt att någon;
inflyttar dit; om ej någon gång i Unterwalden,
och då för kort tid. I Zug och Glarus, också
räknade bland de så kallade rena demokratier-
na, fordras likväl andra vilkor än blotta infö-
dingskapet, och demokratien är derföre i sjelf-
va verket ej der så ren, det vill söga börds-
väldet är ej så ovilkorligt, som i de tre ur-
kantonerna. Men huru stora äro väl dessa så
kallade stater? Hvad betyda de väl, såsom e-
xempel för statsinrättningar af stora omfång? .
. . Detta borde man hafva i minne fäst, innan
man åberopar dem såsom sådana exempel, och
dermed söker blända den ovarsamme läsaren.
Tillbopa innehålla de demokratiska kantonerna
icke fullt en sjullondedel af hela Schweitzer-
förbundets folkmängd, och de tre urkantonerna
räkna tillsammans ej öfver 62,000 invånare,
följaktligen icke mer än Stockholms fem stör-
sta territorialförsamlingars folkmängd. Dessa
små stater, bebodda af ett enfaldigt herdefolk,
hvars katolska presterskap aldrig medgifvit det
någon egentlig statsmannabildning, om någon
sådan der kunde behöfvas, äro således i sjelfva
verket ej att anse för annat än socknar, och
deras lagstiftningsåtgärder bära ock som oftast!
pregeln af sockenstämmobeslut, ej sällan orim-
liga, såsom dylika så mången gång blifva hvar
som heldst, men der beklagligen icke underka
stade någon kontroll, derföre att de suveräna :!
sockneboerne icke erkännt någon högre makt-:
fullkomlighet, än den de sjelfve innehafva såsom
arf från sina förfåder. — Men hvem i all verl-
den har väl någonsin uppställt en så beskaffad
statsförfattning såsom sambällsideal? Dezana soc-:
kenstämmodespotism, utöivad utan alla vilkor;
af insigter hos maktinuehafvarne, eller förtro-:
ende för deras skicklighet: äger väl den ens j
den aflägsnaste likhet: står den icke tvertom i
den mest diametrala motsats, med den på så-l;
dana vilkor grundade andel i lagstiftning ochl:
förvaltning, som laglighbetens anhängare yrka,s
och godtyckets anhängare vägra, åt Folken i all-4
mänhet?
i, I de 47 mindre demokratiskt inrättade kan-i
tonerna är ej hela befolkningen suverän; börds-s
1
l
q
N
rätten till väldet är der fördelad emellan vissajs
adliga eller patriciska familjer, och maktutöf-
ningen beror derjemte på val. Dessa republi-
ker äro följaktligen aristokratiska, i alldeles sam-
ma mening som Rom, Sparta, Athen, m. fl. voros
det i forntiden, eller Venedig, Florens, Genua
m. fl. voro det i medeltiden. Nu tillhöra Si-
monde de Sismondi och Friherre Carl von Bon-
stetten de i dessa aristokratier herrskande ätter-
na, och deras af kompilatorn så omsorgsfullt
framhållne och åberopade arepublikanison är
fullkomligen af samma sort, som republikanis-
men var hos en Fiorentinsk och Venetiansk pa-
tricier, på den tiden Venedig ech Florens voro
sjelfständiga. I dessa herrars klander och sar-
kasmer öfver den Schweitziska, Uriska och Un-
terwaldiska bondeadelns och de under munk-
väldet inflytelse befintliga Italienska kantoner-
rac lagskinnings. ach fäörvaltninosåtoärder. har