SLYCKIA NCLEN UDUCI 515 Sasom ett regeringsmönopol. Men hvad kan vara mera intressant på ett visst håll, än dylika maktspråks frambållande till efterföljd annorstädes? Plåckgodset ur Franska revolutionens ecronique scandaleuse är härmed expedieradt. Kompilatorn har med dess biträde fyllt omkring två tredjedelar af sin första volym, och lägger sedan Montgaillard å sida. Ordningen kommer nu till Schweitz, och kompilatorn sammansöker hos Sismondi och Bonstälten allehanda elände ur de föråldrade Sch weitsziska statslormerna, för att visa dårskapen af deras införande hos oss, och våra inrättningars förträfflighet i jemförelse med dem. I förbigående sagdt synes hela denna deduktionr, hvilken räcker till förra delens slut, vara det öfverflödigaste af allt hvad kompilatorn kunnat företaga sig. Vår så ofta klandrade tidsandas reformationsbegär åsyftar visserligen ingenstädes återkaliandet af medeltidsinstitutioner; men af dylik art äro de Schweitziska, utan undantag. Sådana de voro för ett balft årtusen sedan, sådana äro de ännu, med högst oväsentliga förändringar i vissa kantoner och inga i andra. Likasom i forntidens och medeltidens republiker, banar börden öfver allt vägen till väldet t Schweitz, fastän vilkoret af meuborgerligt för-troende, elier val, är på vissa ställen fästadt vid utöfningen af denna ärftliga makt. I de egentligen så kallade acrena demokratierna — Uri, Schwytz och Unterwalden — är denna maktens ärftlignet aldraminst begränsad. Hvar man fö-! des der till lagstiftare, lika ovilkorligt som någon Peer i Storbritanieu eller något Caput i i Sverige, och tillträder lika ovilkorligt denna myndighet vid viss ålder, utan att behöfva väljas, således utan allt afseende på egen skicklighet eller andras förtroende. — Utbördingen eller främlingen, som skulle vilja bosätta sig inom dessa kantoner, är blott undersåte, men ej medborgare; har blott att: lyda lagen, ej att befatta sig med dess stiftande. Också är det ganska sällsynt att någon; inflyttar dit; om ej någon gång i Unterwalden, och då för kort tid. I Zug och Glarus, också räknade bland de så kallade rena demokratierna, fordras likväl andra vilkor än blotta infödingskapet, och demokratien är derföre i sjelfva verket ej der så ren, det vill söga bördsväldet är ej så ovilkorligt, som i de tre urkantonerna. Men huru stora äro väl dessa så kallade stater? Hvad betyda de väl, såsom exempel för statsinrättningar af stora omfång? . . . Detta borde man hafva i minne fäst, innan man åberopar dem såsom sådana exempel, och dermed söker blända den ovarsamme läsaren. Tillbopa innehålla de demokratiska kantonerna icke fullt en sjullondedel af hela Schweitzerförbundets folkmängd, och de tre urkantonerna räkna tillsammans ej öfver 62,000 invånare, följaktligen icke mer än Stockholms fem största territorialförsamlingars folkmängd. Dessa små stater, bebodda af ett enfaldigt herdefolk, hvars katolska presterskap aldrig medgifvit det någon egentlig statsmannabildning, om någon sådan der kunde behöfvas, äro således i sjelfva verket ej att anse för annat än socknar, och deras lagstiftningsåtgärder bära ock som oftast! pregeln af sockenstämmobeslut, ej sällan orimliga, såsom dylika så mången gång blifva hvar som heldst, men der beklagligen icke underka stade någon kontroll, derföre att de suveräna :! sockneboerne icke erkännt någon högre makt-: fullkomlighet, än den de sjelfve innehafva såsom arf från sina förfåder. — Men hvem i all verlden har väl någonsin uppställt en så beskaffad statsförfattning såsom sambällsideal? Dezana soc-: kenstämmodespotism, utöivad utan alla vilkor; af insigter hos maktinuehafvarne, eller förtro-: ende för deras skicklighet: äger väl den ens j den aflägsnaste likhet: står den icke tvertom i den mest diametrala motsats, med den på så-l; dana vilkor grundade andel i lagstiftning ochl: förvaltning, som laglighbetens anhängare yrka,s och godtyckets anhängare vägra, åt Folken i all-4 mänhet? i, I de 47 mindre demokratiskt inrättade kan-i tonerna är ej hela befolkningen suverän; börds-s 1 l q N rätten till väldet är der fördelad emellan vissajs adliga eller patriciska familjer, och maktutöfningen beror derjemte på val. Dessa republiker äro följaktligen aristokratiska, i alldeles samma mening som Rom, Sparta, Athen, m. fl. voros det i forntiden, eller Venedig, Florens, Genua m. fl. voro det i medeltiden. Nu tillhöra Simonde de Sismondi och Friherre Carl von Bonstetten de i dessa aristokratier herrskande ätterna, och deras af kompilatorn så omsorgsfullt framhållne och åberopade arepublikanison är fullkomligen af samma sort, som republikanismen var hos en Fiorentinsk och Venetiansk patricier, på den tiden Venedig ech Florens voro sjelfständiga. I dessa herrars klander och sarkasmer öfver den Schweitziska, Uriska och Unterwaldiska bondeadelns och de under munkväldet inflytelse befintliga Italienska kantonerrac lagskinnings. ach fäörvaltninosåtoärder. har