Hr Christierson: När ifrågavande sak afgjorde:
på den afdelning af Utskottet, som handlagt den
samma, var jag tillfälligtvis frånvarande. Då dette
utlåtande, som afdelningen utarbetat, sedermera ho:
Utskottets plenum upplästes och godkändes, reser-
verade jag mig emot besiutei; jag medger att myc-
ken tid åtgick för genomläsniagen af de handlingar
som röra denna fråga, ty jag mäste dertill använ-
da 2:ne dagar, äfvensom jag bekänner att jag före
cämnde plenum ej hunnit genomläsa samme hand-
lingar, af hvilka jag inhemtat, att ingen nation :
afseende på Öresundstullen lidit så många oförrät-
ter som den svenska. Det är ej exempellöst att i
tull uppburits för svenska fartyg, som passerat Öre:
sund 7, af varornas värde, och denna tull har of-
tast beräknats till 3, 4 å 5?,, ehuru, enligt de gam-
la traktater som ligga till grunå för beräkningen
af berörde tull och borde dervid lända till efter-
rättelse, 1, af varornas värde skulle erläggas i tull
för svenska fartyg, likasom för Nederländska, hvil-
ka passera Ösesund. Sverige borde ej ens erlägga
så hög tull som Nederländerna då Sverige äger den
ena kusten vid Öresund, fartän densamma är nå-
got mera grund än kusten å Danska sidan. Des3-
Mom synes af de handlingar i denna sak, hvilka i-
från Kongl. Kommerskollegium kommit Utskottet
tillhanda, att nämnde Kollegium med berömvärdt
nit förfarit och att man ej sparat att förehålla Dan-
ska regeringen den mängd ofog, som drabbat sven-
ska fartyg vid Öresundsiullens uppbärande. Sedan
jag kommit i erfarenhet af allt detta, vidtog jag
den utväg att afgifva min seservation, sådan den
lyder, för att ej såra Utskottet, som ansett någon
ätgärd af Rikets Ständer icke vara behöflig, då un-
derhandlingar I ministeriell väg redan vore öppna-
de för vinnande af dst med nationen åsyftade än-
damålet. Då dessa imediertid torde komma att
stanna endast vid goda löften, anser jag att frågan
om Öresundstullen borde, såsom nationens enskilda
sak, blifva behandlad.
I detta sista fall ligger en vink för den som har
rättighet att behandla samma fråga, att äfven räk-
na på nationens beredvillighet att ej spara hvilka
uppoffringar som helst för ändamålets vinnande.
Så länge traktaterna äro gällands, kan väl Öre-
sundstullen för Svenska fartyg ej upphöra, men vi
böra ej tillåta, att dessa traktater öfverträdas, isyn-
nerhet som det är ganska förnedrande att betala
någon skatt för ett sund, der Sverige borde hafva
lika rättighet som grannen. Derföre tror jag nä-
got förnärmande för Utskottet ej finnes i yrkandet
om återremiss af utlåtandet, på det Ständerna måt-
te komma i tillfälle ait till Kongl. Maj:t aflåta en
underdånig skrifvelse, deruti Ständerna förklara sig
på det kraftigaste understödja de åtgärder, som af
Kongl. Maj:t vidtagas för upphäfvande af ett lidan-
de, som svenska handeln genom Öresundstullen i
sekler fått vidkännas.
Häruti förenade sig Hr:r Norin och Lagerqvist.
Hre Kjellberg trodde just tiden vara inne för att
begagaa det biträde och de handlingar från Eng-
lands sida, hvarom han redan nämnt; önskade att
H: Wijk äfven kunde upplysa huruvida någon åt-
gärd biifvit vidtagen, sedan nämnde handligar för
omkring 4 månader ingingo.
Hr Brinck erinrade om långsamheten af diplo-
matiska underhandlingar, och trodde att något resul-
tat af de nu påbörjade ej vinnes förrän represen-
tasionen kommer ait åtskiljas, då det ej mera vore
tid att till Kongl. Mej:t ingifva ifrågavarande un-
derdåniga skrifvelse. Ansåg att Sverigos hufvud-
akliga importartiklar socker och salt ej kunde med
fördel transporteras kanalvägen, emedan omlastnin-
gerna blefvo för dyra. Då dessa varor fördes ifar-
tyg ifrån orter på denna sidan om Öresund, hem-
ställde Talaren huru fördelaktigt det skulle blifva,
om dessa fartyg skulle lossa varorna i Götheborg
och sedan gå toma genom Öresund.
Hr Westman förenade sig med Hr Christierson
och öfrige talare som skildrat det lidande som drab-
bat svenska handeln, genom kränkning af tratta-
isrna om Sundska tullen. s
Hr Valley ville för att vederlägga Hr Wijks ytt-
rande, att importartikiar kunna transporteras på
Götba kanal för mindre än halfva kostnaden mot
Öresundstullen, framställa ett exempel: ett fartyg,
astadt med 3000 tunner salt och hemma från denna
aller en mera nordlig trakt af Sverige, måste först
Götheborg betala många hundra Rdr för utlast-
svingen af saltet, hvarefter frakten för hvarje tunna
säkerligen kom att:kosta 4 Rdr, så att man kan antaga
utt med afseende å åtskillige andra här ej specificera-
le utgifter omkostnaderna uppgingo till 4000 Rär.
Då det toma fartyget dessutom ej kan utan åtskil-
iga omkostnader komma till hemorten, hemställde
Talaren, huruvida Hr Wijks omförmälde kalkyl kan
nses hålla streck. i
Bsatänkandet äterremitterad es.
——WRennn