Hr Christierson: När ifrågavande sak afgjorde: på den afdelning af Utskottet, som handlagt den samma, var jag tillfälligtvis frånvarande. Då dette utlåtande, som afdelningen utarbetat, sedermera ho: Utskottets plenum upplästes och godkändes, reserverade jag mig emot besiutei; jag medger att mycken tid åtgick för genomläsniagen af de handlingar som röra denna fråga, ty jag mäste dertill använda 2:ne dagar, äfvensom jag bekänner att jag före cämnde plenum ej hunnit genomläsa samme handlingar, af hvilka jag inhemtat, att ingen nation : afseende på Öresundstullen lidit så många oförrätter som den svenska. Det är ej exempellöst att i tull uppburits för svenska fartyg, som passerat Öre: sund 7, af varornas värde, och denna tull har oftast beräknats till 3, 4 å 5?,, ehuru, enligt de gamla traktater som ligga till grunå för beräkningen af berörde tull och borde dervid lända till efterrättelse, 1, af varornas värde skulle erläggas i tull för svenska fartyg, likasom för Nederländska, hvilka passera Ösesund. Sverige borde ej ens erlägga så hög tull som Nederländerna då Sverige äger den ena kusten vid Öresund, fartän densamma är något mera grund än kusten å Danska sidan. Des3Mom synes af de handlingar i denna sak, hvilka ifrån Kongl. Kommerskollegium kommit Utskottet tillhanda, att nämnde Kollegium med berömvärdt nit förfarit och att man ej sparat att förehålla Danska regeringen den mängd ofog, som drabbat svenska fartyg vid Öresundsiullens uppbärande. Sedan jag kommit i erfarenhet af allt detta, vidtog jag den utväg att afgifva min seservation, sådan den lyder, för att ej såra Utskottet, som ansett någon ätgärd af Rikets Ständer icke vara behöflig, då underhandlingar I ministeriell väg redan vore öppnade för vinnande af dst med nationen åsyftade ändamålet. Då dessa imediertid torde komma att stanna endast vid goda löften, anser jag att frågan om Öresundstullen borde, såsom nationens enskilda sak, blifva behandlad. I detta sista fall ligger en vink för den som har rättighet att behandla samma fråga, att äfven räkna på nationens beredvillighet att ej spara hvilka uppoffringar som helst för ändamålets vinnande. Så länge traktaterna äro gällands, kan väl Öresundstullen för Svenska fartyg ej upphöra, men vi böra ej tillåta, att dessa traktater öfverträdas, isynnerhet som det är ganska förnedrande att betala någon skatt för ett sund, der Sverige borde hafva lika rättighet som grannen. Derföre tror jag nägot förnärmande för Utskottet ej finnes i yrkandet om återremiss af utlåtandet, på det Ständerna måtte komma i tillfälle ait till Kongl. Maj:t aflåta en underdånig skrifvelse, deruti Ständerna förklara sig på det kraftigaste understödja de åtgärder, som af Kongl. Maj:t vidtagas för upphäfvande af ett lidande, som svenska handeln genom Öresundstullen i sekler fått vidkännas. Häruti förenade sig Hr:r Norin och Lagerqvist. Hre Kjellberg trodde just tiden vara inne för att begagaa det biträde och de handlingar från Englands sida, hvarom han redan nämnt; önskade att H: Wijk äfven kunde upplysa huruvida någon åtgärd biifvit vidtagen, sedan nämnde handligar för omkring 4 månader ingingo. Hr Brinck erinrade om långsamheten af diplomatiska underhandlingar, och trodde att något resultat af de nu påbörjade ej vinnes förrän representasionen kommer ait åtskiljas, då det ej mera vore tid att till Kongl. Mej:t ingifva ifrågavarande underdåniga skrifvelse. Ansåg att Sverigos hufvudakliga importartiklar socker och salt ej kunde med fördel transporteras kanalvägen, emedan omlastningerna blefvo för dyra. Då dessa varor fördes ifartyg ifrån orter på denna sidan om Öresund, hemställde Talaren huru fördelaktigt det skulle blifva, om dessa fartyg skulle lossa varorna i Götheborg och sedan gå toma genom Öresund. Hr Westman förenade sig med Hr Christierson och öfrige talare som skildrat det lidande som drabbat svenska handeln, genom kränkning af trattaisrna om Sundska tullen. s Hr Valley ville för att vederlägga Hr Wijks yttrande, att importartikiar kunna transporteras på Götba kanal för mindre än halfva kostnaden mot Öresundstullen, framställa ett exempel: ett fartyg, astadt med 3000 tunner salt och hemma från denna aller en mera nordlig trakt af Sverige, måste först Götheborg betala många hundra Rdr för utlastsvingen af saltet, hvarefter frakten för hvarje tunna säkerligen kom att:kosta 4 Rdr, så att man kan antaga utt med afseende å åtskillige andra här ej specificerale utgifter omkostnaderna uppgingo till 4000 Rär. Då det toma fartyget dessutom ej kan utan åtskiliga omkostnader komma till hemorten, hemställde Talaren, huruvida Hr Wijks omförmälde kalkyl kan nses hålla streck. i Bsatänkandet äterremitterad es. ——WRennn