Dlifvit beräknad högre än traktaterna föreskrifva. men man hade ansett det stridande emot formen att i Önskningsväg begära en åtgärd, som man visste vara af Kongl. Maj:t redan vidtegen. Utskottet hadå trott att för denna sak ej någon annan väg kunde för närvarande väljas än dena ministerieila eller diplomatiska. Hr Kjellberg: Utskottet hade alltför knapphändigt affärdat frågan. Enär motionärerne ej åsyfta! Sundska tullens upphörande, utan endast återställande till traktatens innebåll, sedan den deruti fastställda afgifien blifvit sjudubblad, borde Utskottot åtminstone yttrat den önskan att detta ärende af vår kes:samma diplomatik måtte omfattas med något mer värma och intresse. Hr Wijks förslag, avt till undvikande af Sundska tullen kunde ?, af fartyg begagna kanalen, torde vara mindre öfvertänkt; hvar och en måtte kunna göra sig reda för den tidspillan och de kostnader det medförer, enär omlastning måste ske. Kanalens begagnande för den större ve. sterhafshandeln vore omöjlig. Kort efter sin hitkomst, hörde Talaren yttras, att engelska regeringen i diplomatisk väg understöd våra anspråk på rättelso; men möjligen torde hand. lingarna iemnats åt glömskan. Hr Grapengiesser fann det förödmjukande at betsla tull när man passerar eget farvatten, mer ännu mera förödmjukande om denna beskattning är godtycklig. Yrkade återremiss på de af Hri Petre och Halling anförde skäl. Hr Valley: Hr: Wijk hade sökt trösta oss dermed, att vi ej betala högre tull för fartyg, sor passera Öresund, än andra nationer. Denna tröst kunde han behålla för sig sjelf. Kostnaden för kanalens begagnande, omlastniog m. m., voro allt för höga; det vore ej meningen att blott bereda en god förtjenst åt Götheborgs Båtgilie; yrkade återremiss. Hr Bagge: Jag kan ej heller fiana anonat än att Svenska nationaläran kränkes, då Örasundsiullen ände till 7 procent af varuvärdet uttages i stället för en procent. När en sådan tillökning skett, hvar skall man då fiaona gränson? Jeg anser att representationen bör understödja Kongl. Maj:t i de åtgärder, som vidtagas för att få tillgodonjuia de på traktator grundade rättigheter, och jag tror att Svenska nationen så lifligs intresserar sig för denna sak, att den heldre går ett krig will mötes, än underkastar sig en sådan beskattning. Hr Wijk ville ej motsätta sig återremiss af betänkandet och önskade, att så många upplysnin gar som möjligt måtte nu i denna sak meddelas; men Utskottet hade ej gjort sig förtjent af den förebråelsen, att icke med värma och känsla af fosterlandets väl hafva omfattat ifrågavarande sak. Tog Utskottet i försvar och trodd att det, med hvilket annat Utskott som heldst, kan täfla i fosterlandskärlek. Man hade upplyst, hvilket ej eller varit för Utskottet obekant, att Preussen äfven negocierade med Danmark om en förändring i resundstullen. Äfven England negocierar om nedsättning af tull å vissa artiklar. Trodde derföre att ej blott Sverge, utan äfven andra nationer intressera sig för denna fråga, hoppades således, att underhandlingarna i ministeriel väg slutligen skola åtminstone verka derhän, att vi ej komma att be tala högre tull för fartyg, som passera Öresund, än andra nationer. Talarens yttrande om Götha kanal hade blifvit något förtydt. Talaren hade ej gjort framställningen om Götha kanal, för att dorigenom bereda Götheborg fördelar, och kunde, såsom bevis härpå, anföra, att ett fartyg, tillbörigt handlande i Gefle, i Görbeborg fått upplägga sina varor utan argift till staden och uten tullbehandling derstädes. Genom begagnandet af Götha kanal undvikes ej allenast Öresundstullen, utan ock afgifter för assurans, m. m., så att afgifterna för kolonialvarors transporterande kanalvägen ej uppgå till mer än halfva beloppet af Öresundstullen. Hr Ekholm: Hr Wijk har i denna fråga uppträdt med ett försvar för Utskottets betänkande, hvilket i ganning förtjenar serskildt vederläggning, ehuru flere Talare redan ådagalagt olämpligheten deraf. Den värde Talaren börjar likväl nu erkänna, att nationens klagomål grunda sig på verkliga rättsgrunder. Om så är, skulle han väl misskänvna vår rättighot att omsider vinna en rättelse. Huru : litet man kan vänta sig af de ministeriella underhandlingar, som pu för tiden och serdeles af våra diplomater i allmänhet användas, är redan mer än! till öfverflöd bekant. Måhända användes det kraftigare diplomatiska språket i saker, som jemförelsavis äro af obetydlig vigt; så påstår man åtminstone. Hr Wijk förmenar, att Sverge icke skulle: allena kunna afskudda sig dessa traktatsvidriga på; lagor, derföre, att andra nationer villigt underkasta sig dem. Såsom exempel har till och med England; blifvit anfördt, emedan detta land skulle hafva ett intresse deraf, att det skuldsatta Danmark på sådant sätt skulle komma 1 tillfälle att afbörda dess nationalskuld. Jag är visserligen icke lika bevandrad i diplomatikens irrgångar, men jag kan tryggt påstå, att Englands styrelse icke är så starrblind, att detta land sjelf kontribuerade med serdeles nöje till ett främmande land, för att på detta sätt erhålla betalning för dess undersåter. För öfrigt har det behagat samma Talare fästa sig dervid, att jag händelsevis kom att nämna krigsförklaring såsom en gifven följd af traktatens kränkande. Jag känner, enligt folkrätten, icke något annat sätt att skaffa sig rättvisa nationen emellan. Skulle vi icke våga ett dylikt vädjande, för att afskaffa ett förtryck af denna beskaffonhet, så skola snart de tider varda kommande, då man utan fara tror sig kunna pålägga oss ännu större. Man inbillar oss från alla håll, att det svenska lejonet uppnått sin kraftlösa ålderdom, och att det snart icke skall förmå att visa sina förr så fruktansvärda ramar, icke ens emot det så mycket värnlösare Danmark. Hvad man egentligen åsyftar med ett dylikt påstående, är icke svårt att inse; man skall, om denna inbillning vinner fart, lyckas att snart nog förlama alla våra inre hbjelpmedel till motstånd och till obe-: roende. Minst skulle jag hafva af en Representant från rikets vestra kust väntat mig en sådan ). tröst, som han täckts skänka, medelst förespegling om den lätta utvärs vi hafva. att ioenam hasec.