rIKkSdagSpeStiut Uulnhora foRacns beStammelse. Ham-
ma förhållande, ehuru icke under lika graveran-
de omständigheter, återfinnes vid den af han-
deln allena samlade Handels- och Sjöfartsfon-
dens användande, till för densamma främmande
ändamål.
Rådgifvarnes handlingssätt vid lyftningarne af
mindre kreditivet år 1838, företer måhända lik-
väl de bedröfligaste bevis, på vidden af deras
sorglöshet för Rikets sannskyldiga nytta, och det
ringa begrepp de gjort sig angående deras pligt,
att upplysa Konungen om ställningar och för-
hållanden i landet. De hafva icke afstyrkt, att
till fästningsbyggnad använda kreditivmedel, som
voro anslagne till oförutsedda ändamål, och de
åhöra såsom man finner af KonstitutionsUtskot-
tets protokoll, stillatigande, Konungens skäl
hemtade från en farhåga aför öfverrumpling af
hufvudstaden, till foljd af några enskilda ytt-
randen i allmänt tryck, utan att upplysa Ko-
nungen, att han i detta fall måste vara från an-
nat båll missledd. De åskåda oroligheterna i
hbufvudstaden under sommaren, utan alt fästa
Konungens uppmärksamhet på obehöfligheten af
de utgifter, som så ofverdrifvet bortslösades på
en ökad garnizon, i en stad der den ständiga!
redan är mera än tillräcklig för ordningens bi-
behållande ibland en obeväpnad befolkning: utan
att vid ett enda tillfälle upplysa om anlednin-
garna till missnöjet och obelåtenheten: utan att
tillråda några åtgärder, för att tillfredsställa fol-!
ket. De tillstyrka slutligen åter användandet af
kreditivet, för att ersätta dessa onödiga utgifter;
och då först finner man dem, med en låtsad
obekantskap om anledningen till de talrika gar-
nizonstruppernas underhållande, ännu återhålla
4
!
l
;
:
alla upplysningar om medlen att göra sådana li:
kostnader onödiga.
j
Men, huru skulle man väl kunna vänta sig:
annat af en rådgifvarepersonal, ibland hvil-
ken de gamla ledamöterna aldrig visat nå-
lgot nit, att utreda och till förslag bringa
de stora frågor i hvilka nationens representan-
ter uppmanat Regeringen, att bereda ändring
och förbättringar; vch hvilkens yngre ledamöter
aldrig synes lemnat minsta uppmärksamhet åt
de vigtiga pligter, som de fått i arf genom sina
företrädares försumlighet? Har man väl sett dem
egna ringaste egen verksamhet åt de vigtiga an-
gelägenheterna rörande folkundervisningen, mnä-
rings- och handelsfriheten, komunalstyrelser, fat-
tigvård, m. m.? Hafva de icke lemnat dessas
beredande till kommrittter, med en för förbere-
uande arbeten öfverdrifven, kanske med föga
urskiljning af lagstiftareförmåga, utvald personal;
och huru hafva de sedan behandlat dessa kom-
mitteers arbeten, hvilka om de ock icke kun-
nat motsvara hvad grundliga sak- och lagkun-
skaper bos ett inskränktare antal förmått, likväl
icke böra förnekas den goda viljans fortjenst,
och åtminstone måste anses hafva lättat rådgif-
varnes och föredragandes egna omarbetningar af
förslagen?
- -— ocvZ - b--— - en OA JA OM KK ke
Slutligen kan man i de sednare tidernas sty-
relse åtgärder, icke undgå att bemärka ett
systematiskt sträfvande, att gripa under sig alla
samhallets ekonomiska och financiella bestyr, på
ett sätt, som måste tillintetgöra den enskilta
omtankans beräkningar, sprida osäkerhet inom f
näringarne , undergräfva sjelfständighetskänslan ,8
bringa privatmännen i ett slafviskt beroende af
kunglig ynnest och slita de moraliska band,2?
som sammanhålla menigheterna och förbinda de- d
ras fördelar hvar för sig med det allmänna bä-
sta. Bedröfligt är i detta afseende i synnerhet l:
det falt, som varit lemnadt tull handels- och t
finans-departementets föredragning. Tullsystemet, h
ekonomiska lagstiftningen, for inrikes och landt-s
mannahandeln, för sjöfarten, för fabriksväsendet, FE
för bränvinsbränningen, m. m. lemna alla bevis
på den fruktlöst öfverklagade rigtningen till en-w
välde öfver folkets sambällsbestyr: i en tillämp-w
ning, ägande motstycken endast i Paschans afu
Egyptens eller andra orientaliska herrskares stats-
hushållningssystem. Och huru hafva ej licencer- al
na taäflat, med enskiltas befrielser från afgifter;
från åtagna kontrakter; från stadgade utlagor;1y
från återbetalningar af skulder till staten, m. m. s
medan enahanda fördelar vägrats andra, som js
under alldeles lika omständigheter, i samma
orter, i ännu oskyldigare iråkade förhållanden, g
fått afslag på sma ansökningar. Jemför man det- o
ta handlingssätt, med det administrativa skrytets
öfver minskade restantier tillkomna, genom denld
stränga utsökningen stundom af armodcets si-1
sta bohag, så måste man fråga sig, hvar rätts-!r
grunden finnes för hela det centrala förvaltnings-!d
systemet af folkets ekonomiska avgelägenheter,fa
och om detta icke är en förhatlig lemning aflb
våldets gamla usurperande rätt i samhället? n
Man har sett rikets fördel åsidosatt vid ensi
traktat, som nu för 10 år förbinder Sverige att!D
nöja sig med ofördelaktiga handelsförhållandan, vy
på hvilkas skadlighet R. St. fästat Regeringens ä
uppmärksamhet, och som föredragande sjelf, d
för flera år sedan, erkänt och förklarat kunnalh
afhjelpas , vid slutet af den förut tilländalupnelv
handelstrahtaten. ti
Vv
j
4