ve MR ÖH NO
sätt emot Representationen, så finner man en
synbar mosträfvighet, att antaga hvad R. St.
beslutat eller fullgöra hvad de önskat. Så ser
man RB. St. beslut angående förändrande af 11
f Riksd. Ordn., för att genom tidigare valför-
rältningar lemna de valde representanterne tid,
att göra sig bekante med sina pligter och ären-
derna, afslås på det svaga skäl, att utsöknings-
lagen derigenom för längre tid blef overksam
emot sådane personer: de äro likväl ofta i an-
dra länder valde för 3 och ända till 5 år. Så
finner man flera R. St. beslut, att mildra strafl
och att borttaga böters förvandling i de afsky-
värda spö- och risstraffen , emot fångelse, af-
slagna; visserligen i enlighet med Högsta Domsto-
lens utlåtande; men hvilket icke bordt binda
händerna på Rådgifvarne, då domaren synes e-
gentligen hafva att yttra sig öfver det formella,
och om det samband, som en lagförändring
kan äga med öfrige lagar, m. m. men bde-
hofvet af sjelfva förändringen bäst kan bedömas
af folket och dess representanter, helst då för
en mildare lagstiftning dessa icke tveka att bevil-
ja de derigenom möjligen ökade kostnader för
fängelsevård, m. m. Så kan man icke annat
än förvånas öfver de lagstridiga försöken, att
söka rycka en på enskild rätt och allmän fördel
så mycket inverkande lag, som vexelstadgan,
ifrån civillagens gebiet till Konungens allena-
beslutande; och att genom förklarandet, att Re-
geringen ville för hvarje serskildt fall besluta
angående tillämpning af det lagförslag BR. St.
öfverlemnat angående Privatbankerna, ställa den-
na för nationen vigtiga angelägenhet i ett bero-
ende af regerings-godtycket, i stället att betryg-
ga den genom tydliga och för en hvar gäl-
lande lagar: en åtgärd, så mycket betänkliga-
re, som en af Ständer och Konung gemensamt
antagen lag redan fanns, och denna således al-
drig, enligt de i Grundlagen föreskrifne former,
kunde upphäfvas i annan ordning, än genom de beg-
ge Statsmakternas gemensamma beslutat. Hvem min-
nes ej försöken under förra Riksdagen, att ge-
nom fördröjandet af Konungens beslut angåen-
de myntenheten, söka lägga ett band på R. St.
grundl:gsenliga allenav- styrelse öfver Banken;
äfvensom hela den löjliga ömtåligheten angåen-
de Bankoreglementets öfverlemnande? — Härtill
kommer det serdeles öfverseende och nästan väl-
behag, hvarmed Regeringen tycks hafva uppta-
git de ohöfviska utlåtanden, som en del embets-
verk och föredragande tillåtit sig emot R. St.
och deras Revisorer: såsom Statssekreteraren Grips
försök att ingifva Konungen tankan, att R. St. åsyf-
tat en inskränkning i konungens rätt att tillsätta
tjenster, då Ständerna, efter regeringens eget
fleråriga bruk att genom förordnande tillsätta
krigs- president-platsen, förklarade sig icke der-
ull vilja anslå lön på stat, och i afvagtan på
den organisation af de Collegiala styrelse-ver-
ken som Stats-rådets tillämnade nya organisa-
tion förutsätter, således ansågo denna plats kun-
na fyllas af någon ibland de generals-personer
för hvilka löner af Rikets Ständer voro bevil-
jade. De mest förnärmande återfinnas likväl i
Sjöförvaltningens och Convoy-commissariatets
förklariogar öfver Revisorernas anmärkningar.
Följer man vidare hela kedjan af statsmedlens
förvaltning, i strid med de grundsatser Rikets
Ständer derom framställt under pröfningen af
behofven, så kan man ej dölja för sig, att ett
slags systematiskt bemödande visats, till att ned-
sätta national-representationens värdighet, tillin-
tetgöra all dess inflytelse på ärendernas gång,
och kringgå dess beslut, i de delar dessa en-
ligt grundlagen bordt vara gällande. Bespa-
ringarnas anvisande till ständiga löne-anslag för
Embets-verk och åtskillige Regementer och Corp-
ser, tvärt emot de af Rikets Ständer pröfvade
behof och den upprättade Riks-Statenv, (se 64
Reg. Formen), anslaget af 60,000 RB:r B:ko
årligen till Trollhätte bolag i 25 år, och af
20,000 R:dr till slussbyggnaden i Stockholm,
utan jiaktagande af de former RB. St. såsom
vilkor fästat för Sjöfartsfondens disposition; lå-
net af statsmedel till Kongl. theatern, som be-
finnes vara i öfver 100,000 R:drs skuld och
således aldrig kan densamma betala; en del
mindre anslag på Handels- och sjöfarts-fonden,
Cabinetts-kassans skuldsättning, anticipationen
på kommande årens anslag inom krigs- och
sjö-förvaltningen ; allt detta ådagalägger ett klan-
dervärdt förbiseende af den stränga ordning in-
om statsmedlens förvaltning, som i grundlagar-
na åsyftas, och som är grundvalen för det kon-
stitutionella stats-skicket , der styrelse-detaljerna,
ledda af ansvarige personer, böra hållas inom
de enligt lagarna bestämda skrankor, och hvar
för sig vara betryggade om de medel, som na-
tional-representationen till pröfvade behof anslår.
Flera åtgärder synas aldeles oförenliga med en
sådan ordving: såsom medels begagnande af
gevärs-anslaget till Carl Gustafs stads gevärs-
factoris tillbyggnader; af publika byggnaders
anslag, till häst-gardets casern; af Skeppholms
kyrkans byggnadsanslag, till nybyggnad af ång-
fartyg för flottan, m. m. fDessa jemte de före-
- . : - j
nämnde, samt en hop mindre betydliga öfver-
Moas oo PR FIL LÄ. TY 1 2 AR sifön far dT l
