Se
OO OO OO ooo
i passerade 2,600 svenska och norska.
I vid remissen af motionen, nu ville yttra sica önsk-
re mA mmm IO5sSS BB Al
geaom notarii publiei, under 4!, års förlopp sven-
ska bendlande låtit föranstalta mot de traktatsvi-
driga tullafgifter, do blifvit tvungna att låta erlägga,
för att få passera Öresund med sina fartyg och
laster.
Danska regeringens motvilja, att fästa afseende
å alla gjorda, rättmätiga framställningar, är så
mycket mer obehörig, som rörelsen i sundets, sedan
Christanopelska tar:ffen infördes, på ett förvånande
sätt ökats och dymedelst äfven danska kronaas in-
komster; t. ex. år 1770 passerades sundet af 7,700
fortyg, numera af 13,060 fartyg årligen, och 1838
Talaren önskade att Ståndet, lika enhälligt, som
ningar för en allvarligare behandling af frågan,
på det regeringen skulle finna sina åtgärder i
denna sak på det kraftigaste understödde af natio-
gen. Härmed förenade sig Hr Geijer.
Hr Foenander anmärkte, i afseende på den knapp-
händighet, hvarmed Utskottet affårdst Hrr Mor-
sings och Bagges tillägg till Hr Schartaus mo-
I tion, att Utskottet bordt förskaffa sig och gifva
Ständerne del af danska regeringens, Kommers-
kollegium den 24 sistlidna Mars tillhandakomna,
betänkande i ssken. Af Utskottets resumå af Kom-
mersekollegil utlåtande den ;7 Maj 41839 ville
det synas, att Kollegium, anseende frågorna om
svenska handelns fullkomliga befrielse från afgif-
ters erläggande vid genomfarten af Öresund, el-
ler åtminstone rättighet att erlägga dem i svensk
hamn, utan skyldighet till uppehåll i Helsingör,
samt om den äskade reklamationen af för mycket
erlagdt tull, ligga utom gränsen för sitt utlåtande,
derom icke gjort någon framställning, som till dan-
ska regeringen blifvit öfverlemnad och af densam-
ma besvarad; fann det häraf otydligt, på hvad
grund Utskottet kunnat förklara, att ärendet redan
erhållit den bebandling, som åsyftats, genom de
vid Hr Schartaus motion gjorda tillägg af Hrr
Morsing och Baggo. Instämde för öfrigt i Hr
Christiersons reservation och yrkade återremiss.
Hr Wern: aSäå många Talare hafva yttrat sig
om det orättfärdiga i uppbörden af sundska tullen,
att nu vore öfverflödigt af mig, att dsröfver något
vidare anföra, så fratmt jag ej villa åtnjuta den
tillfredsställelsen, att äfven hafva tillkännagifvit
mitt ogillande af öfverklagade förhållandet. Jag
itror, att om Utskottet föreslagit, att Ständerne
skulle i ett kraftigt språk uttrycka deras missnöjs,
i afseendo på beloppet samt uppbördssättet af Öre-
sundstullen, och att de ansågo traktaterne derom
vara af Daomerk kränkta, denna i hela svenska
nationens namn uttryckta mening skulle bafva in-
flytande äfven på andra sidan Öresund; ty när vår
regering i detta fall ej I Danmark anses vara un-
derstödd af nationens sympatier, tror jag att föga
uträttas med blotta föreställningar. Det är nämndt,
att Danmark i denna sak skulle hafva att våräkna
Englands skydd. Jag tror deremot, att i England
endast några kapitalister hafva intresse för Dan-
marks fortfarande inkomster af Öresundstullen;
men att deremot engelska handlande i allmänhet
skulle vara belåtna med en jemkning deri. Det
må imsadlertid i detta afsesnde vara med andra!
nationer huru som heldst; de hafva ej sådana trak-
teater, som vi. Redan vete vi, ett Danmark upp-
bär för våra fartyg, som passera Öresund, 3 å 4
procent högre tull, än hvartill fredssluten berät-)
tiga; och när det är så långt kommet, måste fol-)
ket taga till hvad man kallar ultima ratio. Några
krigsskepp kunde då placoras i sundet, för att
skydda svenska fartyg vid kloreringar och, om nå-
gra olagligheter af de danska tullnärerne begivgos,
möta våld med våld. Mean har äfven talat om Gö-
tha kanal under diskussionen i denna sak. Jagtror
ej det vore någon vinst, att omlasta och transportera
varor på kanalfartyg, för att undvika Öresund. Iså- l
dant fall vill jag erinra om sådana afgifter, som till:
Båtgillet i Götheborg och tolagen i Mem, m. m.!
Afven har blifvit yttradt, att svenska Kensuln i
Helsingör redan gjort föreställningar mot prejeri,
i afseende på sundska tullen. Jag har visserligen
hört det och att samma föreställningar blifvit med
hån besvarade då man yttrat stt aToldkammeret
inlader sig ej paa slige Indsigelser. Om Ständerna
ej gemensamt, lika enigt som Borgareståndet, då
frågan här första gången förevar, uttrycka sin miss-
belåtenhet med uppbörden af Öresunds-tullen, tror
jag, stt till och med våra konservative äfven i den-
na del låta allting förblifva i det kära stationära.
Hr Petr6: cEhuruväl nuvarande chefen för för-!
valtningern för några dagar sedan på Riddarhuset
förklarade, att on del af den större flottan kunde
snart nog komma att beköfvas för att dermed göra
sraftiga demoustrationer i anledning af det ämne,
hvsrom Hr Schartaus motion bandlar, kan jag dock,
Jå detta yttrande endast efsett att bereda högre an-
slag åt fjerde hufvudtiteln, icke deraf bemta någon
anledning att med Hr Wijk ingå i någon under-
sökning om möjligheten af en krigsförklaring mot
an nabostat och ej heller uti bedömandet af Dan-
marks beroende af England. I detlogiska samman-
hanget af Hr Wijks yttrende har jag förmärkt nå-;
son brist. Hr Wijk har nemligen omtsist, att Ut- I
skottet ingått i ganska noggrann undersökning om
let i motionen anmärkta felaktiga förhållande och; Oo
illegt att Utskottet äfven hoppats att kunna föreslå li
innat resultat, än det som i betänkandet innehål-
es; men Hr Wijk har, åtminstone efter mitt be- ,
grepp, ej kuunst nöjaktigt förklara, hvarföre Utskot-
et icke destomindre stadnat vid detlakoniska svar, P
iom Utskottet lemnat i en fråga af den allmänna P
vigt, att hela Borgareståndet instämt i den väckta s
motionen, samt för hvilken följaktligen äfven Hr e
Wijk sjelf måste anses hafva i förstone nitälskat.!
Det har derföre förekommit mig oväntadt, att en .
iksvigtig angelägenhet, som eger understöd af et !
8lt riksstånd, skulle röna så ringa sympathi hos 8
le andra Stånden, att då fråga endast är om åtnju- n
ande af folkrättens fordringar samt att till de di-;,
,lomatiska förhandlingarne härutinnan lägga vigten ,
f ott helt folks genom representationen uttalade
inskan, just det Utskott, som blifvit tillsatt för ast
ramställa förslag till önskningsadressen, ej skulle) å
inna en såden motion värd så mycken uppmärk- vi
amhet, att den ens kunde föranleda framställandet q
ill Kongl. Maj:t af Ständernas förhoppningar. Detta N
örbållande ger mig ock anledning förklara, det jag,
om instämt i den väckta motionen, anser denna )
åga ännu vara af den vigtiga beskaffenhet, att den Se
wlan mL. 24 rr AT 48 AF TT. AR St fr
a mn m mm LA Loo
-—- AA SM AA FO MMw. MH AA Må mm mm AA mm
PJ