förleia alt göra intryck på hvarje Icruomsiri musikalisk känsla, och många af dessa så originella, men så innehållsrika melodier, som utgör det väsendtliga hos Hr A., som musikförfattare, skola säkerligen med tiden tillvinna sig en allt större och större publik. Hr A. skrifver icke för konsertsalen, men hans saker ega utan tvifvel något ditåt, hvad i alla tider stall u!göra den stora massans behof, i musikaliskt bänseende. Så vidt man hittills lärt känna Hr A. som komponist och skriftställare i dithörande ämnen, tyckes det också vara bland hans älsklingsidter, att bearbeta en reaktion mot den moderna musiken, i så måtto, att melodien måtte återeröfra det ursprungliga principat, som genom orkesterinrättningen och än mera genom generalbasens skolastik blifvit densamma till stor del fråntaget. Med detta mål för ögonen, har Hr A. en gång för alla tagit sitt parti, att, oberoend2 af all musikalisk syntax, endast af sin inre fatabur och på grund af detta töchlige Genie,, hvarmed Jean Paul förklarar, att man rätt väl hjelper sig fram på egen hand i hvad mål som heldst, göra musik, så som den gjordes innan någon syntax ännu fanns för tonernas språk. Det bör icke förmenas honom. Likasom det hela kallas atörnrosens bok,, kunde detta kallas atörnrosens musik. För att återkomma till de förenämnda båda fantasierna specielt, synas de mig verkligen icke i ren inspiration uppgå mot vissa andra, i boken förekommande stycken, — det hvilar mnågonting nebulöst och oredigt öfver det hela, — men likväl ingalunda böra hemfalla under den ogenerade förkastelsedom, som jag hört åtskilliga förståsigpåare deröfver uttala. Man kan, efter att ha hört dem, icke precist göra sig reda för det intryck de lemnat efter sig, men man har funnit sig intresserad under tiden. Vi hafva genast i det påföljande stycket, aUppvaknandetn, en liten trio för sång, som är af vida begripligare och mera anslående karakter. Sjelfva berättelsen, som är helt kort, är ett af de skönaste styckena i hela boken. Det är ett barn, som nyligen legat sjukt i sin moders lilla kammare, och plötsligen uppvaknar frisk och sund och hefinner sig i den berrligaste skog, vackrare, än det någonsin förut skådat; den mildaste grönska synes glimma öf-l ver marken, en källa af obeskriflig klarhet porlar fram i det höga gräset; barnet börjar sjunga under sin vandring i skogen och tvenne anderöster instämma i sången; men från den inner-: sta lunden höres dervid en mild hviskning, kallande dess namn; barnet frågar: wär det du, min moder? Rösten svarar: aDig kallar nu din fader. Stå upp och kom in under tälten : till oss i vår glädjel Ty du lefver null . .. Då först förstod jag att jag hade dött. Jagl gick in till dem under deras hvita tabernakel, och jag hörde deras sånger, Dettaär en högst intagande och poetisk fantasi, utfördt i det naivaste och mest älskliga språk. De sju sångerna under tälten, som härefter följa, äro, hvad musiken beträffar, nästan samtligen af stor förtjenst; de underlagda orden synas mig deremot vara af sekundärt värde, och icke så obetydlig mysticism och fosforism förekommer deribland, såsom i uttryck lika dessa: Sedan gudastridens blixt tändt lifvets flamma djupt, då kommer svalkande klart vatten i själens stilla flod; skumt sköna skogar då spegla i floden sig, men mäktigt står guds kors midt i själens leende hem. aLjufligt är att drömma huru guld omflyter bjertats blod,; o. s. v. Melodierna till cEngelns kallelse, Hoppets sång,, aGuds krig,, och äfven cMinnets sång) synas mig svårligen af hvilka rigorister som helst i fråga om god och äkta musik kunna förnekas bära stämpeln af musikaliskt snille och ega en hög grad af gedigen skönhet. Dessa sånger äro alla hållna i en, såsom ämnet fordrar, högtidlig och varmt religiös stil; det är något af den gamla Italienska kyrkmusikens entusiasm och rörande känslofullhei. cOm hälsans evangelium och Om menniskans stöd äro tvenne tal eller, om man så vill, predikningar, hvilka komma i ordningen härnäst. De andas från början till slut en oförställd kristlig anda, och detta kristliga taget icke blott i dess mera allmänna verldsbistoriska betydelse, utan i dess mest egentliga kyrkliga. Författarens text är i båda klart ochs tydligen Christus såsom Herren din Gudy. För dem, som med anledning af Hr A:s aMoarjam fattat så mycken förskräckelse i afseende på bans förmodade kätteri och satt i sammanhang med hans åsigter om Paulus ingenting mindre än en på botten rufvande plan till omkullkastande af den Augsburgiska bekännelsen och bela vår formella religion, skulle det varit en ofantlig lisa, om de endast gifvit sig så mycket tålamod att: blädra om några blad och genomögna dessa tvenne tal, hvaraf de ovedersägligen bort finna, att det i grunden ingalunda är så farligt med mannen, om han än i vissa särskilda stycken visat tecken till neologism. Hr A. har sednare med anledning af ett anfall mot hans nyssnämnda dramatiska arbete cMarnm 2 2 AN: om 42är fe lans An