förleia alt göra intryck på hvarje Icruomsiri
musikalisk känsla, och många af dessa så ori-
ginella, men så innehållsrika melodier, som ut-
gör det väsendtliga hos Hr A., som musikför-
fattare, skola säkerligen med tiden tillvinna sig
en allt större och större publik. Hr A. skrif-
ver icke för konsertsalen, men hans saker ega
utan tvifvel något ditåt, hvad i alla tider stall
u!göra den stora massans behof, i musikaliskt
bänseende. Så vidt man hittills lärt känna Hr
A. som komponist och skriftställare i dithö-
rande ämnen, tyckes det också vara bland hans
älsklingsidter, att bearbeta en reaktion mot den
moderna musiken, i så måtto, att melodien
måtte återeröfra det ursprungliga principat,
som genom orkesterinrättningen och än mera
genom generalbasens skolastik blifvit densamma
till stor del fråntaget. Med detta mål för ögo-
nen, har Hr A. en gång för alla tagit sitt parti,
att, oberoend2 af all musikalisk syntax, endast
af sin inre fatabur och på grund af detta
töchlige Genie,, hvarmed Jean Paul förklarar,
att man rätt väl hjelper sig fram på egen hand
i hvad mål som heldst, göra musik, så som den
gjordes innan någon syntax ännu fanns för to-
nernas språk. Det bör icke förmenas honom.
Likasom det hela kallas atörnrosens bok,, kunde
detta kallas atörnrosens musik.
För att återkomma till de förenämnda båda
fantasierna specielt, synas de mig verkligen icke
i ren inspiration uppgå mot vissa andra, i bo-
ken förekommande stycken, — det hvilar mnå-
gonting nebulöst och oredigt öfver det hela, —
men likväl ingalunda böra hemfalla under den
ogenerade förkastelsedom, som jag hört åtskil-
liga förståsigpåare deröfver uttala. Man kan,
efter att ha hört dem, icke precist göra sig
reda för det intryck de lemnat efter sig, men
man har funnit sig intresserad under tiden.
Vi hafva genast i det påföljande stycket,
aUppvaknandetn, en liten trio för sång, som är
af vida begripligare och mera anslående karak-
ter. Sjelfva berättelsen, som är helt kort, är
ett af de skönaste styckena i hela boken. Det
är ett barn, som nyligen legat sjukt i sin mo-
ders lilla kammare, och plötsligen uppvaknar
frisk och sund och hefinner sig i den berr-
ligaste skog, vackrare, än det någonsin förut
skådat; den mildaste grönska synes glimma öf-l
ver marken, en källa af obeskriflig klarhet por-
lar fram i det höga gräset; barnet börjar sjunga
under sin vandring i skogen och tvenne ande-
röster instämma i sången; men från den inner-:
sta lunden höres dervid en mild hviskning, kal-
lande dess namn; barnet frågar: wär det du,
min moder? Rösten svarar: aDig kallar nu
din fader. Stå upp och kom in under tälten :
till oss i vår glädjel Ty du lefver null . ..
Då först förstod jag att jag hade dött. Jagl
gick in till dem under deras hvita tabernakel,
och jag hörde deras sånger, Dettaär en högst
intagande och poetisk fantasi, utfördt i det nai-
vaste och mest älskliga språk.
De sju sångerna under tälten, som häref-
ter följa, äro, hvad musiken beträffar, nästan
samtligen af stor förtjenst; de underlagda or-
den synas mig deremot vara af sekundärt vär-
de, och icke så obetydlig mysticism och fos-
forism förekommer deribland, såsom i uttryck
lika dessa: Sedan gudastridens blixt tändt lif-
vets flamma djupt, då kommer svalkande klart
vatten i själens stilla flod; skumt sköna skogar
då spegla i floden sig, men mäktigt står guds
kors midt i själens leende hem. aLjufligt är
att drömma huru guld omflyter bjertats blod,;
o. s. v. Melodierna till cEngelns kallelse,
Hoppets sång,, aGuds krig,, och äfven cMin-
nets sång) synas mig svårligen af hvilka rigo-
rister som helst i fråga om god och äkta mu-
sik kunna förnekas bära stämpeln af musikaliskt
snille och ega en hög grad af gedigen skönhet.
Dessa sånger äro alla hållna i en, såsom ämnet
fordrar, högtidlig och varmt religiös stil; det
är något af den gamla Italienska kyrkmusikens
entusiasm och rörande känslofullhei.
cOm hälsans evangelium och Om menni-
skans stöd äro tvenne tal eller, om man så
vill, predikningar, hvilka komma i ordningen
härnäst. De andas från början till slut en
oförställd kristlig anda, och detta kristliga ta-
get icke blott i dess mera allmänna verldsbi-
storiska betydelse, utan i dess mest egentliga
kyrkliga. Författarens text är i båda klart ochs
tydligen Christus såsom Herren din Gudy. För
dem, som med anledning af Hr A:s aMoarjam
fattat så mycken förskräckelse i afseende på
bans förmodade kätteri och satt i sammanhang
med hans åsigter om Paulus ingenting mindre
än en på botten rufvande plan till omkullka-
stande af den Augsburgiska bekännelsen och
bela vår formella religion, skulle det varit en
ofantlig lisa, om de endast gifvit sig så myc-
ket tålamod att: blädra om några blad och ge-
nomögna dessa tvenne tal, hvaraf de ovedersäg-
ligen bort finna, att det i grunden ingalunda
är så farligt med mannen, om han än i vissa
särskilda stycken visat tecken till neologism.
Hr A. har sednare med anledning af ett anfall
mot hans nyssnämnda dramatiska arbete cMar-
nm 2 2 AN: om 42är fe lans An