sett sessioner, der endast 43 till 46 Ledamö-
ter närvarit. Imedlertid inträffar nästan intet
plenum, der icke frågor af verklig vigt för de!
allmänna förekomma, och man tager sig derföre
friheten hemställa, om de värde Representan-
terne al det högv. Ståndet icke anse det upp-
drag, de erbållit af sina Kommittenter, eller
redan sin blotta egenskap af svenska folkets
representanter fordra en mera ständig upp:
mäårksamhet åt sitt kall. En försummelse i
detta bänseende är mindre att räkna på hos
ersoner af uwrikets första stånd,, som äro
asjeliskrifne, och måste bekosta sig sjellve.
Dessutom ser man pu för tiden så många an-
dra saker på Riddarhuset, att man ej undrar
öfver något så obetydligt, som att ett och an-
nat plesum der är föga besökt, heldst som
det ersättes af en så mycket talrikare närvaro
vid alla hufvud- och statsaktioner, såsom : val,
m. m. Men Presteståndets Representanter äro
ju betalte för besväret af sina embetsbröder!
Vare; detta sagdt, utan att viljal såra någon,
oca med undantag för en betydlig del af Stån-
det, som merendels allud är tillstädes.
deta
Rodaktionen har för ett par dagar sedan e-
mottagit följande, som utrymmet hindrat oss att
förr än nu införa.
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Vid refererandet i gårdagens Aftonblad af diskussionen
på Riidarbuset öfver EkonomiUtiskotwets betänkande AF
1, rörande Sundska tullen, har det fel blifvit begånget,
au jag blifvit fråakänd den mening jag hyste och yttra-
de, och ställd, såsom det heter: på andra sidan. Jag
anhåller, att Tit. såsom rättelse villezintaga följande resu-
må af milt ytirande:
Jag anmälde mig såsom den tredje ledamoten af E-
konomiUtskowuet, hvilken begärde återremiss. Orsaken till
ateblifven reservation Vore den, att jag, som dels under
några dagar varit hemrest, dels sedermera sjuk, frånva-
vit Utskottets sessioaer, då detta ärende der förevarit.
Jag förenade mig för öfrigt till alla delar med Friherre
Hamilton och önskade ett helt annat utlåtande från Ut-
skottet, än det nu afgifna.
Mea då Hr Hjerta yttrat sin aförvåning deröfver, att
U:skottet kunnat på sätt som skett besvara motionen,
trodde jag att skälet will Utskottets förfarande borde sö-
kas derj, atv till Utskottet inkommit åtskillige motioner,
äsyftande dels indragning af hela värfvade armåen, dels
nedsättning af halfva den indelta, dels upphörande af be-
väringsmanskapets vapenöfniagar, och då Utskottet icke
med full visshet kunde förutse, om dessa förslag skulle
vinna understöd inom Stånden, hvilket jag för min del
icke befarat, hade det måhända förefallit Utskittet be-
tänkligt atv tillstyrka ew alltför energiskt språk, helst man
i sådan händelse torde vara beredd att kunna med hand-
ling understödja detsamma. — Högt värderande de vän-
skapliga föraäållanden; som i sednare tiden mer och mer
inträdt emellan de båda nationerna (Svenskar och Dan-
skar), ville jag likvisst hoppas, att en rättvis reklamation
ej kuade föranleda något afbrott deri.
Stockholza den ö Juni 1840.
A. Raab.
— Vi taga oss i anledning häraf friheten orin-
ra, att den underrättelse, som förra gången före-
kom, angående debatten om Sundska tullen, var så
kori, att der icke var möjligt detaljera yttranderna
Ppärmare än som skett, och att vi refererade till en
biifvende utförligare framställning efter protokolls-
justeringen. Hvad som anfördes ur Friberre Raabs
anförande, öfverensstämde imedlertid, såsom läsa-
ren täck:es finoa med hvad Hr Friherren sjelf här
nämner. I hvad mån det kan anses oriktigt, att
vi räknade Friherren bland dem som yttrat sig apå
andra sidan, må då öfverlemnas till läsarens egen
pöfning.