sett sessioner, der endast 43 till 46 Ledamöter närvarit. Imedlertid inträffar nästan intet plenum, der icke frågor af verklig vigt för de! allmänna förekomma, och man tager sig derföre friheten hemställa, om de värde Representanterne al det högv. Ståndet icke anse det uppdrag, de erbållit af sina Kommittenter, eller redan sin blotta egenskap af svenska folkets representanter fordra en mera ständig upp: mäårksamhet åt sitt kall. En försummelse i detta bänseende är mindre att räkna på hos ersoner af uwrikets första stånd,, som äro asjeliskrifne, och måste bekosta sig sjellve. Dessutom ser man pu för tiden så många andra saker på Riddarhuset, att man ej undrar öfver något så obetydligt, som att ett och annat plesum der är föga besökt, heldst som det ersättes af en så mycket talrikare närvaro vid alla hufvudoch statsaktioner, såsom : val, m. m. Men Presteståndets Representanter äro ju betalte för besväret af sina embetsbröder! Vare; detta sagdt, utan att viljal såra någon, oca med undantag för en betydlig del af Ståndet, som merendels allud är tillstädes. deta Rodaktionen har för ett par dagar sedan emottagit följande, som utrymmet hindrat oss att förr än nu införa. Till Redaktionen af Aftonbladet! Vid refererandet i gårdagens Aftonblad af diskussionen på Riidarbuset öfver EkonomiUtiskotwets betänkande AF 1, rörande Sundska tullen, har det fel blifvit begånget, au jag blifvit fråakänd den mening jag hyste och yttrade, och ställd, såsom det heter: på andra sidan. Jag anhåller, att Tit. såsom rättelse villezintaga följande resumå af milt ytirande: Jag anmälde mig såsom den tredje ledamoten af EkonomiUtskowuet, hvilken begärde återremiss. Orsaken till ateblifven reservation Vore den, att jag, som dels under några dagar varit hemrest, dels sedermera sjuk, frånvavit Utskottets sessioaer, då detta ärende der förevarit. Jag förenade mig för öfrigt till alla delar med Friherre Hamilton och önskade ett helt annat utlåtande från Utskottet, än det nu afgifna. Mea då Hr Hjerta yttrat sin aförvåning deröfver, att U:skottet kunnat på sätt som skett besvara motionen, trodde jag att skälet will Utskottets förfarande borde sökas derj, atv till Utskottet inkommit åtskillige motioner, äsyftande dels indragning af hela värfvade armåen, dels nedsättning af halfva den indelta, dels upphörande af beväringsmanskapets vapenöfniagar, och då Utskottet icke med full visshet kunde förutse, om dessa förslag skulle vinna understöd inom Stånden, hvilket jag för min del icke befarat, hade det måhända förefallit Utskittet betänkligt atv tillstyrka ew alltför energiskt språk, helst man i sådan händelse torde vara beredd att kunna med handling understödja detsamma. — Högt värderande de vänskapliga föraäållanden; som i sednare tiden mer och mer inträdt emellan de båda nationerna (Svenskar och Danskar), ville jag likvisst hoppas, att en rättvis reklamation ej kuade föranleda något afbrott deri. Stockholza den ö Juni 1840. A. Raab. — Vi taga oss i anledning häraf friheten orinra, att den underrättelse, som förra gången förekom, angående debatten om Sundska tullen, var så kori, att der icke var möjligt detaljera yttranderna Ppärmare än som skett, och att vi refererade till en biifvende utförligare framställning efter protokollsjusteringen. Hvad som anfördes ur Friberre Raabs anförande, öfverensstämde imedlertid, såsom läsaren täck:es finoa med hvad Hr Friherren sjelf här nämner. I hvad mån det kan anses oriktigt, att vi räknade Friherren bland dem som yttrat sig apå andra sidan, må då öfverlemnas till läsarens egen pöfning.