skottets ledamöter önskade bifall; men de tap-
pade med 20 röster mot 354, och Betänkandet
gick således amed bakskjuts, åter till Utskottet. !
Hos BorgareStåndet upptogs nästan hela går-
dagen med Bevillningsförordningens granskning.
———— ——
— Beklagligtvis vill det ännu icke lyckas ade
nyax att befria sig från den gamla surdegen.
Bland alla synes dock ingen i detta hänseende
olyckligare än den beskedliga Statstidningen.
Hon har, så till sägandes, icke en tråd på sin
kropp, som ej är gammal, och har af det nya
ej kunnat tillegna sig så mycket som ett nytt
anslag, hvilket eljest, som hvar man vet, utgjor-
de vilkoret för approbationen af den nya dräg-
ten. Liksom de nya herrarne, huru de än vän-
de sig, icke kunde komma ifrån det gamla sy-
stemet, så är det äfven förbemälde trotjenarin-
na alldeles ogörligt att blifva qvitt de gamla
herrarne.
En af dessa, f. d. Statsrådet, Herr Friherre
Åkerhbjelm hade, af anledningar, som icke äro
alldeles tydliga, gjort ett anförande till stats-
rådets protokoll för den 46 Maj, sedan Kongl.
Maj:t samtyckt till en ny organisation af stats-
rådet; Hr Friherrn inträdde icke i den nya kon-
seljen, men hans anförande har ändock letat
sig väg till det officiella bladet. Det åtföljde
nemligen den märkvärdiga propositionen om an-
slag för de fordna konseljledamöterna till Ri-
kets Ständer, kom vidare in iSverska Biet, och
derifrån till Statstidningen, som således väl må
utropa: anaturam expellas furca, tamen usque
recurrit.
Utan märkvärdighet är imedlertid icke bemäl-
de anförande, betraktadt som ett allegat, vare
sig till de afgångna rådernas testamente, eller
till det programm, de nya, i förhandlingarne
med Rikets Ständer, så småningom utminutera.
Sedt från den sednare synpunkten har dess pro-
ducerande blifvit mottagen som en inkonseqvens
af alla dem, hvilka väntade sig något nytt af
ade nya; sedt från förra synpunkten, synes det
deremot fullkomligt konseqvent; det visar det
gamla, som ännu en gång presenteras oss af ade
gamlan. Vi meddela det här nedanför:
Då jag, såsom det serskilda protokollet för kam-
marärender under den 8 sistlidne Februari förmä-
ler, jemte de öfriga stats-råden, vid denna tidpunkt
ansåg mig böra i underdånighet anmäla mig till
frånträdande af stats-råds-embetet, föranläts jag!
härtill af det inträffade förhållandet, att den 1 all-
männsa blad sedan länge förkunnade, från irneva-
rande Riksmötes början i Riksståndens öfverlägg-
ningar öppet uttalade opposition emot Eders Kongl-
Maj:ts anvarige rådgifvare, genom Utskottsvalen
ådsgalade i handling, att denna mening äfven var
Rikets Ständers majoritets. Från detta ögonblick,
syntes ingen tvifvel kunna uppstå, att den för det
allmännas nytta så nödvändiga samdrägten omellan
de begge statsmakterna skulle uteblifva, om icke å
ena eller andra sidan något steg gjordes, för att
bereda ett bättre förhållande, och undanrödja de
för landet menliga följder, som af denna missämja
borde förväntas. Af sådan anledning uppkallade
mig pligten och tillgifvenheten mot Konung och
fosterland, att, i hvad på mig kunde ankomma,
medverka till denna samdrägts återställande, och
då det måste vara ibland statsmannens främsta
pligter under en konstitutionel statsförfattning, att
med uppmärksamhet följa de tidsförhållande, i
hvilka hen skall verka, och att, utan blindt förli-
tande till sin goda vilja, jemföra sin tids anspråk
med sin förmåga, trodde jag mig böra inse, att
denna samdrägts återställande icke genom positiva
ätgårder från min sida kunde tillvägabringas. Jag
tvekade då icke att, genom den negativa af mitt
resignerande från stats-råds-embetet, söka att bi-
draga dertill, ehuru detta steg innebar en uppoff-
ring af mina förhoppningar, att såsom statsman
ännu någon tid kunna gagna, förhoppningar, hvil-
ka Eders Moj:ts mig visade nådiga förtroende pbe-
rättigat mig att hysa. Eders Kongl. Maj:ts i för-
bemälte protokoll uttryckte nådiga uppmaning till
Dess stats-råd, att i embetet förblifva, intill dess
frågan om stats-rådets förändrade organisation vo-
e afgjord, åtlyddes af mig med lika underdånig
beredvillighet och erkänsla för det nådiga förtroen-
de, som dikterade denna uppmaning, sem af det
riga stats-rådet, och det blef mig en kär pligt,
utt såsom rådgifvare och representant medverka till
antagande af denna förändring, hvilken, om ej än-
u innebärande alla de egenskaper som erfordras,
ör att göra den till ett väl bildadt organiskt sty-
0
mm
OO mMmmm NA OÖOMSADN mt mj och
else-verk, likväl utgör ett framgående på den väg,
om leder till vår hela administrations förenkling fi
ch ändamålsenligare verksamhet. (le
Sedan denna tid hafva Rikets Ständer antegit äl
ämde grundlagsförändring och Eders Kongl. Maj:t ti
jar deråt gifvit sitt nådiga samtycke, samt går nu fö
tt utse den personal, som kommer att utgöra den m
va konscljen. Det tillhör icke mig att bedöma st
uruvida jag må anses äga de egenskaper, som er- di
ordras, för att kupna räknas bland detta antal, gt
ren det tillhör mig att ej förbise de betydligen d
kade, af lätt förutsedde inträffande yttre och inre Dbf
örhållanden försvårade embetspligter, som ovill- el
orligen komma att åtfölja de nya stats-råds-beställ- dä
ingarne. de
Efter en på 38:de året tillbragt effektiv och till!st
förre delen trägen och mödosam tjenstetid, hard:
ig äfver hunnit nära det tidsmoment af min lef-)—
ads ålder, som för pensions erhållande är erfor-)
erlig; men då min sedan flera år försvagade hel-
, med föga hopp om bättre, förbjuder mig att
lltr0 mig kunna, under en för det nya admini-
rativa statsskickets utveckling tillräcklig tide-
md, motsvara de ökade embets-pligter, som il
ögsta styrelsen numera unnkamma somt iag mad)
fö