skottets ledamöter önskade bifall; men de tappade med 20 röster mot 354, och Betänkandet gick således amed bakskjuts, åter till Utskottet. ! Hos BorgareStåndet upptogs nästan hela gårdagen med Bevillningsförordningens granskning. ———— —— — Beklagligtvis vill det ännu icke lyckas ade nyax att befria sig från den gamla surdegen. Bland alla synes dock ingen i detta hänseende olyckligare än den beskedliga Statstidningen. Hon har, så till sägandes, icke en tråd på sin kropp, som ej är gammal, och har af det nya ej kunnat tillegna sig så mycket som ett nytt anslag, hvilket eljest, som hvar man vet, utgjorde vilkoret för approbationen af den nya drägten. Liksom de nya herrarne, huru de än vände sig, icke kunde komma ifrån det gamla systemet, så är det äfven förbemälde trotjenarinna alldeles ogörligt att blifva qvitt de gamla herrarne. En af dessa, f. d. Statsrådet, Herr Friherre Åkerhbjelm hade, af anledningar, som icke äro alldeles tydliga, gjort ett anförande till statsrådets protokoll för den 46 Maj, sedan Kongl. Maj:t samtyckt till en ny organisation af statsrådet; Hr Friherrn inträdde icke i den nya konseljen, men hans anförande har ändock letat sig väg till det officiella bladet. Det åtföljde nemligen den märkvärdiga propositionen om anslag för de fordna konseljledamöterna till Rikets Ständer, kom vidare in iSverska Biet, och derifrån till Statstidningen, som således väl må utropa: anaturam expellas furca, tamen usque recurrit. Utan märkvärdighet är imedlertid icke bemälde anförande, betraktadt som ett allegat, vare sig till de afgångna rådernas testamente, eller till det programm, de nya, i förhandlingarne med Rikets Ständer, så småningom utminutera. Sedt från den sednare synpunkten har dess producerande blifvit mottagen som en inkonseqvens af alla dem, hvilka väntade sig något nytt af ade nya; sedt från förra synpunkten, synes det deremot fullkomligt konseqvent; det visar det gamla, som ännu en gång presenteras oss af ade gamlan. Vi meddela det här nedanför: Då jag, såsom det serskilda protokollet för kammarärender under den 8 sistlidne Februari förmäler, jemte de öfriga stats-råden, vid denna tidpunkt ansåg mig böra i underdånighet anmäla mig till frånträdande af stats-råds-embetet, föranläts jag! härtill af det inträffade förhållandet, att den 1 allmännsa blad sedan länge förkunnade, från irnevarande Riksmötes början i Riksståndens öfverläggningar öppet uttalade opposition emot Eders KonglMaj:ts anvarige rådgifvare, genom Utskottsvalen ådsgalade i handling, att denna mening äfven var Rikets Ständers majoritets. Från detta ögonblick, syntes ingen tvifvel kunna uppstå, att den för det allmännas nytta så nödvändiga samdrägten omellan de begge statsmakterna skulle uteblifva, om icke å ena eller andra sidan något steg gjordes, för att bereda ett bättre förhållande, och undanrödja de för landet menliga följder, som af denna missämja borde förväntas. Af sådan anledning uppkallade mig pligten och tillgifvenheten mot Konung och fosterland, att, i hvad på mig kunde ankomma, medverka till denna samdrägts återställande, och då det måste vara ibland statsmannens främsta pligter under en konstitutionel statsförfattning, att med uppmärksamhet följa de tidsförhållande, i hvilka hen skall verka, och att, utan blindt förlitande till sin goda vilja, jemföra sin tids anspråk med sin förmåga, trodde jag mig böra inse, att denna samdrägts återställande icke genom positiva ätgårder från min sida kunde tillvägabringas. Jag tvekade då icke att, genom den negativa af mitt resignerande från stats-råds-embetet, söka att bidraga dertill, ehuru detta steg innebar en uppoffring af mina förhoppningar, att såsom statsman ännu någon tid kunna gagna, förhoppningar, hvilka Eders Moj:ts mig visade nådiga förtroende pberättigat mig att hysa. Eders Kongl. Maj:ts i förbemälte protokoll uttryckte nådiga uppmaning till Dess stats-råd, att i embetet förblifva, intill dess frågan om stats-rådets förändrade organisation voe afgjord, åtlyddes af mig med lika underdånig beredvillighet och erkänsla för det nådiga förtroende, som dikterade denna uppmaning, sem af det riga stats-rådet, och det blef mig en kär pligt, utt såsom rådgifvare och representant medverka till antagande af denna förändring, hvilken, om ej änu innebärande alla de egenskaper som erfordras, ör att göra den till ett väl bildadt organiskt sty0 mm OO mMmmm NA OÖOMSADN mt mj och else-verk, likväl utgör ett framgående på den väg, om leder till vår hela administrations förenkling fi ch ändamålsenligare verksamhet. (le Sedan denna tid hafva Rikets Ständer antegit äl ämde grundlagsförändring och Eders Kongl. Maj:t ti jar deråt gifvit sitt nådiga samtycke, samt går nu fö tt utse den personal, som kommer att utgöra den m va konscljen. Det tillhör icke mig att bedöma st uruvida jag må anses äga de egenskaper, som erdi ordras, för att kupna räknas bland detta antal, gt ren det tillhör mig att ej förbise de betydligen d kade, af lätt förutsedde inträffande yttre och inre Dbf örhållanden försvårade embetspligter, som ovillel orligen komma att åtfölja de nya stats-råds-beställdä ingarne. de Efter en på 38:de året tillbragt effektiv och till!st förre delen trägen och mödosam tjenstetid, hard: ig äfver hunnit nära det tidsmoment af min lef-)— ads ålder, som för pensions erhållande är erfor-) erlig; men då min sedan flera år försvagade hel, med föga hopp om bättre, förbjuder mig att lltr0 mig kunna, under en för det nya adminirativa statsskickets utveckling tillräcklig tidemd, motsvara de ökade embets-pligter, som il ögsta styrelsen numera unnkamma somt iag mad) fö