Brsbant, Holland och Genua, d. v. s. afhända de enskilda personer, som med oss kontraherat derom och på god tro lemnat oss sina penningar, deras lagliga och rättmätiga ogendom, föreslogs tillika att af da indragna summorna antingen med penningar eller statsobligationer ersätta de svenska undersåter, hvilkas fartyg och laddningar blifvit af franska kapare uppbragte, deras förluster. Beloppet af dessas fordringar, som redan voro af franska regeringen erkända, steg till 2,995 937 livres, 2 sous 4 deniers tournois, eller nära tre millioner livres, svarande, som jag tror, efier då varande kurs, mot 41,300,000 å 4,490,000 Rdr svenskt banko. Man skuile då trott, att åtminstone dossa penningar borde användas till godtgörande af svenske mäns Mdande, enär hela operationen sades vara vidtagen såsom repressalier för franska regeringens förfarande mot oss och för hvilket förfarande de länders innevånare borde straffas, som haft det missödet att af denna regering underkufvas. Men nej, sådant skedda icke. I samma Kongl. skrifvelse af den 3 Juni 1812, femte punkten, föreslås, att desse fordringsegare skulle endast utbekomma två tredjedelar af sin lagliga, redan af en främmande makt erkända, fordran, och att den återstående treadjedelen skulle användas till allmän nytta för riket, hvarvid Kongl. Maj:t förklarade sin afsigt att ställa densamma under Landtbruks-Akademiens förvaltning såsom fond till de från akademiens bestämmelse oskiljaktiga utgifter. Man vet huru Ständerna hade den beklagliga eftergifvenhsten att ingå på detta förslag; huru man först fråntog utlänningen två tredjedelar af dess rätt, och sedan egne landsmän en tredjedel af deras rätt. Penningar, på sådant sätt förvärfvade, kunna svårligen medföra någon välsignelse, och em det eger grund hvad som allmänt öfverklagas, att Landtbruks-Akademien icke uppfyller sin bestämmelss, att hon ingentieg uträttat för åkerbruket och allmänna näringars gagn, så är orsaken dertill lätt förklarad. Man må kaila denna åsigt en bondtro, men äfven bondtron är icke ailtid att förakta. StatsUtskottet har visserligen rätt deri, ait det, som bör pröfva statens tillgångar och utgifter, icke har att afgifva något förslag rörande akademiens ändamålsenlighet; mean då hon obestridligen erhållit sina tillgångar af staten, måste äfven staten kunna besluta om deras användande, och jag förnyar derföre min anhållan om denna akademis reorganisation, och torde Allmänna Besvärsoch EkomomiUtskottet anmodas pröfva förhållandet med skademien, och om dansamma befinnes icke motsvara sitt ändamål, föreslå dess upplösning. I händelse des sedneare kommer att ega rum, synes det icke obilligt, att dess fonder, hvilka böra hafva uppgått till mellan 4 å 500,000 Rdr, användas till jordbruket eller ersättning för de utländsks fordringsegares eller deras rätts innehafvares lidande, som kunna lagligen bestyrka sina anspråk och hvilka genom den ofvannämnde finansoperationen blifvit ruigerade. Detta är väl det aldra minsta svenska folket kan göra, för att förta utplåna don begångna orättvisan. a Härmed förenade sig Peter Persson i Adeifors och Jonas Andersson från Jönköpings län, Anders Nilsson från Östergöthiands län, Sven Andersson från Skaraborgs län, Jan Persson och Eric Persson från Upsala län, Eric Jonsson, Stephan Andersson! och Johan Olsson från Stockholms län, Jonas Rylander, Per Hansson och Jöns Ersson från Wermlands län m. fl. Sven Heurlin från Kronobergs län instämde med von Zweigbergk och förklarade sig icke kunna inse, det Landtbruks-Akademien för åkorbruket och landtmannanäringen medfört eller i det skick, den nu är inrättad, kan komma att medföra den ringaste nytta, enär de personer, som utöfva akademiens egentliga styrelse, i det närmaste äro fullkomligen främmande för dessa yrken; hvaremot deras underhåll medtoge en betydlig del af de till! akademiens disposition ställde medel; och yrkade Talaren alltså, att Landtbruks-Akademien måtte indragas och upphöra. Jonas Johansson från Jönköpings län och Peter Gabrielsson från Kronobergs län m. fl. instämde med von Zweigbergk och Heurlin. — På grund af von Zweighbergks ofvanberörde anförande med hvad i anledning deraf blifvit yttradt, återremitterades den del! af förevarande utlåtande, hvarigenom Utskottet förklarat sig icke kunna i sammanhang med statsregleringens pröfning upptaga hvad Hr Petrå i sin motion anfört om upphörande af LandtbruksAkademien och dess fonders öfverflyttande till Nionde Hufvudtiteln; hvaremot Ståndet godkände hvad Utsko:tet för öfrigt i anledning af samma motion tillstyrkt och yttrat. ! Vid 3:dje punkten, om enskiften i Skåne, Skaraborgs län samt på Öland, anmälte Pehr Jönsson! från Skaraborgs län, att vid föregående riksdagar fråga blifvit framställd om tillökning i detta anslag; behofvet visade sig deraf, att i Talarens hemort finnas flera euskiftestagare, som icke förr än 6 å 7 år efter verkställd utflyttning kunnat erhålla den åt dem fastställde utflyttningsbjelpen. Anslaget för Skåne, Skaraborgs län och Öland borde !! jemväl såsom förslagsanslag upptagas. j Niklas Jönsson, Måns Jössesson, Sone Persson och Nils Jeppsson från Skåne förenade sig härvued. Strindlund förklarade det vara i Statsutskottet! upplyst, att någon brist uti det för enskiften i Skåne, Skaraborgs län såmt på Öland beviljade stats-! anslag hitintills icke uppkommit, utan det har der-: emot lemnat öfverskott, så att hinder af denna orsak följaktligen icke kunnat möta för vederböranJ de enskiftesiagare att utbekomma dem beviljad utDyttningshjelp. . Pon Zweigbergk: det för Skåna, Skaraborgs län och 3 Öjand tillstyrkse årliga anslag utgör 48,000 Rdr 1 B:ko årligen, då deremot för de öfrige länen i ri-4 ket tillhopa icke blifvit tillstyrkt mer än 28,000 Rdr borörde mynt. I Skaraborgs län hade för en-; skiftestagare derstädes bitintills icke mött hindor genom bristande statsanslag att utbekomma beviljad utflyttningshjelp. I detta yttrande hördes flere af Ståndets ledamöter instämma. Håkan Nilsson från Christianstads län vitsordade, att förhållande med utflyttningsbjelpen i hans hemort hitintills varit sådant, som Pehr Jönsson uppgifvit; men då de fleste enskiften och utflyttin 6, GB, mm