dom samlades och jJordlades, har man nu gjort
bekantskap med armodet, med denne aförsvars-
löse vagabond,. som allt hittills, medan veder-
böraade blundat, gått omkring på socknen, och
icke !emnat en vrå af landet obesökt, men nu,
under det förnäma namnet cpauperism, blifvit
af våra doktrinärer framdragen till heders, så-
som civilisationens ena son, och ställd vid si-
dan af den andra, arikedomen, hvilken, tyvärr,
endast genom ett sådant framhafvande af mot-
satsen, låtit sig i vårt land upptäckas.
En annan omständighet, som ger en viss ut-
märkelse åt denna bok är den, att hon blifvit
författad afen prest, och af en prest, som tror,
att mensklig ordning) tillåter själasörjaren att
äfven i verldsliga ting yttra sig och utsäga till-
äfventyrs mindre angenäma sanningar, hvaruti
likväl äfven många ledamöter af Presteståndet
vid riksdagen gifvit hedrande exempel. Med
afseende på det ämne boken afhandlar, är den-
na omständighet icke utan vigt. Det kan nem-
ligen icke nekas, att i allmänhet presterna äro
de kompetentaste att lemna uppgifterna om all-
mogens belägenhet, och att genom en drama-
tisk framställning af lefnadssättet meddela sup-
plementet till tabellerna och siffrorna, som öf-
verbevisa utan att alltid öfvertyga. Till ett
sådant supplement kan den här anmälda skrift
anses såsom ett bidrag. Den behandlar visser-
ligev, liksom de flesta brochyrer om fattigdo-
men, äfven dennas orsaker och medlen till dess
afbjelpande, men beskrifningen af denna sam-
hällsotycka, och teckningen af dess verkningar
inom den ort der förf. utöfvat sitt kall, utgör
likväl hufvudsaken, och den punkt hvari förf:s
utsago förnämligast äger vitsord. Denna teck-
ning ger äfven åt det lilla arbetet en värma
och läsbarhet, som afhandlingarna om fattigdo-
men oftast sakna, och i detta hänseende ställer
resencenten denna brochyr främst bland alla i
samma ämne, som kommit honom i händerna,
och tilltror sig lemna det omdöme att man,
hvad framställningssättet angår, kan läsa den
utan att ledsna.
I de orsaker till fattigdomen förf. antagit
ingår äfven den höga beskattningen. Denna
uteslöts af fattigvårdskommitten, för hvilken det
tycktes liksom utgöra ett förut bestämdt vilkor;
att denna orsak icke fick i räkningen upptagas,
hvarföre äfven vissa kommitteledamöters åsig-
ter i denna del modificerades till det allmänna
beslut, att endast beskattningens ojemna fördel-
ning kunde komma i åtanka. Hvad förf. här-
om yttrat är intressant, just derföre att han ic-
ke utsträcker undersökningen till den utarman-
de verkan en så stor del af rörelsekapitalets
årliga indragning i statskassan nödvändigt må-
ste utöfva, utan i stället håller sig till den kal-
kul, som jordägaren måste anställa öfver in-
komster och utgifter för att erfara hur länge
han. kan stå ut med uppfyllandet af statens öf-
verdrifna anspråk. Märklig är härvid den er-
farenhet förf. gjort, att man i Lappmarkerna,
så vanlottade de än äro, bergar sig bättre än i
närliggande orter utom densamma och är nä-
stan alldeles fri från fattigbjon, af det skäl att
man i Lappland icke är öfverbeskattad. cOmp,
säger förf., ken bonde på landet betalar i ut-
skylder 50 Rdr, så betalar en dylik i Lapp-
marken kanske 40: — deri ligger hela skilna-
den.n
Bland fattigdomsorsaker upptager förf. äfven
aöfverbefolkningen), emedan, såsom han argu-
menterar, landet omöjligen hinner odlas i sam-
ma progression som folket förökas. Förf. fin-
ner väl sjelf, att satsen låter något paradoxt,
men skulle äfven hafva funnit att den åtminsto-
ne ännu en rund tid verkligen vore paradox
om han tagit i beräkning att de stora skatte-
beloppen tillintetgöra det första nödvändiga
vilkoret för nyodlingar, kapitalet, d. v. s. en
liten behållning i kassan, hvaraf man kar lefva
under det astenbackarne uppbrytas. Beräknar :
man ej verkan af kapitalets beständiga förstö-
ring, så kommer man siutligea till den ännu
besynnerligare paradoxen, att landet lider af
öfverbefolkning, äfven då folkmängden är så i af-
tagande, att icke en gång den odlade jorden
kan hållas i häfd, emedan de ätande mun-
narne förökas hastigare än kraften att skaffa dem
födan, så att på en gång armodet tillvexer, folk-
mängden aftager och jorden igenlägges — ett
fenomen, som mer än en gång blifvit observe-
radt äfven i vårt land. Ett vigtigt botemedel!
mot öfverbefolkning har han äfven glömt, nem-
ligen näringsfriheten, som småningom ger lif
åt produktiva yrken utom landtbruket och dels
sätter landet i stånd, att bespara en stor del:
af hvad man nu måste till utlänningen erlägga,
samt att förvärfva något af fruktbarare länders
öfverflöd, dels ock gifver en verksamhet åt
hufvud och händer, som motverkar lätja och
andra laster, dem förf. upptagit bland fattigdo-
mens orsaker.
Mot åtskilliga bland de af förf. upptagne bi-
orsaker. till fattigdomen, äfvensom mot några af
AR a fen lanant 4