IVA AVE 2 ME sett ett folk i kamp för allt hvad det eger heligt, eftertryckligen försvara sig, 60. I flera andra frågor synas Konungens Rådgifrares föreställningar hefva saknat den bestämdhet och det eftertryck, som folket bar rätt att vänta af de män, hvilka åtagit sig ett så ansvarsfullt kall. 61. Såsom bevis på bristande nit och drift hos Föredragande, har Utskottet anmärkt, att Föredragande för tre statsexpeditioner icke förr än antingen kor: före eller ock efter Riksens Ständers sammanträds till innevarande Riksdag föredragit sina förslag dels till den proposition som Korungen om Statsvarkets tillstånd och behof bör till Rikets Ständer eller deras Statsutskott öfverlemna, dels angående ämnen, som i samma proposition skulle ingå. 62, En nådansökning finnes under den, Utskottets granskniog tillhörande tid vara inför H. M. M. Kanungen föredragen, som 46 år förut i Statsrådet förekommit. 63. Klagomål öfver oförrätt, liden af förman, hafva först, efter nära tre års förlopp, ifrån första föredregningen, blifvit till slut befordrade, och 64. Besvär öfver tillsättningen af en tjenst hafva först två år, efter det de i Allmänna Arenders Beredning förevarit, blifvit inför H. M. Kozungen i Statsrådet föredragna, hvarefter de ännu ett år blifvit oafgjorda. 63. Ett Riksstånds begäran om en Kongl. förklaring i ett samma Stånd nära rörande ämne, kar, RR —— At PR AA Lo AR AA LL IA ee NV OA ehuru förekomna fall visat behofvet af frågans snara I afgörande, blifvit af Föredraganden lemnad till mera än treårig hvila. 66. Ena Rikets Ständer skrifvelse i om fråga, som för ett Riksstånds samtliga medlemmar var afi stor vigt, har först efier fem år blifvit föredragen. 67 En af Rikets Ständer väckt fråga om ett af dem, såsom öfverflödigt ansedt embetsverks upplösning, har af Föredraganden blifvit lemnad en hvila, som föga synes motsvara hvad Rikets Ständer hefi rätt att vänta. 68. Rikets Ständers umderdåniga skrifvelse om fettigvårdsanstalterna, den 9 Maj 1855, föranledde I den 47 Mars 18357 beslutet om sammankallandet af en Kommitte, hvilken dock icke förrän ett och ett balft år derefter förordnades och först år 1839 sammenkaellades. Det i hela Europa lifliga bekymret! för tillvexten af en, i följd af sin ställning, till fiendskap mot ordning och eganderätt lätt retad klass, synes dock hafva bort hos en man med sinne för sitt kall väcka ett varmare nit för en sådan fråga. 69. En Föredragande har låtit frågor, som för alla innehafvare af skattskyldig jord äro af väsentdig vigt och hvilka Rikets Ständer, med anledning af Kongl. Maj:ts i ämnet afgifna nådiga proposisioner, pröfvat, på obestämd tid hvila. 70. En annan har så illa beräknat och så litet påskyndat ärendernas gång, att en fråga om högst betydliga, utan uppskof erforderliga utgifter inför Kongl. Moj:t blifvit föredragen så sent undor sist hållna Riksdag, att någon framställning till Rikets Ständer icke blef möjlig, bvaraf följden ock blef, att man tog sin tillflykt till utvägar, hvilkas laglighet Utskottet till en del ansett sig till Riksrätts pröfning böra öfverlemna. 74. Frågan om en ny administrativ ceh kameralindelning i de delar af riket, der en sådan kunde finnas behöflig, hvilken fråga Rikets Ständer, mad anledning af en annan, hos Kongl. Maj:t framställt och som Kongl. Maj:t i medlet af år 1834 förklarat sig vilja till pröfning företaga, i sammanhang med ett äldre förslag till ändring i indelningen af län, bärader, domsagor och socknar, stift, prosterier och pastorater i riket, har sedermera icke fått någon handläggning, och 72. Den för skjutsoch ingvarteringsskyldiga så vigtiga frågan om fortskaffande sjöväg så väl af Kronans manskap i allmänhet, som af krenoeffekter, har ända till förlidet år varit hvilande och vid då skedd föredragning ånyo biifvit uppskjuten. Utskottet har derjemte anmärkt, att protokollerna i en statrexpadition på mindre noggrannt iakttagande af former förete bevis, hvilka man minst skulle vänta att träffa i handlingar, dem Konungen med sin höga underskrifi besannar. Slutiigen har Utskottet ansett sig böra anmäla, att det protokoll, sem angår det af Kongl. Maj:t till Rikeens vid sist förflutna Riksdag samlade Ständer öfverlemnade förslag till leg för Riksens Ständers Bank, fästat Utskottets synnerliga uppmärksamhet; men då detta protokoll redan af nyssnämnda Riksdags Konstitutionsutskott, i följe af en från ett Riksstånd remitterad anmärkning, blifvit, ehuru blott i afseende på Föredragandens åtgärd, granskadt, har Utskottet funnit betänkligt, att emot Statsrådets ledamöter serskildt nu framställa den anmärkning, som vid förra Riksdagen serskildt emot Föredraganden gjordes. Om den nu slutade teckningen är ofullständig, så ligger skulden dertill till en del i den knappa tid, som för ett så omfattande arbete varit Uiskottet af grundlagen medgifven, hvarförutan U:skottet jomväl åberopar regeringsformens 107 och riksdagsordningens 29 S, hvilka hvarken ålägga eller berättiga Utskottet att skrifva styrelsens historia under den granskade tiderymden. Hvad Utskottet i de sfseenden, som redan åberopade grundlagsparagrafer omtalas, funnit onmärkningsvärdt, är här och i åtföljande bilaga semvetsgrannt framlagdt för Riksens Ständer, hvilkas rätt och pligt pu inträder, att, i anledning deraf, pröfva hvad rikets väl kräfver. Utskottet anser sig härmed ock hafva besvarat de anmärkningar, bvilka ifrån Riksstånden blifvit till Utskottet remitterade; och om hvilkas föremål, så vidt Utskottet funnit dem föranleda någon dess åtgärd, yttrande här ofvan finnes afgifvet; härifrån blott undantagen en från Bondeståndet remitterad, ett af Kongl. Maj:t under Riksdagen fattadt beslut, rörande anmärkning, å hvilken Utskotiet äm-nar serskild svar afgifva. (Med detta betänkande följa reservationer, som upptaga en half gång längre utrymme än mnltfun hatänkandat samt en stor lunta bilagor,