IVA AVE 2 ME
sett ett folk i kamp för allt hvad det eger heligt,
eftertryckligen försvara sig,
60. I flera andra frågor synas Konungens Råd-
gifrares föreställningar hefva saknat den bestämd-
het och det eftertryck, som folket bar rätt att
vänta af de män, hvilka åtagit sig ett så ansvars-
fullt kall.
61. Såsom bevis på bristande nit och drift hos
Föredragande, har Utskottet anmärkt, att Föredra-
gande för tre statsexpeditioner icke förr än antin-
gen kor: före eller ock efter Riksens Ständers sam-
manträds till innevarande Riksdag föredragit sina
förslag dels till den proposition som Korungen om
Statsvarkets tillstånd och behof bör till Rikets
Ständer eller deras Statsutskott öfverlemna, dels
angående ämnen, som i samma proposition skulle
ingå.
62, En nådansökning finnes under den, Utskot-
tets granskniog tillhörande tid vara inför H. M.
M. Kanungen föredragen, som 46 år förut i Stats-
rådet förekommit.
63. Klagomål öfver oförrätt, liden af förman,
hafva först, efter nära tre års förlopp, ifrån första
föredregningen, blifvit till slut befordrade, och
64. Besvär öfver tillsättningen af en tjenst hafva
först två år, efter det de i Allmänna Arenders Be-
redning förevarit, blifvit inför H. M. Kozungen i
Statsrådet föredragna, hvarefter de ännu ett år blif-
vit oafgjorda.
63. Ett Riksstånds begäran om en Kongl. för-
klaring i ett samma Stånd nära rörande ämne, kar,
RR —— At PR AA Lo AR AA LL IA - ee NV OA
ehuru förekomna fall visat behofvet af frågans snara I
afgörande, blifvit af Föredraganden lemnad till
mera än treårig hvila.
66. Ena Rikets Ständer skrifvelse i om fråga,
som för ett Riksstånds samtliga medlemmar var afi
stor vigt, har först efier fem år blifvit föredragen.
67 En af Rikets Ständer väckt fråga om ett
af dem, såsom öfverflödigt ansedt embetsverks upp-
lösning, har af Föredraganden blifvit lemnad en
hvila, som föga synes motsvara hvad Rikets Stän-
der hefi rätt att vänta.
68. Rikets Ständers umderdåniga skrifvelse om
fettigvårdsanstalterna, den 9 Maj 1855, föranledde I
den 47 Mars 18357 beslutet om sammankallandet af
en Kommitte, hvilken dock icke förrän ett och ett
balft år derefter förordnades och först år 1839 sam-
menkaellades. Det i hela Europa lifliga bekymret!
för tillvexten af en, i följd af sin ställning, till
fiendskap mot ordning och eganderätt lätt retad
klass, synes dock hafva bort hos en man med sinne
för sitt kall väcka ett varmare nit för en sådan
fråga.
69. En Föredragande har låtit frågor, som för
alla innehafvare af skattskyldig jord äro af väsent-
dig vigt och hvilka Rikets Ständer, med anledning
af Kongl. Maj:ts i ämnet afgifna nådiga proposi-
sioner, pröfvat, på obestämd tid hvila.
70. En annan har så illa beräknat och så litet
påskyndat ärendernas gång, att en fråga om högst
betydliga, utan uppskof erforderliga utgifter inför
Kongl. Moj:t blifvit föredragen så sent undor sist
hållna Riksdag, att någon framställning till Rikets
Ständer icke blef möjlig, bvaraf följden ock blef,
att man tog sin tillflykt till utvägar, hvilkas lag-
lighet Utskottet till en del ansett sig till Riksrätts
pröfning böra öfverlemna.
74. Frågan om en ny administrativ ceh kameral-
indelning i de delar af riket, der en sådan kunde
finnas behöflig, hvilken fråga Rikets Ständer, mad
anledning af en annan, hos Kongl. Maj:t fram-
ställt och som Kongl. Maj:t i medlet af år 1834
förklarat sig vilja till pröfning företaga, i sam-
manhang med ett äldre förslag till ändring i in-
delningen af län, bärader, domsagor och socknar,
stift, prosterier och pastorater i riket, har seder-
mera icke fått någon handläggning, och
72. Den för skjuts- och ingvarteringsskyldiga så
vigtiga frågan om fortskaffande sjöväg så väl af
Kronans manskap i allmänhet, som af krenoeffek-
ter, har ända till förlidet år varit hvilande och
vid då skedd föredragning ånyo biifvit uppskjuten.
Utskottet har derjemte anmärkt, att protokol-
lerna i en statrexpadition på mindre noggrannt
iakttagande af former förete bevis, hvilka man
minst skulle vänta att träffa i handlingar, dem Ko-
nungen med sin höga underskrifi besannar.
Slutiigen har Utskottet ansett sig böra anmäla,
att det protokoll, sem angår det af Kongl. Maj:t
till Rikeens vid sist förflutna Riksdag samlade Stän-
der öfverlemnade förslag till leg för Riksens Stän-
ders Bank, fästat Utskottets synnerliga uppmärk-
samhet; men då detta protokoll redan af nyss-
nämnda Riksdags Konstitutionsutskott, i följe af
en från ett Riksstånd remitterad anmärkning, blif-
vit, ehuru blott i afseende på Föredragandens åt-
gärd, granskadt, har Utskottet funnit betänkligt,
att emot Statsrådets ledamöter serskildt nu fram-
ställa den anmärkning, som vid förra Riksdagen
serskildt emot Föredraganden gjordes.
Om den nu slutade teckningen är ofullständig,
så ligger skulden dertill till en del i den knappa
tid, som för ett så omfattande arbete varit Uiskot-
tet af grundlagen medgifven, hvarförutan U:skot-
tet jomväl åberopar regeringsformens 107 och riks-
dagsordningens 29 S, hvilka hvarken ålägga eller
berättiga Utskottet att skrifva styrelsens historia
under den granskade tiderymden. Hvad Utskottet
i de sfseenden, som redan åberopade grundlags-
paragrafer omtalas, funnit onmärkningsvärdt, är här
och i åtföljande bilaga semvetsgrannt framlagdt
för Riksens Ständer, hvilkas rätt och pligt pu in-
träder, att, i anledning deraf, pröfva hvad rikets
väl kräfver.
Utskottet anser sig härmed ock hafva besvarat
de anmärkningar, bvilka ifrån Riksstånden blifvit
till Utskottet remitterade; och om hvilkas föremål,
så vidt Utskottet funnit dem föranleda någon dess
åtgärd, yttrande här ofvan finnes afgifvet; härifrån
blott undantagen en från Bondeståndet remitterad,
ett af Kongl. Maj:t under Riksdagen fattadt be-
slut, rörande anmärkning, å hvilken Utskotiet äm--
nar serskild svar afgifva.
(Med detta betänkande följa reservationer,
som upptaga en half gång längre utrymme än
mnltfun hatänkandat samt en stor lunta bilagor,