lördagsbladet upptagna rubriker på riksrättsak!ionerna, uti 34 punkter). Memorialet lyder vidare: Redan åberopade 29 paragraf af Riksdagsordningen ålägger imedlertid, i öfverenastämmelso med Regeringsformens 407 , KonstitutionsUiskottet jemväl en anoan pligt, då den stadgar, att, om Utskotset skulle anmärka, att Statsrådets ledamöter samfäldt, eller en eller flere af dem, uti deres rådslag om allmänna mått och steg icke iskttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon statssokre: tsrare icke med oväld, nit, skictiighet och drift sitt förtroanda-embete utöfvat, Utskottet då skall sådant för Rikets Ständer tillkännagifvs. U:skottet har anmärkt sådant, och får i följd deraf för Rikets Ständer tillkännagifva: 4.) Atv då Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhållit om åtgärder, nödvändiga för atsv sätta Rikets Siänder i tillfälle att, vid pröfningen af det utarbetade civil-lagförslaget, säkort bedöms den deri antagna begränsningen af Rikets Ständers lagstiftande makt, verkställigheten af dossa åtgärder, enligt Konungens rådgifvares tillstyrkande, blifvit inställd och Rikets Stiänder derigenom bragte i nödvändighet att antingen uppskjuta lagförslagets länge väntade granskning, eller ock på god tro antaga satser, som djupt ingripa i frågan om Konungens rätt och folkets fribet. 2. Konungans rådgifvare hafva vidare afsiyrkt bifail till Rikets Ständers vid förra riksdag fattade beslut rörande bestämningen af tiden för riksdags mannavalen, ehuru detta beslut var föreskrifvet af behofvet för de valde att kunna bättre bereda sig till sitt ansvariga värf; ett behof, större i den mån Sverige sakaar en klass, som uteslutande egnar sig åt representsntkallet. 3. Konungens rådgifvare hafva i frågan om mosaiska troesbekännares sältande i jemlikhet med andra svenske medborgare, inom mindre tid än tre månader efter det vigtiga beslut, som de tillstyrkt, rådt Konungen att deruti göra väsendtliga ändringar; och föredraganden har i denna lag infört obestämda stadganden, hvilka i lagskipningen kunna föranleda oreda, som med måttlig omtanka kunnat undvikas. 4. En föredragande har tillstyrkt, ait frågan om en af Rikets Ständer begärd lagförklaring skulle för det närvarande förfalla, emedan de derföre nödiga ansedda upplysningar icke inkommit förr, än efter riksdegens slut. 5. Om Utskottet vid sistnämnde två fall saknar bestämdhet i begrepp, så har det deremeot träffat en sådan större än det ansett lämplig, i den föreskrift, som en statssekreterare tillstyrkt Kongl. Maj:t att gifva ett kollogium, rörande det sätt, hvarpå dess advokatfiskal borde ställa och utföra kronans talan emot en enskild part. 6. Konungens rådgifvare hafva tillstyrkt, att till rikets nu samiade Ständer utan någon Kongl. proposition, men med en Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, öfverlemna ett kommitte-betänkande; ena oformlighet, till hvilken ingen anledning gifves af grundlagarna, och som, vid den högst vigtiga frågans behandling hos Rikets Ständer, kunnat föranleda nya oformligheter. 7. Såsom ett förbiseende af det förhållande, som af ålder egt rum emellan svenska folket och dess Konung, har Utskottet anmärkt, att föredraganden och en bland statsrådets ledamöter, då det most beskattade riksståndet, i en fråga, som närmast rörda dess söner, med förtroende af sin Konung begärt upplysningar, hafva, jemte det de,lika med Konungens fleste rådgifvare, funnit Ståndets skrifvelse icke förtjena afsesnde, tillstyrkt, att densamma, såsom till ingen åtgärd föranledande, skulle lägges till handlingarna. i 28. Konungens rådgifvare hafva, oaktsdt reden 42923 års KonstitutionsUiskott i sitt den 40 Juni samma år afgifne utlåtande, såsom betänkligt anmärkt det förhållande, att åtskillige högre bestänningar längre tid varit innehafda af endast tillförordsade embetsmän, stillatigande eller tillstyrkande låtit detta system af de högre civila embetenas förvaltande genom tillförordnade embetsmän, mer än en gång, från helt andra verk, fortfara och utbilda sig. Da hafva dervid förbisett den fördarfliga inflytelse, som den sålunda åstadkomna minskning både i säkerhet och i juridisk, kanske ock i moralisk ansvarighet måste utöfva på embetsmanren vid hans embetsförvaltning, och den icke mindre vådliga, som den större lättheten af ombyte kan vid tjensternes tillsättande ega på styrelsen. 9. Konungens rådgifvare hafva motverkat Rikets Ständers upprepade önskan om vissa såsom ändamålsstridiga ansedda tjensters indragning. 40. Do hafva stillatigande åsett dels en hastigt beslutad, alldeles oväntad rubbning af ett embetsverks förut af Kongl. Maj:t beslutade, af Rikets Ständer önskade, ställning i förvaltningssystemet, hvilken rubbning dessutom verkställdes utan de i frågan intresserade kollegiernas hörande; 44. Dels inrättring af extra tjenster med högre lön än de ordinarie, utan att vederbörande embetsverk rörande behofvet blifvit hördt, och dessa tjensters tillsättning efter temligen tvetydiga yttranden af vederbörande om de föreslagnes skicklighet. 42. En föredragande har tillstyrkt bifall till ansökning att emot ett Kongl. bref, likasom emot den sökandes egen uttryckliga förbindelse, bibebålla flare tjenster, och såsom skäl uppgifvit, att en sådan förening i andra verk, blifvit vilkorligen tillåten och troligen skulle komma att tillåtas äfven i det verk den sökande tillhörde, samt att den sökande, under den tid han, såsom vikarie, bestridt den sedan erhållna tjensten, visat möjligheten att på en gång sköta de tjenster, hvilka han nu ville få förena. 43. En annan har tiilstyrkt, att afserskilda anledninger verkställigheten af en besluten reglering