Article Image
DOT ULlOIVaS, BaSvil CACIIPpUGL HYVAl pa Ulsn. Au Daildna, att på en enda dag under år 1888 t. f. Hofkanslern föreslog förbud af fortsatt utgifnirng för icke minde än sex tidningar, utan att t. f. Hofkansleren ens väckte fråga om laga rättegång emot de tryckfrihetens missbruk, hvilka dock, enligt hans egen framställsing, syntes just påkalla åtgärder, som på en gång eftertryckligare och mera öfvertygande, än indragningsmakten, kunna bidraga att återföra den sans och måtta, man trodde sig sakna. 48. Serdeles anmärkningsvärdt anser Uisk. den underlåtenhet, Kgl. M:ts rådgifvare visat att, i frågor, som röra H. M:ts enskilda angelägenheter i förhållande till Staten, lemna slla de upplysningar, hvilkas meddelande grannlagenheten här framför allt synes fordra, utan afseende derpå att des allmänna icke i sådana förhållanden kan anses något äfventyra. 49. Konungens rådgifvare hafva afstyrkt inställande af truppers öfningsmöten i orter, som lidit af missvext, då fråga om sådan inställelse blifvit väckt af Landshöfdingarne, hvilka såsom skäl dertill anfört den stegring, som dessa möten skulle förorsaka i den redan varande nöden, och ehuru dessa föreställningar varit beledsagade af öfvertygande skäl. 20. De hafva afstyrkt bifall till R. St:s begäran om stadgsnde af en billig grund till betalningen för den serdeles ojemnt tryckande tungan att med proviant och fourage förse tågande trupp, ehuru vederbörande kollegier och Konuogens rådgifvare sjelfve erkänt rättvisan af R. St:s anhållan. De hafva såsom skäl för detta afstyrkande åberopat brist på medel, ehuru sådane funnits för andra behof, hvilkas företräde framför det ifrågavarande åtminstone är tvetydigt. 21. Med en tydning af inqvarteringsoch tågordningarne, som hvarken med billighet eller äldre Kongl. beslut synes förenlig, hafva de afsiyrkt beviljande af irqvarteringsersättning för trupp, som för helt andra än militäriska ändamål varit samlad 29. De hafva tillstyrkt en för rotehållaren betungande ändring i stadgandet om den för en infanterirekryt vid antagandet tillåtna högsta ålder; men afstyrkt bifell till ett rörande ett indelt kavalleriregementes remontering af R. St. väckt förslag, som för rusthållarnes ekenomiska bestånd och truppens tjenstbarhet syntes lika fördelaktigt. 25. Doe hafva, utan att deremot göra någon föroställning, uttryckt dena förmodar, att K. M:t för ett landskap, som, med hårdt luftstreck, men med en jordmån, som till en del ersätter det ofördelaktiga läget, under den korta sommaren, har mer än vanligt behof, men ock kan draga mer än vanlig nytta af armar, skulle afslå den redan år 1806 för den der förekommande nya retering erkända, af Rikssns Ständer äfven för den gamla yrkade och af Landshöfdingen understödda grundsatsen, att demna rotering borde nedsättas i jemlikhet med det öfriga rikets: en grundsats, genom hvars antagande på en gång ortens ekonomiska framsteg skulle påskyndes, och riket erhålla en för sitt allmänna försvar användbar styrka, i stället för en, som icke utan brott emot gifna löftens helgd, kan draggs från orten, hvilken numera icke behöfver dess skydd. 25 Vid uppgörande af 4834 års Handelsoch Sjöfartstraktat med Ryssland, har föredraganden alldeles försummat, att tillstyrka Kgl. Maj:t, att begagsa det af Kejs. Ryska regeringen sjelf föreslagna rådrum, under hvilket Riksens då försara-) lade Ständers tanka i ämnet kunnat inhemtas. Se-j dan traktaten, i väsendtlig olikhet med Riksens: Stänners, först efter dess afslutande inkomna, förslag blifvit ingången, och Föredr., jemte mindre lämpliga utlåtelser om Handelssocieteten i en af! rikets betydligare städer m. m., yttrat, att denna : traktat vore den sista öfvergångspunkten till-det af: R. St:r önskade målet: Finlands försättande, i afseende på tullafgifter, i savama förhållande som andra främmande länder, så hafva dock Konungens rådgifvare år 4858 tillstyrkt Kongl. Moj:t att, på grunder, hvilka åtminstone betydligt skilja sig från dem, som Riksens St:r år 4834 föreslogo, och hvilka då sades komma att antsgas omedelbart sedan den vid samma tid ingångna traktatens gällande kraft upphört, med Ryssland sluta en ny Handelstraktat på 40 år, i stället för de trenne, som utgjorde den fastställda tiden, för den förra; och när, en längre tid efter afslutandet, fråga å Ryska siden väcktes om en från det förra förbållandet afvikande tolkning af en, i den serskilda tariffen förekommande punkt, synas Konungens rådgifvare icke bafva inför H. M:t i Statsrådet gjort de skäl gällande, , hvilka emot en sådan tolkning kunna anföras. 26. Kovungers Rådgifvare hafva, i afseende på bandel och näring, befordrat ett system af serskilda undantag från gällande författningar, ett system, som då det hänvisar näringsidkaren på nåd, 1 stället för på egen ansträngning, såsom vilkor för hans välstånd, måste qväfva den fria idoghetens lust och förderfligt inverka på nationens moralit. 27. Och härunder hafva samma rådgifvare, uten anmärkning, låtit den redan för sjutton år sedan al Rikets Ständer framstållda, genom Rikets Ständers vid sista riksdag aflåtra underdäniga skrifvelse ånyo i minnet återkallade, frågan om näringsfriheten, allt sedan medlst af år 4836 sakna ytterligare handläggning: ett öde, som den enkla frågan om skråordningarnes upphäfvande för några allmännare kända och utöfvade yrken fått dela. De anmärkta undantagen angå hufvudsakligen utländska handeln, men synas dock i sin mån hafva bordt fästa Konungens rådgifvares uppmärksamhet på behofvet att i all nävingslagstiftning införa ett sådant system, som undanröjde behofvet af en dylik extra lagstifining, med den derigesom underhållna osäkerhet; så mycket hellre, som visserligen icke eiler exempel på undantag inom den inre näringslagstifiningen saknas. . 928. Samma system af undantag ej mindre från allmänna författningar, än från isgångaa öfverenskommelser, har äfven gjort sig gällande vid privaträttliga förhållanden mellan kronan och enskilda personer och Utskottet har anmärkt, att en enskild man erhållit uppskof med fastställd inbetalning ä sin skuld till kronan, på det han icke, genom stränghet i utöfringen af statens rätt, skulle tvingas tili dylik stränghet emot de af honom upådsatta inne

9 juni 1840, sida 2

Thumbnail