DOT ULlOIVaS, BaSvil CACIIPpUGL HYVAl pa Ulsn. Au Daild-
na, att på en enda dag under år 1888 t. f. Hof-
kanslern föreslog förbud af fortsatt utgifnirng för
icke minde än sex tidningar, utan att t. f. Hof-
kansleren ens väckte fråga om laga rättegång emot
de tryckfrihetens missbruk, hvilka dock, enligt hans
egen framställsing, syntes just påkalla åtgärder,
som på en gång eftertryckligare och mera öfverty-
gande, än indragningsmakten, kunna bidraga att
återföra den sans och måtta, man trodde sig sakna.
48. Serdeles anmärkningsvärdt anser Uisk. den
underlåtenhet, Kgl. M:ts rådgifvare visat att, i frå-
gor, som röra H. M:ts enskilda angelägenheter i
förhållande till Staten, lemna slla de upplysningar,
hvilkas meddelande grannlagenheten här framför
allt synes fordra, utan afseende derpå att des all-
männa icke i sådana förhållanden kan anses något
äfventyra.
49. Konungens rådgifvare hafva afstyrkt instäl-
lande af truppers öfningsmöten i orter, som lidit
af missvext, då fråga om sådan inställelse blifvit
väckt af Landshöfdingarne, hvilka såsom skäl der-
till anfört den stegring, som dessa möten skulle
förorsaka i den redan varande nöden, och ehuru
dessa föreställningar varit beledsagade af öfverty-
gande skäl.
20. De hafva afstyrkt bifall till R. St:s begäran
om stadgsnde af en billig grund till betalningen
för den serdeles ojemnt tryckande tungan att med
proviant och fourage förse tågande trupp, ehuru
vederbörande kollegier och Konuogens rådgifvare
sjelfve erkänt rättvisan af R. St:s anhållan. De
hafva såsom skäl för detta afstyrkande åberopat
brist på medel, ehuru sådane funnits för andra be-
hof, hvilkas företräde framför det ifrågavarande åt-
minstone är tvetydigt.
21. Med en tydning af inqvarterings- och tåg-
ordningarne, som hvarken med billighet eller äl-
dre Kongl. beslut synes förenlig, hafva de afsiyrkt
beviljande af irqvarteringsersättning för trupp, som
för helt andra än militäriska ändamål varit samlad
29. De hafva tillstyrkt en för rotehållaren be-
tungande ändring i stadgandet om den för en in-
fanterirekryt vid antagandet tillåtna högsta ålder;
men afstyrkt bifell till ett rörande ett indelt kaval-
leriregementes remontering af R. St. väckt förslag,
som för rusthållarnes ekenomiska bestånd och trup-
pens tjenstbarhet syntes lika fördelaktigt.
25. Doe hafva, utan att deremot göra någon fö-
roställning, uttryckt dena förmodar, att K. M:t för
ett landskap, som, med hårdt luftstreck, men med
en jordmån, som till en del ersätter det ofördelak-
tiga läget, under den korta sommaren, har mer än
vanligt behof, men ock kan draga mer än vanlig
nytta af armar, skulle afslå den redan år 1806 för
den der förekommande nya retering erkända, af
Rikssns Ständer äfven för den gamla yrkade och
af Landshöfdingen understödda grundsatsen, att dem-
na rotering borde nedsättas i jemlikhet med det öf-
riga rikets: en grundsats, genom hvars antagande
på en gång ortens ekonomiska framsteg skulle på-
skyndes, och riket erhålla en för sitt allmänna för-
svar användbar styrka, i stället för en, som icke u-
tan brott emot gifna löftens helgd, kan draggs från
orten, hvilken numera icke behöfver dess skydd.
25 Vid uppgörande af 4834 års Handels- och
Sjöfartstraktat med Ryssland, har föredraganden
alldeles försummat, att tillstyrka Kgl. Maj:t, att
begagsa det af Kejs. Ryska regeringen sjelf före-
slagna rådrum, under hvilket Riksens då försara-)
lade Ständers tanka i ämnet kunnat inhemtas. Se-j
dan traktaten, i väsendtlig olikhet med Riksens:
Stänners, först efter dess afslutande inkomna, för-
slag blifvit ingången, och Föredr., jemte mindre
lämpliga utlåtelser om Handelssocieteten i en af!
rikets betydligare städer m. m., yttrat, att denna :
traktat vore den sista öfvergångspunkten till-det af:
R. St:r önskade målet: Finlands försättande, i af-
seende på tullafgifter, i savama förhållande som an-
dra främmande länder, så hafva dock Konungens
rådgifvare år 4858 tillstyrkt Kongl. Moj:t att, på
grunder, hvilka åtminstone betydligt skilja sig
från dem, som Riksens St:r år 4834 föreslogo, och
hvilka då sades komma att antsgas omedelbart se-
dan den vid samma tid ingångna traktatens gäl-
lande kraft upphört, med Ryssland sluta en ny
Handelstraktat på 40 år, i stället för de trenne,
som utgjorde den fastställda tiden, för den förra;
och när, en längre tid efter afslutandet, fråga å
Ryska siden väcktes om en från det förra förbål-
landet afvikande tolkning af en, i den serskilda ta-
riffen förekommande punkt, synas Konungens råd-
gifvare icke bafva inför H. M:t i Statsrådet gjort
de skäl gällande, , hvilka emot en sådan tolkning
kunna anföras.
26. Kovungers Rådgifvare hafva, i afseende på
bandel och näring, befordrat ett system af serskil-
da undantag från gällande författningar, ett system,
som då det hänvisar näringsidkaren på nåd, 1 stäl-
let för på egen ansträngning, såsom vilkor för hans
välstånd, måste qväfva den fria idoghetens lust
och förderfligt inverka på nationens moralit.
27. Och härunder hafva samma rådgifvare, uten
anmärkning, låtit den redan för sjutton år sedan
al Rikets Ständer framstållda, genom Rikets Stän-
ders vid sista riksdag aflåtra underdäniga skrif-
velse ånyo i minnet återkallade, frågan om närings-
friheten, allt sedan medlst af år 4836 sakna ytter-
ligare handläggning: ett öde, som den enkla frågan
om skråordningarnes upphäfvande för några allmän-
nare kända och utöfvade yrken fått dela. De an-
märkta undantagen angå hufvudsakligen utländska
handeln, men synas dock i sin mån hafva bordt
fästa Konungens rådgifvares uppmärksamhet på be-
hofvet att i all nävingslagstiftning införa ett sådant
system, som undanröjde behofvet af en dylik extra
lagstifining, med den derigesom underhållna osä-
kerhet; så mycket hellre, som visserligen icke eiler
exempel på undantag inom den inre näringslagstifi-
ningen saknas. .
928. Samma system af undantag ej mindre från
allmänna författningar, än från isgångaa öfverens-
kommelser, har äfven gjort sig gällande vid pri-
vaträttliga förhållanden mellan kronan och enskilda
personer och Utskottet har anmärkt, att en enskild
man erhållit uppskof med fastställd inbetalning ä
sin skuld till kronan, på det han icke, genom sträng-
het i utöfringen af statens rätt, skulle tvingas tili
dylik stränghet emot de af honom upådsatta inne-