lördagsbladet upptagna rubriker på riksrätts-
ak!ionerna, uti 34 punkter).
Memorialet lyder vidare:
Redan åberopade 29 paragraf af Riksdagsordnin-
gen ålägger imedlertid, i öfverenastämmelso med
Regeringsformens 407 , KonstitutionsUiskottet
jemväl en anoan pligt, då den stadgar, att, om Ut-
skotset skulle anmärka, att Statsrådets ledamöter
samfäldt, eller en eller flere af dem, uti deres råd-
slag om allmänna mått och steg icke iskttagit Ri-
kets sannskyldiga nytta, eller att någon statssokre:
tsrare icke med oväld, nit, skictiighet och drift
sitt förtroanda-embete utöfvat, Utskottet då skall så-
dant för Rikets Ständer tillkännagifvs.
U:skottet har anmärkt sådant, och får i följd
deraf för Rikets Ständer tillkännagifva:
4.) Atv då Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t
anhållit om åtgärder, nödvändiga för atsv sätta Ri-
kets Siänder i tillfälle att, vid pröfningen af det
utarbetade civil-lagförslaget, säkort bedöms den
deri antagna begränsningen af Rikets Ständers lag-
stiftande makt, verkställigheten af dossa åtgärder,
enligt Konungens rådgifvares tillstyrkande, blifvit
inställd och Rikets Stiänder derigenom bragte i nöd-
vändighet att antingen uppskjuta lagförslagets län-
ge väntade granskning, eller ock på god tro an-
taga satser, som djupt ingripa i frågan om Konun-
gens rätt och folkets fribet.
2. Konungans rådgifvare hafva vidare afsiyrkt
bifail till Rikets Ständers vid förra riksdag fattade
beslut rörande bestämningen af tiden för riksdags
mannavalen, ehuru detta beslut var föreskrifvet af
behofvet för de valde att kunna bättre bereda sig
till sitt ansvariga värf; ett behof, större i den mån
Sverige sakaar en klass, som uteslutande egnar sig
åt representsntkallet.
3. Konungens rådgifvare hafva i frågan om mo-
saiska troesbekännares sältande i jemlikhet med an-
dra svenske medborgare, inom mindre tid än tre
månader efter det vigtiga beslut, som de tillstyrkt,
rådt Konungen att deruti göra väsendtliga ändrin-
gar; och föredraganden har i denna lag infört o-
bestämda stadganden, hvilka i lagskipningen kun-
na föranleda oreda, som med måttlig omtanka kun-
nat undvikas.
4. En föredragande har tillstyrkt, ait frågan om
en af Rikets Ständer begärd lagförklaring skulle
för det närvarande förfalla, emedan de derföre nö-
diga ansedda upplysningar icke inkommit förr, än
efter riksdegens slut.
5. Om Utskottet vid sistnämnde två fall saknar
bestämdhet i begrepp, så har det deremeot träffat
en sådan större än det ansett lämplig, i den före-
skrift, som en statssekreterare tillstyrkt Kongl.
Maj:t att gifva ett kollogium, rörande det sätt,
hvarpå dess advokatfiskal borde ställa och utföra
kronans talan emot en enskild part.
6. Konungens rådgifvare hafva tillstyrkt, att till
rikets nu samiade Ständer utan någon Kongl. pro-
position, men med en Kongl. Maj:ts nådiga skrif-
velse, öfverlemna ett kommitte-betänkande; ena o-
formlighet, till hvilken ingen anledning gifves af
grundlagarna, och som, vid den högst vigtiga frå-
gans behandling hos Rikets Ständer, kunnat föran-
leda nya oformligheter.
7. Såsom ett förbiseende af det förhållande, som
af ålder egt rum emellan svenska folket och dess
Konung, har Utskottet anmärkt, att föredraganden
och en bland statsrådets ledamöter, då det most
beskattade riksståndet, i en fråga, som närmast
rörda dess söner, med förtroende af sin Konung
begärt upplysningar, hafva, jemte det de,lika med
Konungens fleste rådgifvare, funnit Ståndets skrif-
velse icke förtjena afsesnde, tillstyrkt, att densam-
ma, såsom till ingen åtgärd föranledande, skulle
lägges till handlingarna. i
28. Konungens rådgifvare hafva, oaktsdt reden
42923 års KonstitutionsUiskott i sitt den 40 Juni
samma år afgifne utlåtande, såsom betänkligt an-
märkt det förhållande, att åtskillige högre bestän-
ningar längre tid varit innehafda af endast tillför-
ordsade embetsmän, stillatigande eller tillstyrkan-
de låtit detta system af de högre civila embetenas
förvaltande genom tillförordnade embetsmän, mer
än en gång, från helt andra verk, fortfara och ut-
bilda sig. Da hafva dervid förbisett den fördarf-
liga inflytelse, som den sålunda åstadkomna minsk-
ning både i säkerhet och i juridisk, kanske ock i
moralisk ansvarighet måste utöfva på embetsman-
ren vid hans embetsförvaltning, och den icke min-
dre vådliga, som den större lättheten af ombyte
kan vid tjensternes tillsättande ega på styrelsen.
9. Konungens rådgifvare hafva motverkat Ri-
kets Ständers upprepade önskan om vissa såsom
ändamålsstridiga ansedda tjensters indragning.
40. Do hafva stillatigande åsett dels en hastigt
beslutad, alldeles oväntad rubbning af ett embets-
verks förut af Kongl. Maj:t beslutade, af Rikets
Ständer önskade, ställning i förvaltningssystemet,
hvilken rubbning dessutom verkställdes utan de i
frågan intresserade kollegiernas hörande;
44. Dels inrättring af extra tjenster med högre
lön än de ordinarie, utan att vederbörande embets-
verk rörande behofvet blifvit hördt, och dessa tjen-
sters tillsättning efter temligen tvetydiga yttranden
af vederbörande om de föreslagnes skicklighet.
42. En föredragande har tillstyrkt bifall till an-
sökning att emot ett Kongl. bref, likasom emot
den sökandes egen uttryckliga förbindelse, bibebål-
la flare tjenster, och såsom skäl uppgifvit, att en
sådan förening i andra verk, blifvit vilkorligen til-
låten och troligen skulle komma att tillåtas äfven
i det verk den sökande tillhörde, samt att den sö-
kande, under den tid han, såsom vikarie, bestridt
den sedan erhållna tjensten, visat möjligheten att
på en gång sköta de tjenster, hvilka han nu ville
få förena.
43. En annan har tiilstyrkt, att afserskilda an-
ledninger verkställigheten af en besluten reglering