hufvudtiteln, oberoende af sistnämnde betänkande,
måtte till afgörande varda företaget.
Biskop Holmström: Utom den möjlighet Biskop
Heurlin antydt vid Utskottets utlåtande N:o 92,
hyste talaren äfven betänklighet emot samma för-
slag, som innehöll att en mot hiltills varande dis-
positioner i hufvudtitlarnes besparingar svaraude
summa skulle af den så kallade reseryfonden afsät-
tas för bestridandet af de nödvändiga utgifterna
till embetsverkens så kallade interimsstater, m. m.
Trodde det vara säkrast, att vid förevarande be-
tänkande göra nödiga förändringar, d. v. s., med
antagande af Prosten Stenhammars förslag, uppföra
för hvarje hufvudtitel de anslag, som iordras för
hvarje embetsverks behöriga gång, åtminstone inte-
rimsvis intill nästa riksdag. Derigenom lades intet
hinder i vägen för den förväntade nya regleringen.
Ville man sitt fäderneslands verkliga väl, så mäste
man icke vilja styrelseorganismens sönderbrytande
eller upplösning, genom brist på tillräckliga medel
till underhåll, och utan tillräcklig personal och af-
löning för den, vore detta underhållande icke möj
ligt. Genom bergeliga löneanslag för tjenstemännen,
skulle den öfverklagade olägenbeten af flera syss-
lors förening i en hand förebyggas och kunna för-
bjudas. Deruti instämde Doktor Elmgren, Pio-
starne P. P. Svedehus och Tunelius.
Prosten Stenhammar fruktade för den våda Bi-
skop Heurlin antydt, och för den del af ansvaret,
som i denna del kunde falla på talaren, måste ban
nu reservera sig.
Biskop Hedren ordade vidlöftigt om nödvändig-
heten af det äskade anslaget ät Justitierevisionen,
med afseende på mängden af balancerade och in-
kommande mål, samt yrkade i följd deraf återre-
miss af betänkandet.
Prosten P. G. Svedelius instämde med Prosten
Ödmann och tillade, att det väl vore möjligt, att
Riksens ständer kunde begå misstag vid bedöman-
det af hvad som är nödigt eller icke för ärendernas
gäng inom embetsverken, men då represeutationen
såg att tjenstemännen vid de verk, der bebof om
inrättandet af än flera befattningar framställas, ega
tid och tillfälle till andra, för tjensten främmande
sysselsättningar, vore det naturligt att den hyste
misstroende till dessa framställningar. Förestäilde
sig för öfrigt, att om en hvar fullgjorde sina tjen-
stepligter, någon klagan öfver otillräcklig personal
icke skulle förspörjas.
Doktor Thomander upplyste, att ett nytt förslag
till reglering af Justitierevision och inrättande af
expedition åt Justitiestatsministern blifvit fram-
lagdt, och detta kunde vara en gittig anledning för
äterremiss, hvilken han icke ville mot-älta sig.
Framtiden vere ett X, hvarpå han hvarken trodde
eller tviflade, och ansäg ingen olägenhet uppstå ge-
nom att anslå de äskade medlen såsom en extra
förplägning ät vederbörande tjenstemän.
Prosten Ödman förklarade sig icke emot att till-
dela de tjenstemän, som funnos erforderliga, så tiN-
räckliga löner, att de voro fullt bergade, men att
tillskapa nya befattningar, till hvilka tjeustemännen
kanhända icke torde komma att väljas biand de
inom verket nu tjenstgörande, och hvilka sedan
kommo att belasta indragningsstaten, kunde talaren
icke gilla. Med Prosten Ödmann och Professor Iho-
mander instämde Kontraktsprosten Sandberg.
Denna punkt blef aterremitterad.
(Slutet följer.)
