hufvudtiteln, oberoende af sistnämnde betänkande, måtte till afgörande varda företaget. Biskop Holmström: Utom den möjlighet Biskop Heurlin antydt vid Utskottets utlåtande N:o 92, hyste talaren äfven betänklighet emot samma förslag, som innehöll att en mot hiltills varande dispositioner i hufvudtitlarnes besparingar svaraude summa skulle af den så kallade reseryfonden afsättas för bestridandet af de nödvändiga utgifterna till embetsverkens så kallade interimsstater, m. m. Trodde det vara säkrast, att vid förevarande betänkande göra nödiga förändringar, d. v. s., med antagande af Prosten Stenhammars förslag, uppföra för hvarje hufvudtitel de anslag, som iordras för hvarje embetsverks behöriga gång, åtminstone interimsvis intill nästa riksdag. Derigenom lades intet hinder i vägen för den förväntade nya regleringen. Ville man sitt fäderneslands verkliga väl, så mäste man icke vilja styrelseorganismens sönderbrytande eller upplösning, genom brist på tillräckliga medel till underhåll, och utan tillräcklig personal och aflöning för den, vore detta underhållande icke möj ligt. Genom bergeliga löneanslag för tjenstemännen, skulle den öfverklagade olägenbeten af flera sysslors förening i en hand förebyggas och kunna förbjudas. Deruti instämde Doktor Elmgren, Piostarne P. P. Svedehus och Tunelius. Prosten Stenhammar fruktade för den våda Biskop Heurlin antydt, och för den del af ansvaret, som i denna del kunde falla på talaren, måste ban nu reservera sig. Biskop Hedren ordade vidlöftigt om nödvändigheten af det äskade anslaget ät Justitierevisionen, med afseende på mängden af balancerade och inkommande mål, samt yrkade i följd deraf återremiss af betänkandet. Prosten P. G. Svedelius instämde med Prosten Ödmann och tillade, att det väl vore möjligt, att Riksens ständer kunde begå misstag vid bedömandet af hvad som är nödigt eller icke för ärendernas gäng inom embetsverken, men då represeutationen såg att tjenstemännen vid de verk, der bebof om inrättandet af än flera befattningar framställas, ega tid och tillfälle till andra, för tjensten främmande sysselsättningar, vore det naturligt att den hyste misstroende till dessa framställningar. Förestäilde sig för öfrigt, att om en hvar fullgjorde sina tjenstepligter, någon klagan öfver otillräcklig personal icke skulle förspörjas. Doktor Thomander upplyste, att ett nytt förslag till reglering af Justitierevision och inrättande af expedition åt Justitiestatsministern blifvit framlagdt, och detta kunde vara en gittig anledning för äterremiss, hvilken han icke ville mot-älta sig. Framtiden vere ett X, hvarpå han hvarken trodde eller tviflade, och ansäg ingen olägenhet uppstå genom att anslå de äskade medlen såsom en extra förplägning ät vederbörande tjenstemän. Prosten Ödman förklarade sig icke emot att tilldela de tjenstemän, som funnos erforderliga, så tiNräckliga löner, att de voro fullt bergade, men att tillskapa nya befattningar, till hvilka tjeustemännen kanhända icke torde komma att väljas biand de inom verket nu tjenstgörande, och hvilka sedan kommo att belasta indragningsstaten, kunde talaren icke gilla. Med Prosten Ödmann och Professor Ihomander instämde Kontraktsprosten Sandberg. Denna punkt blef aterremitterad. (Slutet följer.)