bilda ett bättre statsskick, med ändamålseniigare former och kontroller. Kontraktsprosten Östberg gillade den uti utlåtandet förekommande princip, att definitiva aflöDingsstater ej borde uppgöras, då Rikets Ständer s:knade kännedom om den förändrade organisationen af embetsverken, såsom i enahanda anda med förra Ständers, hvilken ej borde öfvergifvas. Fast det oundvikligen behöfliga för verkens behöriga gång möjligen torde komma att saknas på ordinarie stat, vore Uiskottets mening derföre ivgalunda, att icke geaom en interimsstat fylla den brist, som torde uppkomma på ordinarie staten, och att lönerce således komme att utgå af besparingarne, elier, då sådana å denona titel nu icke funnos, af en för ändamålet föreslagsn summa. Håruti instämde Doktor Björkman, men åberopade för öfrigt sin reservation och kunde för ingen del gilla det interimstillssånd, som Utskottet syntes vilja befordra, då, under förbidan af reorganisationer, allting lemnas i eit redlöst skick. Kontraktsprosten P. G. Svedelius yttrade: Det har långe varit kändt och öfverklagadt, att embetsoch tjonstemannabanan urartat till ett näringsfång och såsom sådan blifvit ett mål, hvartill sträfva alla samhällsmedlemmar, som kunna tillegna sig någon högre bildning. Så snart en yngling lärt något mer än skrifva och räkna, så blir den vanliga frågan: hvad yrke skall han välja, d. v. 8.: hvilken tjenstemannaväg skall han beträda. Detta mål skall föresväfva äfven dem, som genom en ekonomiskt oberoende ställning alldeles icke behöfra dessa utsigter för sina söner, hvilka fastmor genom en högre industriel utbildning och erfarenhet kunde mycket gagna sitt fådernesland. Det är ofta icke embetslönen, som är den lockande åteln, utan det är fafångan af rang och dermed förenad utmärkelsa, som insinuerar, att man icke kan vara en rätt god och aktningsvärd medborgare, med min dre man framför sitt namn får sätta en civileller militärtitel, hvilken ock möjligen i en framtid kan berättiga ionehafvaren, att med starka språng upp nå samhällets höjder. Detta missförhållande måste fortfara, så länge löntagarne, allt efter som de fortkomma på embetsmannabanan, anse sig snarare såsom statens herrar, än som dess tjenare. Det må nu vara, att sådane rangföreträden varit beräk nade, at! sardelas i förra tider gifva en ersättning för otilräckligheten af löner; men de hafva ock bidragi:, att på denna bana indraga icke blott skickligheten, u:an äfven medelmåttan, att utöfver behofven öka embetspersonalen och att omkring embeisrummen samla en mängd sysslolösa, hvilka ropa på arbete och bröd. En tid har imedlertid inträdt, då opinionen mer och mer synes göra rättvisa åt den verkliga förtjensten, utan afseende på de former, i hvilka den uppenbarar sig; då reformer i de styrande och förvaltande embetsverken högt påkallas och blifva vorkställbara; då skicklighet och förfarenhet måste öfverväga alla andra konsiderationer, hvilka hittills ofta kunnat göra sig gällande; då ändtligen förhoppninogearna om ett förbättradt statsskick synas kunna realise ras. Men under tiden och intill dess måste man väl stoppa och lappa bristerna, så mycket nödigt är, för att icke hämma statsmachinens gång. Vidare: En lönbestämmelse är och blir alltid relativ; den kan under vissa förhållanden vara till räcklig, under andra åter otillräcklig. I de flesta fall befarar jag, att de lönesökande, under inhemtande af förberedande kunskaper, afvaktan af befordran eller lönlösa tjenstuiöfningar, åsamka sig skulder, hvilkas gäldande, jemte lefnadsbergningen de fordra af staten, så framt icke någon lycklig tillfällichet af endra förbindelser afhbjelper denna förlägenhet och gifver den förra ett godt handtag. Men måttstocken af lefnadsbehof är icke den enda i frågan om lönebestämmelser; dervid mäste äfven tagas i betänkande embetsgöromålens vigt, trägenhet och avsvarsfulihet; ty häruppå beror, buruvida innehafvaren af en tjenst häråt måste egna hela sin omtanka och verksamhot, eller är oförhindrad att använda sin tid på andra förvärf eller bifö tjenster. : Slutligen må jag i förbigående nämna en nog märklig företeelse, såsom följd aflöneförbättrisgar, och bvilken icke är serdeles uppmuntrande för dem, som önska att komma fort på emhbetsmannabanan; jeg menar den stagnation, som inträffar i bsfordringar, vär de högre lönerna bjuda innehafvaren, att i det längsta hålla sig qvar på sin plats, -i stället att man genom anvisade resurcer för en tidigare afaåsnde tjensteman kan göra sig räkning på en kraftfullare embeismannapersonal. Sådant visar sig i allmänhet fö;bållandet inom alla embetsmannaklesser. De indrägtigaro lägenheterna inom Presteståndet, med få uadantag af serskild protektion, m. m., vinnas sällan af någon, förrän han är nära att u!gå ur medolåldern. Vid de regementer inom armen, der lönerne, i saknad af förmånliga boställen, äro svagast, avanceras vida fortare, än vid de i detta afseende bättre lottade regemonter. Då vid ett af Riksens Ständera verk för längre tid sedan en beiydligare löneförbättring bereddes, så höjdes någon tid derefter en nog allmän klagan bland underordnade tjenstemän, att de deraf hade mera skada än fördel, emedan hoppet om befordran för dem afligsnadeg, och de måste qvarstadna längre! på de lägre platserne inom verket. Talaren ansäg sig, med afseenda å alla dessa olika inverkande, någon gång stridiga förbållanden böra dels hylla! Utskottets sparsamhetsprincip, dels lita sed någre Ressrvanter vidhålla den öfvertygelsen, att den lö-j. neförböjning, gom NU kundo komma i fråga, borde uppföras på interimsstat, för att icke ymerligare . lögga binder i vägen för möjligheten, alt åstadkomma en länge önskad ech mera genomgripande reform af do förvaltande ombetsverken. I Professor Thomander åberopade i förevarande! fall sin reservation ) och anförde: aJag anser visserligen, att för vissa embetsverks fullständiga verksamhet något Provisoriskt anslag borde beviljas, ! ) Profersor Thomander hade reserverat sig emot : den omständighet, att Utskottet i detta betänkande JM 40 icke tillkännagifvit, att Utskottet ville, i sammanhang med extra statsregleringen,. serskildt pröfva frågan, om och i hvad mån Utskottet avsåge sig böra föreslå något provisorisk