nets, jordens beståndsdelar och sammansättnia-
gar; bimlakropparues rörelse, möjligheten af de-
ras uppehbalianae, afstånd, förmodade ) utseende
uch beskaffenhet; växternas och blommornas
uatur och egenskaper; mennisko- och djur-krop-
pens inre beskaffenhet, läran om naturens 3:ne
grundlaktorer: tyegden, talet och måttet o. s.
v. Ingen må stöta sig på termerna för dessa
kunskapsartlers benämning: fysik, kemi, astrono-
wi, kirurgi, o,. s. Endast dårskapen och oför-
auftet drager upp sin breda mun till löje, när
det hör talas om att bonden skall blifva t. ex.
kirurg; den förståndige deremot, som skiljer de
lärdas termer från sjelfva kunskapsämnet, tyc-
ker ingenting vara vigligare, än att den, som
beständig st sträfvar att lära känna den osynliga
delen al silt väsen, själen, och sem tilltror sig!
förmågan till denna kännedom, äfven använder
någon del af tiden på kännedomen af sin an-
dra mera haudgripliga del, kroppen, hvilken
kunskaps inhbemtande i den mån underlättas,
som han är åskådligare och påtagligare. Sam-
ma invändning kanv göras och samma svar gil-
vås i alseende på hvar och en af de öfriga här
upprepade kunskapsämnena. Alt såsom menni-
skor eguaar och anstäår i detta slags ljus vandra
sin busliga och medborgerliga väg stilla och
förnöjdt framåt — är folkupplysningens mål.
Duck upprepe vi det ännu en gång: den sist-
nämnda upplysningen, som gagnar och förtrefli-
gar det husliga lifvet, förbåller sig till den po-
litiska såsom medel till ändamål. I stort vete
vi icke af mer än två slags upplysning, religiös
och politisk, likasom vi icke veta af mer än
ivå beståndsdelar hos menniskan, kropp och
själ. Folkskolan, i den mening hon nu begyn-
oer att omtalas, har endast att göra med den
politiska, eller den jordiska samhällsupplysnin-
gen, ty för den bimwmelska upplysningen har
man folkskolan i dess gamla mening (de der
dråpliga anstalterna, som D:r Reuterdal skildrar
i Tneologisk qvartalskrift, Lund 4839), och
kyrkan.
Ännu en anmärkning och sedan till saken: allt
ljus måste uti någon punkt sammanfalla: en källa
måste fiunas, hvarifrån det utgår, ett centrum
för alla radierna. Föreställom oss denna källa
— kalla henne hvad du vill, Gud eller något
annat — hon utgjuter, liksom solen öfver na-
turverlden, sitt ljus öfver menniskorna. Se 600)
millioner hedningar, några millioner kristna,
några dito muhaimedaner med fl. trosbekännare
stå upprälta på jorden. Vore det icke nu en
vacker syn, om du fick se den ene brudren hop-
pa upp på den andres rygg och trycka ned ho-
nom till marken, så att han icke fick del af!
ljuset, som upplyser verldsu? Och ännu veder-:
styggligare vore det, om man dervid skuile tän-;
ka: aden der 4., som hoppar upp på den der;
B., har genom konstiga medel kommit att upp-:
supa mera ljus än andra, och likväl är han så!
infernaliskt stysg, att han icke tål, att den an-
dra stackaren får så mycket ljus, som han på
stället kan emottaga., — Ibland de många mil-
lionerna, som kräla på jorden, hvem har rättig.
het att stiga upp och vända sitt aufvud mot
ljuset, medan han trampar ned alla de andra i
mörkret? Hvem har rättighet att efter behag
uppräta den ena mot ljusets källa och bocka:
ned den andra? Hvem har rättighet att tvi-
sta om, huru mycket ljus skall belöpa sig på
hvarje nation af de många tusende och på hvar-)
je individ bland nationerna? Kanske regenter-;
ne? Regera de öiver ljuset? Kanske de lärde?
Hvad hafva de, som de icke undfått? Hvem
då? Ingen dödlig. Ljuset är ett gemensamt
sodt, upplåtet för alla jordens barn af deras
fader i bimmelen. Och ingen menniska bör va- Å
ra så förmäten, att hon vågar att röra det med -
sitt minsta finger. Ty ehvad det är ljus, somj
vägleder på jorden, eller ljus som leder till
nimmelen, så är det ändå ljus af samma källa
och till sin innersta grund (fastän det icke all-
mänt begrips) af samma beskeffenhet.
Nu till Prosten Åstrand och hans åsigter i
imnet (se Fattigvårdkommitteens betänkande).
s
l
j
(
s
Å
) Ty förmodan är alltid menskligsre än ren okun-s
vighet. Både förnuft och fri vilja ligger tillgrund I
för ena förmodan eller gissning. Djuret hvarken
gissar eller förmodar. lager, utom den, som för- i
sökt det, tror med hvilken begärlighet vår fatti-1l
ga allmoge, som ännu inbillar sig att jorden!
står och solen går, slukar hvarje astronomisk i
upplysning och med hvilken tacksamhet han ve-t
dergäller minsta bemödande att skingra hans mör- )t
ker i denna väx. g
i
7
4
(4
4
r
h
8
Le
RIKSDAGEN.
UTSKOTTS-BETÄNKANDEN.
Besvärs- och Ekonomiutskotlet har tillstyrkt:
Bifall till Hr Werns motion om Vexelktontrollö s-
afaitningarnas indragning cch föreslagit, att en
krifve!se derom måtto afgå från Svändseraa tilro-)
eringen. I
Deremot bar Utskottet afstyrkt: motionerna om sp
NÅAdringa I författninnauma mwivanda lamdnay: