— Uti en korrespondentartikel från Paris i Leipziger Allgemeine Zseiturg för den 3 maj läses, i afseende på den nyligan inträdda föränd:ingen i regeringssystemet i Frankrike följande: I ssmma mån som konungens namn försvunnit ur våta politiska debatter och dagens polemik (derigenom att han låtit allenastyrandet vika för en ärendernas öfvertagande af ministeren), varseblifver men kos publiken å nyo ett siörre deltegarde för Ludiig Filips porson och familj. Dewua har tydligt visat sig vid Hertigens af Nemours nyss skedds biläger. Prinsessan af Coburg blef hjertligt emottsgen och bvarken Charivari eller de andra bledon innehöllo sådana gäckando artiklar, som regnade på Prinsessan Helena. Konungen måste djupt känna denna åtskilnad och säga till sig sjelf, huru mycken pina och oro han långt för detta hade kunnat bespara sig, om han alltid hade synts för dem endast gåsom den högaktade familjfadren i Palais Roya! och förblifvit samma medborgarekopung, som man bar på händerna under de första månaderna efier Julidagarnan. — Dessa reflexioner förtjente att tagas vara på af alla regenter. — Ett Pariserblad skämtar deröfver, att numera sedan tvenne Tyske Prinsessor blifvit införlifvade med den Kongl. familjen, hofmännsn icke mera säga out, utan ja, (ty nej, tillägges det, kunna de eldrig säga), samt att da studera sig bleka på Tyska gramattikan. Aas sp sr rr rr