(Insändt.)
Man har af de Fransyska tidningarne sett,
att Napoleons qvarlefvor skola återflyttas från
St. Helena till Paris, och der högtidligen ned-
sättas i invalidernes hotell eller något annat
hedersrum för hädangångne bjeltars aska. Man
har äfven förnummit, att denna gärd åt den
Fransyska nationalläran och den personliga stor-
heten emottagits med enthusiasm i hela Frank-
rike, och högtlidligheten, då Napoleons lemnin-
gar återkomma, blir sannolikt en af de märk-
värdigaste, som vår tid sett.
Det lärer, vid sådant förhållande, få tagas
för gifvet, att den Svenska Regeringen icke un-
derlåter att jemväl skicka en ambassad till bi-
vistande af denna högtidlighet, och det med vi-
da mera skäl än då en sådan sändes till Pe-
tersburg för att öfvervara aftöekardet af min-
nesvården åt Finlands eröfrare; ty vår Konungs
sinne för det stora och sköna skall troligen ej
försumma detta tillfälle att, sedan dagers po-
litiska sechismer bortfallit, få visa en gärd af
aktning och deltagande för sin fordne vapenr-
broders och välgörares minne. Frågan torde
således blott vara: hvilken är den värdigaste
att representera Hans Maj:t vid ett sådant till-
fälle? Härpå bafva vi ansett oss i tid böra
väcka uppmärksamheten, emedan äfven Svenska
nationen måste vara intresserad deraf.
—— 00