(Insändt.) Man har af de Fransyska tidningarne sett, att Napoleons qvarlefvor skola återflyttas från St. Helena till Paris, och der högtidligen nedsättas i invalidernes hotell eller något annat hedersrum för hädangångne bjeltars aska. Man har äfven förnummit, att denna gärd åt den Fransyska nationalläran och den personliga storheten emottagits med enthusiasm i hela Frankrike, och högtlidligheten, då Napoleons lemningar återkomma, blir sannolikt en af de märkvärdigaste, som vår tid sett. Det lärer, vid sådant förhållande, få tagas för gifvet, att den Svenska Regeringen icke underlåter att jemväl skicka en ambassad till bivistande af denna högtidlighet, och det med vida mera skäl än då en sådan sändes till Petersburg för att öfvervara aftöekardet af minnesvården åt Finlands eröfrare; ty vår Konungs sinne för det stora och sköna skall troligen ej försumma detta tillfälle att, sedan dagers politiska sechismer bortfallit, få visa en gärd af aktning och deltagande för sin fordne vapenrbroders och välgörares minne. Frågan torde således blott vara: hvilken är den värdigaste att representera Hans Maj:t vid ett sådant tillfälle? Härpå bafva vi ansett oss i tid böra väcka uppmärksamheten, emedan äfven Svenska nationen måste vara intresserad deraf. —— 00