de af tvisten med Neapei bestämda tid af 44 dagar, har blifvit förlängd till en månad, och guvernören på Malta befallt frigifvandet af de uppbragte Neapolitanska fartygen. I Paris har man erhållit ännu en fråga för dagen, nemligen frågan om en ny oktroy för Franska banken, hvars privilegium snart går till ända. Banken begär förlängning deraf till 1867, men åtskilliga om och men låta från alla sidor höra sig. Ryktevis utspridde sig den 48 dennes ett talämne af betänkligare art, nemligen att konungen, den bedagade Ludvid Filip, insjuknat i — messling. Mehemed Alis andra stad Alexandria hemsökes af pesten, som åstadkommer den vanliga förskräckelsen. Mehemed har, förmodligen af aförekomna skälp, underrättat sin konselj, att han gjort fred med Storberrn, och att vapnen nu borde med allvar vändas mot de otrogne, men straxt derpå tagit ett steg, som maåbända bör räknas för djerfvare än något bittills: han har nemligen ålagt alla officerare, från och med öfverste-löjtnantstill och med under-löjtnantsgrad, att afskära skägget. De kloka i landet spå häraf hans undergång, men hvem vet, om det icke är denne lycklige tyrann gilvet, att, i ordets egentliga bemärkelse, raka det folk han så väl intvålat. Uti Grekland tyckes det stå illa till. Folket är otåligt, att det aldrig får den lofvade konstitutiopen. Athenienserne börja röra upp förfädrens minnen, och ungdomen citerar sirofer om den medboargliga friheten från Xenmofon och Demestenes m. fl., hvilka regeringen å sin sida ej tycker om. Det vore kurlöst om det stuile inträffa att den moderna regeringskonrsien i det nya Grekland förbjöd läsningen af de gamla Grekiska auktorerna! Under tiden hafva i det inre af landet oeardningar ech röfvesier mycket tilltagit. Resultaterna af undersökningar om den sista sammansvärjningen hållas ännu mycket hemliga. ———