de af tvisten med Neapei bestämda tid af 44
dagar, har blifvit förlängd till en månad, och
guvernören på Malta befallt frigifvandet af de
uppbragte Neapolitanska fartygen.
I Paris har man erhållit ännu en fråga för
dagen, nemligen frågan om en ny oktroy för
Franska banken, hvars privilegium snart går till
ända. Banken begär förlängning deraf till 1867,
men åtskilliga om och men låta från alla sidor
höra sig. Ryktevis utspridde sig den 48 den-
nes ett talämne af betänkligare art, nemligen att
konungen, den bedagade Ludvid Filip, insjuknat
i — messling.
Mehemed Alis andra stad Alexandria hemsö-
kes af pesten, som åstadkommer den vanliga
förskräckelsen. Mehemed har, förmodligen af
aförekomna skälp, underrättat sin konselj, att
han gjort fred med Storberrn, och att vapnen
nu borde med allvar vändas mot de otrogne,
men straxt derpå tagit ett steg, som maåbända
bör räknas för djerfvare än något bittills: han
har nemligen ålagt alla officerare, från och med
öfverste-löjtnants- till och med under-löjtnants-
grad, att afskära skägget. De kloka i landet
spå häraf hans undergång, men hvem vet, om
det icke är denne lycklige tyrann gilvet, att,
i ordets egentliga bemärkelse, raka det folk han
så väl intvålat.
Uti Grekland tyckes det stå illa till. Fol-
ket är otåligt, att det aldrig får den lofvade kon-
stitutiopen. Athenienserne börja röra upp förfä-
drens minnen, och ungdomen citerar sirofer om
den medboargliga friheten från Xenmofon och De-
mestenes m. fl., hvilka regeringen å sin sida ej tyc-
ker om. Det vore kurlöst om det stuile inträffa
att den moderna regeringskonrsien i det nya Grek-
land förbjöd läsningen af de gamla Grekiska auk-
torerna! Under tiden hafva i det inre af landet
oeardningar ech röfvesier mycket tilltagit. Resulta-
terna af undersökningar om den sista sammansvärj-
ningen hållas ännu mycket hemliga.
———