IUGiLu BA UILTIVU UL UVI UTIUTD PLUSDIIIUA TUI, ALTARET
skyddat Kollegierza och frågat litet efter Rikets
Ständer. — Hr Roscnblad, Bernhard, hade egent-
ligen blifvit uppkallad af den föregåsnde Talarens
sats, att det ej skulle vara en ledamot af huset til-
låtet försvara embetsverken. Denna sats trodde
Talarea vora oriktig. Dessa embetsverk utgjorde
delar af Svenska folket, och hade, lika med hvarje
annan samhäljsledamot, anspråk på rättvisa. Emot
Grefse Anckarsvärds ssts, att bevisning vore öf-
verflödig, protesterade Talaren på det högtidliga-
ste. Godtycket vore lika förhatligt, antingen det
komme uppifrån eller nedifrån. — Hr von Hart-
mansdorff. En föragående Talare hade fästat upp-
märksamheten på obehörigheten af StatsUtskottets
förslag, att JustitieOmbudsmannen skulle uppdra-
gas anställa aktion emot en embetsman i och för
ersättnings-anspråk. StatsUtskottet finge ej öfver-
hoppa ordningen. Enligt 30 Riksd. Ordn. vore
det till Kongl. Maj:t, och ej till JustitieOmbuds-
mannen, Utskottet borde vända sig. Mean hade
sagt, att intet juridiskt bevis behöfdes, utan att
föreställningen till Kollegierma kunde sko thyför-;
utan. Dat vore högst olämpligt anmoda Kongl.
Maj:t, att anbefalla sina ombetsverk uppfylla deras
skyldigheter. Ifall Utskottets betänkande blifvit
uppsatt af någon, som ägt embetsmanna-vama, hade
en dylik framstäl!ning aldrig deri influtit. I afse-
enda på hvad som blifvit yttradt, att en gifver de-
charge ej skulle hindra snmärkningar rörando för-
valtningen af statsmedel, ville Talaren fästa upp-
märksamheten derpå, att Ständernas verknings-
krets ej sträckte sig längre baklänges, än till före-
gående Rilksdag. Man hade sagt, att Revisorerne
i Embotsverkens förklaringar fått umgälla den vär-
ma, hvarmed föregående Ständer yttrat sig. Det
vora ett obehörigt anspråk, att ombetsverken skulle
hålla till godo med förebråelser, utan att få för-
svara sig. Ständerna bordo snarare glädja sig, att
hederskänslan ej förkolnat hos embetsmänner. Man
hade sagt, att de förvaltande verken ej borde svara
på Riddarhuset, att man ej borde gå ärenden åt
den andra statsasakter o. s. v. Talaren frågade
hyems ärenden den går, som tillåter sig tillmälen
emot embetsmän. Det hade blifvit profeteradt, att
detta Stånd ej skulle hafva lång tid qvar att lefva
såsem Stånd. Den Talare, sem yttrat detta, hade
för några Riksdagar sedan sagt, att Sverge ej skulle
kunna försvara sig. Om ej våld ginge öfver Sver-
ges Adel, hoppades Talaren att aadan inom detta
Stånd ej skulle utslocknma, äfven om det ej för Ri-
kets bestånd vors väsendtligt, att Adeln fortlefde
såsom Riksstånd. — Gr. Horn troddes, att då Stats-
Utskottst fått uppbära förebråelser af somliga, för
det Utskottet gjort för litet, och af andra för det
detsamma gjort för mycket, så hade man deraf
anledning sluta, att Utskottet uppfyllt sin pligt och
varit rättvist. I afseemade på tvisten em den mer
eller mindre lämpligheten af de uttryck, en del
förvaltende verk begagnat i sina förklaringar öfver
Revisorernes anmärkningar, citerade Grefven åt-
skilliga af dessa uttryck. Han hemställde, huru-
vida det ej vore förnärmande för Rikets Ständer,
då Förvaltningen af Sjöärenderna yttrat, att Revi-
sorerne ansett sig tillständigt. Samma verks då
varanda chef hade haft ännu mera förnärmande !
utlåtelser. Det vore ej kändt, att Kongl. Maj:t lå-
tit dessa verk och chefer veta, att deres uttryck
blifvit ogillade, och den andra statsmakten mäste !
således anses hafva godkänt dem. Konmvoy-kommis-
sariatet hade talat om Revisorernas småaktiga ut-
tryck, och det kunde ej annat än väcka en obe-
haglig känsla, att bland underskrifterna äfvon fin-
na namnet af en Norrman, tillhörande Norska re-
geringem. KrigsKollegium hada yttrat: de sårande
utiryck, Revisorerne sig tillåtit. Fortsatte man läs-
ningen, så funne man att termerne voro mindre grann-
laga, och att man kunde uttrycka sig höfligare. Dessa :
uttryck och flere hade gifvit anledning till StatsUisk:s
hemställan, att de förvaltande verker måtte anty-
das, att ej på detta sätt bemöta Rikets Ständers
Revisorer. En Talare hade berömt den sjelfstän-
dighet, våra embetsverk visa. Statsutskottet hade
äfvan varseblifvit den, men såsom en motstånds-
kraft emot styrelsen, under hvilken form man ön-
skade att den ej mera måtte flanas. — Grefven
förklarade slutligen, att han ej ville motsätta sig
återremiss af betänkandet. — Hr von Heyne fann
det alldeles förvånande huru de förvaltande verken
kunnat tillåta sig att visa en sådan missaktning e-
mot en delegation af Rikets Ständer, som den,
varom de nu citerade uttrycken af dessa verk
vittnade. Han hoppades att Ständerna ej måtte
vara så nedsatta, att deras revisorer ej skulle få
yttra sig öfver embetsverkens förvaltning. Om Ri-
cets Ständer vore en statsmakt, så måste äfven åt
leras revisorer visas den aktning, en statsmakt
illkommer. — Grefve Frölich , Dawid, hade egent-
igen begärt ordet, för att få instämma i Friherre
3oyes anmärkning, att Statsutskottet förbisett 30
; Riksd. Ordn., då detsamma tillstyrkt Ständerna,
tt genom Justitieombudsmannen låta anställa en
ktion. Han fann för öfrigt, i frågan om de för-
altande verkens förklaringar, helt naturligt, att
ättighetea ej kunde betagas dem att försvara sig;
ner han troddo ej att representanter här borde
ör dem uppträda. Talaren kunde ej heller ense
behörigt, att Ständerna och deras revisorer visa-
e sig ressentera de förvaltande verkens uttryck.
)m någonting kuade förundra honom af Hr von
Isrtmansdorffs yttranden, vore det den misstyd-
ing han gjort af hvad Grefven sagt rörands H.
x. Grefve Possos yttrande. Talaren hade hvar-
en nu eller vid något annat tillfällo attackerat
ågot embetsverk. De ärenden, ham gått på detta
um, hade varit att uttrycka sin öfvertygelse om
en högre administrationens och embetsverkens
ushållning. För öfrigt hada han yitrat sin ön-
kan, aut Rikets Ständers dagar, under nuvarande
ppresentationsform, måtte vara räknade. Den hän-
isning Hr von Hertmensdorff gjort till ett hans
itrande vid 4828 års riksdag, besvarade Grefven
ed en uppmaning till Hr v. H., att gå 49 år till
aka, och kollationera sina då yttrado åsigter med
em han nu förfäktar.
Statsutskottets betänkande återremitterades.
STOCKHOLM den 30 Maj.
m—- hh MA AA a KG
— Det berättas, att en kurir skall hafva