he RR See WIRD 28 MIMEsBtifR Ve9 VY fee verb: Kollegium och de förvaltande verken hade icke gjort aovat, än verkställt Kong!. Maj:ts beslut. Inga andra än de uppgifae verken (Krigskollegium, Sjöförvaltniogen och Konvojkommissariatet) hade nyttjat uttryck, som kunnat förnärma, och likväl hade Statsutskottet föreslagit en skrapa åtalla, utan undantag. Då Utskottet framställt skuzgor i förvaltningen, hade det äfven varit dess pligt, att ej gå förbi de ljusa sidorma. Talaren omnämnde här en spanmålsinförskrifaing fråa Ryssland, hvilken blifvit gjord för statens räkning år 1827 af H:: Wirsån och Skogman och, efter hans förmenande, kanske besparat staten 400,000 Rdr. Om man jemförde våra förvaltandsa verk med dylika utrikes, ja till och med med de förträffliga i Preussen, så skuila våra befinnas ega företrädet. Detta sökts Talaren bevisa dermsd att, enligt hans påstående, ett linieskopp i Carlskrona kan byggas för hälften mindre, än hvad det kostar att bygga i andra länder. Yrkadsa återremiss: af betänkandet, och att Statsutskosiet måtte bestämdt uppgifva hvilka förvaltande verk, som ej efierkommit Kongl. Maj:ts befallningar. Hz Lefren uppläste ett skriftligt anförande, i anledning af Revisorernas och StatsUiskottets framställnirgar rörande halten och vigten af det nya silfvermyntet, hvilket han påsted redan äga den egenskap, StatsUtskottst önskar detsamma. — Hr Sandelhjelm instävmade i begäran om återremiss, och ville veta hvad som föraniedt StatsUtskotteis framställning om en uppmaning af Kongl. Maj:t till de förvaltande verken att iakttaga en sparsammare hushållning. — Hr Ribbing, Arvid, försvarade Utskottet emot en del af Friherre Cederströms anmärkningar, och Hr von Törne yrkads, med anledning af en punkt i betänkandet, detsammas återremitterande. — Frih. Boye, Ludvig, begärde uppmärksamhet för det formeila i betänkandet. Om detta flaga passera utan anmärkning, så skulle det gifva anledning till em helt my sakornas ordning i Sverge. Det stod ej i grundlagen, att StatsUtskottet kunda arbefalla aktioner emot embetsmän. (Utskottet hade tillstyrkt Ständerna, att uppdraga åt JustitieOmbudsmarnen att låsa fullfölja ett ersätiningsanspråk emot Landshöfling von Törne). Detta skulle förvandla regeringssätitet till helt arnat än det nu är. Utskottet hade brutit emot 90 Regoringsformes. När ett Uiskoit började regera, vore det nödvändigt att tillrättavisa detsamma. StatsUtskottet hads tillrättavisat de förvaltande verken; det vore således blott jus talionis, ett Utskottet sjalfi blefve tillrättavisadt. — Grefve Anckarsvärd finn naturligt, att åsigterna inom huset kunde vara dslade, ech ingen hade rättighet att beklaga sig öfver olika meningar. Han hade önskat få förbigå de mänga fall, der StatsUtskottet låtit de gjorda anmärkningarne förfalla. Han hade dock icke tvekat att undertrycka sina egna åsigtor, och gilla Utskottets. Talaren kunde ej fatta anna: begrepp om ändamål!st med Stats-revisionerne, än att de skulle fästa uppmärksamhaten på förvaltniogen af statsmedlen, och att de missbruk, som til:äfventyrs kunde vara begångna, skulle leda till påföjd. Han kunde icke inståmma i den anmärkning, som blifvit gjord, att StatsUtskottst, genom remiss till KonstitutionsUiskostet, öfverskridit sin befogenhet. Riksdags-ordningens 29 visade, att Utskottet ägde denna rättighet. Talaren upptog nu till besvarande åtskillige af de anmärkningar, föregående Talare gjort mot Utskottets betänkande, och kom deref:er till sjelfva slutmeningen af detsamma, innehållande förslaget om en våminnelse till Kollegierne och de förvaltande Verken om sparsamhet m. m. Talaren finge i detia härseende medgifva, att Embetsverken och Kollegierna voro obeskrifligen väl representerada inom detta Stånd. Han för sim del kunde icke finna någonting föraärmande i StatsUtskottets förslag, då det blott syftade på underdånig hemställan om en påminnelse kollektift till embetsverken. En försgående Talare hade trott, att det borde vara juridiskt bevisadt, att misshushålning och de andra anmärkta bristerna i embetsverkens förfaramde verkligen ägt rum, innan Siänderea begärde ena dylik påminnelse till dem från Styrelsens sida; men Grefven hemställde, om det vore möjligt för den ena statsmakten, att åstadkomma juridisk bavisning. Då Rikets Ständer handlade såsom statsmakt, kunde de följa sin öfvertygelse. Man har begärt, att StatsUtskottat måtte utpeka hvilka embetsverk, som felat. Ville man gå något tillbaka, så kunde detta blifva en historik, som ej utfölle så alldeles fördelaktigt. Husu ensidigt man såg dessa förhållanden, visade sig bäst derutaf, att den Telare, som ifrigast tagit Kollegisrnas parti, sagt, katt föregående Ständer yttrat sig nog varmt, och att det derföre varit billigt, att de påföljande Rovisorerna fått umgälla det. Talaren trodde ej, stt de gjorda anmärkningarne emot betänkandet borde föranlada till återremiss, men villa dock ej motfätta sig densamme. — Grefve Frölieh, David, hade genom några veckors bortovaro från Riksdagen I mm w ss MM M AA bj ee omm mV varit bindrad taga närmare kännedom af StaisUtskottats utlåtande. Han ville således blott fästa! lig vid ett par yttranden af föregående Talare, hvilka rörde principer. Med fägnad hade Grefven! hört, utt H. Exc. Grefve Posse erkänt den princiDen, art granskning ej vore förbjulen af de förseslser i afseende på statsmediens förvaltning, hvilka ej varit upptäckta då dechsrgs lemnades åt Koaungens rådgifvare. Det var af vigt, att denna princip blifvit erkänd af en Styrelsens ledamot. Deremot hade samme ledamset sökt skydda den samla ministeren, genom åberopande af ordalagen Riksen3 Ständers skrifvelse till Kongl. Mej:t sistl. Riksdas, rörande dechargen för StatsRådet. Mettal fore visserligen ingenieust; men Talaren hade! hellre önskat, att en dylik framställning ej blifvit sjord. Der försee.se blifvit begåagen, borde den eda till ansvar, äfven om den ej vore insedd af len redofordrande då decharge lemnades. Talaren woppades de nu gjorda anmärkningarne skola leda lertil!, att hvarken Rikets Ständer eller ExpediionsUtskottet hädenefter lade den latitud i skrifrelsen om dechargen, som af Grefse Posse biifvit åpokad. H. Exc. hade vidare fästat sig vid slutneningen i Utskottets betänkande, och sagt, att mdömet der öfver Kollegierna och de förvaltande erken voro alltför generellt. Om man närmare etänkte saken, så skulle man finna, att Utskottet i kunnat ingå i detali-rednvianinSe Att micehue RR AR MN MH pH a AS PR rd h C --L-r d