he RR See WIRD 28 MIMEsBtifR Ve9 VY fee verb:
Kollegium och de förvaltande verken hade icke
gjort aovat, än verkställt Kong!. Maj:ts beslut. Inga
andra än de uppgifae verken (Krigskollegium, Sjö-
förvaltniogen och Konvojkommissariatet) hade nytt-
jat uttryck, som kunnat förnärma, och likväl hade
Statsutskottet föreslagit en skrapa åtalla, utan un-
dantag. Då Utskottet framställt skuzgor i förvalt-
ningen, hade det äfven varit dess pligt, att ej gå
förbi de ljusa sidorma. Talaren omnämnde här en
spanmålsinförskrifaing fråa Ryssland, hvilken blif-
vit gjord för statens räkning år 1827 af H:: Wirsån
och Skogman och, efter hans förmenande, kanske be-
sparat staten 400,000 Rdr. Om man jemförde våra
förvaltandsa verk med dylika utrikes, ja till och med
med de förträffliga i Preussen, så skuila våra be-
finnas ega företrädet. Detta sökts Talaren bevisa
dermsd att, enligt hans påstående, ett linieskopp i
Carlskrona kan byggas för hälften mindre, än hvad
det kostar att bygga i andra länder. Yrkadsa åter-
remiss: af betänkandet, och att Statsutskosiet måtte
bestämdt uppgifva hvilka förvaltande verk, som ej
efierkommit Kongl. Maj:ts befallningar.
Hz Lefren uppläste ett skriftligt anförande, i an-
ledning af Revisorernas och StatsUiskottets fram-
ställnirgar rörande halten och vigten af det nya
silfvermyntet, hvilket han påsted redan äga den
egenskap, StatsUtskottst önskar detsamma. — Hr
Sandelhjelm instävmade i begäran om återremiss, och
ville veta hvad som föraniedt StatsUtskotteis fram-
ställning om en uppmaning af Kongl. Maj:t till de
förvaltande verken att iakttaga en sparsammare
hushållning. — Hr Ribbing, Arvid, försvarade Ut-
skottet emot en del af Friherre Cederströms an-
märkningar, och Hr von Törne yrkads, med anled-
ning af en punkt i betänkandet, detsammas åter-
remitterande. — Frih. Boye, Ludvig, begärde upp-
märksamhet för det formeila i betänkandet. Om
detta flaga passera utan anmärkning, så skulle det
gifva anledning till em helt my sakornas ordning i
Sverge. Det stod ej i grundlagen, att StatsUtskot-
tet kunda arbefalla aktioner emot embetsmän. (Ut-
skottet hade tillstyrkt Ständerna, att uppdraga åt
JustitieOmbudsmarnen att låsa fullfölja ett ersäti-
ningsanspråk emot Landshöfling von Törne). Detta
skulle förvandla regeringssätitet till helt arnat än
det nu är. Utskottet hade brutit emot 90 Re-
goringsformes. När ett Uiskoit började regera,
vore det nödvändigt att tillrättavisa detsamma.
StatsUtskottet hads tillrättavisat de förvaltande ver-
ken; det vore således blott jus talionis, ett Ut-
skottet sjalfi blefve tillrättavisadt. — Grefve Anc-
karsvärd finn naturligt, att åsigterna inom huset
kunde vara dslade, ech ingen hade rättighet att
beklaga sig öfver olika meningar. Han hade ön-
skat få förbigå de mänga fall, der StatsUtskottet
låtit de gjorda anmärkningarne förfalla. Han ha-
de dock icke tvekat att undertrycka sina egna å-
sigtor, och gilla Utskottets. Talaren kunde ej fatta
anna: begrepp om ändamål!st med Stats-revisioner-
ne, än att de skulle fästa uppmärksamhaten på för-
valtniogen af statsmedlen, och att de missbruk,
som til:äfventyrs kunde vara begångna, skulle leda
till påföjd. Han kunde icke inståmma i den an-
märkning, som blifvit gjord, att StatsUtskottst, ge-
nom remiss till KonstitutionsUiskostet, öfverskridit
sin befogenhet. Riksdags-ordningens 29 visade,
att Utskottet ägde denna rättighet. Talaren upp-
tog nu till besvarande åtskillige af de anmärknin-
gar, föregående Talare gjort mot Utskottets betän-
kande, och kom deref:er till sjelfva slutmeningen
af detsamma, innehållande förslaget om en våmin-
nelse till Kollegierne och de förvaltande Verken
om sparsamhet m. m. Talaren finge i detia här-
seende medgifva, att Embetsverken och Kollegier-
na voro obeskrifligen väl representerada inom detta
Stånd. Han för sim del kunde icke finna någon-
ting föraärmande i StatsUtskottets förslag, då det
blott syftade på underdånig hemställan om en på-
minnelse kollektift till embetsverken. En försgå-
ende Talare hade trott, att det borde vara juri-
diskt bevisadt, att misshushålning och de andra
anmärkta bristerna i embetsverkens förfaramde
verkligen ägt rum, innan Siänderea begärde ena
dylik påminnelse till dem från Styrelsens sida;
men Grefven hemställde, om det vore möjligt för
den ena statsmakten, att åstadkomma juridisk ba-
visning. Då Rikets Ständer handlade såsom stats-
makt, kunde de följa sin öfvertygelse. Man har
begärt, att StatsUtskottat måtte utpeka hvilka em-
betsverk, som felat. Ville man gå något tillbaka,
så kunde detta blifva en historik, som ej utfölle
så alldeles fördelaktigt. Husu ensidigt man såg
dessa förhållanden, visade sig bäst derutaf, att den
Telare, som ifrigast tagit Kollegisrnas parti, sagt,
katt föregående Ständer yttrat sig nog varmt, och
att det derföre varit billigt, att de påföljande Ro-
visorerna fått umgälla det. Talaren trodde ej, stt
de gjorda anmärkningarne emot betänkandet borde
föranlada till återremiss, men villa dock ej mot-
fätta sig densamme. — Grefve Frölieh, David, ha-
de genom några veckors bortovaro från Riksdagen
I
mm w ss MM M AA bj ee omm mV
-
varit bindrad taga närmare kännedom af StaisUt-
skottats utlåtande. Han ville således blott fästa!
lig vid ett par yttranden af föregående Talare,
hvilka rörde principer. Med fägnad hade Grefven!
hört, utt H. Exc. Grefve Posse erkänt den princi-
Den, art granskning ej vore förbjulen af de förse-
slser i afseende på statsmediens förvaltning, hvil-
ka ej varit upptäckta då dechsrgs lemnades åt Ko-
aungens rådgifvare. Det var af vigt, att denna
princip blifvit erkänd af en Styrelsens ledamot.
Deremot hade samme ledamset sökt skydda den
samla ministeren, genom åberopande af ordalagen
Riksen3 Ständers skrifvelse till Kongl. Mej:t sistl.
Riksdas, rörande dechargen för StatsRådet. Mettal
fore visserligen ingenieust; men Talaren hade!
hellre önskat, att en dylik framställning ej blifvit
sjord. Der försee.se blifvit begåagen, borde den
eda till ansvar, äfven om den ej vore insedd af
len redofordrande då decharge lemnades. Talaren
woppades de nu gjorda anmärkningarne skola leda
lertil!, att hvarken Rikets Ständer eller Expedi-
ionsUtskottet hädenefter lade den latitud i skrif-
relsen om dechargen, som af Grefse Posse biifvit
åpokad. H. Exc. hade vidare fästat sig vid slut-
neningen i Utskottets betänkande, och sagt, att
mdömet der öfver Kollegierna och de förvaltande
erken voro alltför generellt. Om man närmare
etänkte saken, så skulle man finna, att Utskottet
i kunnat ingå i detali-rednvianinSe Att micehue
RR AR MN MH pH a AS
-
PR rd
h
C
--L-r
d