Ett ord om kaffetullen. Bevillningsutskottet, som nyligen inpleno börjat sina öfverläggningar om tulltaxan, har för ett par dagar sedan vidtagit beslut om en tillstyrkan till Rikets Ständer, som åtminstone, enligt våra begrepp om en sann statsbusbållning, måste väcka någon förundran. Utskottets pluralitet har nämligen: tillstyrkt en skillings förböjning i tullen på kaffe, eller ifrån 3 till 4 skillingar. Det kan visst vara godt, att Uiskottet söker förskaffa regeringen stora tillgångar, att röra sig med, eller statskassan stora öfverskott, genom höga tullafgifter; men å andra sidan bör man ock ihågkomma, att 4 sk. tull på kaffe utgör femtio procent af kostnaden å inköpsorten, om icke mera, och att denna tull, likasom saltet, hufvudsakligen utgår ifrån den stora massan af befolkningen, emedan kvappti någon dryck kan erhållas till det billiga priset, som kaffet, om det ej uppdrifves genom öfverflödiga pålagor. Det är derjemte ett af de bästa surrogater för spirituosa, och dess förtärande bör under den synpunkten ej försvåras, utan snarare uppmuntras, hvilket dock ej behöfves, emedan kaffedrycken är en vara, som rekommerderar sig sjelf, om den får vara i fred. Slutligen skall också 4 skillingar tull endast öka frestelsen till smuggling, som tlläfventyrs kan med vinst bedrifvas redan med 3 skillingar, heldst kaffe är en vara, som vida lätiare kan inpraktiseras olofligen, än råsockret. I allmänhet finnas inga varor, för hvilka vi så ifrigt skulle vilja rekommendera låga tullafgifter, som kolonialvaror. En lättad tillgång på dem bereder en tillökning i lefnadsnjutningen för den stora massan, och sätter den mindre bemedlade i tillfälle att bestå sig ett och annat, som eljest tillhör de rikas bord. Så t. ex. köper man i Grekland och Levanten korinter för ett par skillingar och agrekiska russin, för 3 a 4 sk. skålpundet. Hvilken välgerning vore det nu icke för den fattige, att genom en låg tull på dessa varor kunna göra en tarflig grynsoppa välsmakande, med uppoffring af några stylver och bestå sig både en sund och närande krydda! Dessutom skulle sådant icke blott öka trafiken och uppmuntra skeppsfarten, utan, hvad vigtigare är, efterhand bidraga att emancipera svenska handeln undan de stora bandelsmakterna och sätta den i direkt förbindelse med produktionsorterna, på hvilka alla Europas bandelsstater spekulera, men framför allt skulle det lemna tillfälle, att importera en flerdubbelt större qvantilet mot lika stor ulgift, hvilket ovilkorligen måste blifva en statsvinst och jemväl sålunda lemna en ersättning åt statskassan, för hvad den tager mindre för hvarje skålpund. Det vere önskligt, om Bevillningsutskottets aktningsvärde ledamöter täcktes taga dessa omständigheter närmare i betraktande, och icke låta förviila sig af några fraser om lyx m. m. från deras sida, som egentligen endast med litet besvär vilja bafva en stor fångst åt statskassan. Om bonden, likasom borgaren och presten icke ännu för egen och femiljers räkning alldeles afsäga sig bruket af kaffe, tö, alla slags kryddor, russin, sviskon, korinter, m. m., så är det väl lika begripligt, som två gånger två är fyra, att ju mera tull som betalas för