(ER NAN)
REVY AF TIDNINGARNA.
Den publicistiska sommarkampagnen har nu
tagit sin början. Stockholms Läns tidning,
framskjutsad som enafant perdu, har redan, un-
der sjelfva receptionen i de nwverkligt frias
leder, på knä för Östgötba Correspondenten,
käfsat om sjelfständighet, inför Attonbladet,
och Minerva, som för en tid blifvit ledig i sin
vördnadsfulla fot, samt på flere månader icke
haft något annat på spettet än de sega guld-
byxorna,, har nu ändtligen tubbat Freja till
förnyande af den gamla alliansen, och samtlige
derpå, med Argus till bjelpkarl, tågat ut, för
att antingen eröfra det gyllne skinn, öfver hvil-
ket Aftonblådet tros vaka, eller ock — tåga hem
igen. Sankt Niklas beskydde dig, du trogna
skara, och låte dig älven i år vinna det mål,
som alltbittills blifvit priset för din tapperhet.
Till en början finna vi i Freja för i går ett
försök att taga sak på bak, som sannolikt icke
kan misslyckas. Aftonbladet hade nemligen ien
not till relationen om den ännu knappt sluta-
de Leipzigermessan anmärkt, att en prohibi-;
tiv-systemets koryf framställt klädeshandeln
på ett helt annat sätt. Detta var salt i surt
öga, och ingenting naturtigare är att något korn
deraf borde tröffa den gamle Argus, som bar
hundra, alltid öppna och alltid sura; ty när man
talar om att någon gjort oriktiga uppgifter, hvem
annan kunde man väl mena än Argus? Dertill
kom att den oriktiga uppgiften sades vara an-
förd af en koryfc, och detta var verkligen o-
betänksamt: ty det torde, noga räknadt, knappt
gifvas någon i vårt lamd, som har giltiga an-
språk på att bälvas för koryfe, mer än f.
d. utgilvaren; vi skulle nästan tro att det
finves ingenting, för hvilket han icke varit
koryfe. Imedlertid var i Aftonbladet hvarken
f. d. utgifvaren eller någon annan koryfå, hvar-
ken Freja eller någon annan tidning mämnd,
och den jemmerfulla artikeln, med hela förrå-
det af wlögner och Iskariotisk falskhet,, torde
således få skrifvas på räkning af dess Förf:s on-
da samvete. Imedlertid och med anledning af
den gamla erfarenheten, att när man kastar en
käpp bland hundarna, skriker den som får sla-
get, hafva vi framtagit en af Freja citerad ar-
kel, för att efterse om det icke ulläfventyrs varjust
der, vi läsit den uppgift, hvars auktor för ö-
gonblicket fallit oss ur minnet. Wi finna väl
deraf att Förf. talat om 4838 års messa, uo-
der hvilken, efter hans uppgift, kläden såldes
om våren utan vinst och med förlust, samt om
hösten än ytterligare nedtrycktes, men äfven
att han längre ned i samma artikel, sedan han
först ordat om förra årens handel, d. v. s. om
den snön som föll i fjol, talar om huru, just
nu, vi skulle öfversvämmas af de stora osålda
klädeslagren i Preussen, som endast vänta på
Ständernas beslut här, för att komma bit. När
vi jemföra detta med uppgifterna från messan,
som säga, att de ovanligt stora klädeslagren,
till priser, icke obilliga i jemförelse med de
nedtryckta uilpriserna, säkert upprymmas före
messans slut, så tycka vi att skilnaden mellan
den ena koryfens tankegång och den andras,
icke är serdeles betydlig.
Deremot har Freja sjelf icke aktat för rof,
att ljuga litet på Aftonbladet, i fråga om den
motionerade afskrifningen åt Hr Liljewalch. I
Aftonbladet stod nemligen, tvertemot hvacg Freja
insinuerar, att en sådan afskrifning 1 vår tanka
icke borde lemnas såsom skänk åt Hr Lilje-
walech, annorlunda, än i den mån det kan vi-
sas, ati han antingen måste vidkännas förluster
eller ock gå med en alltför stor stränghet till-
väga, för att utbekomma återstående fordringar
hos allmogen, och afskrifringen sålunda för-
nämligast komme denna till godo. Det är här-
vid åtminstone clt ostridigt fectum, att medelst
den förändrade riktning af undsättnings-åtgär-
derna, som bufvudsakligen genom Hr L. blifvit
tillvägabragt, de norra provinsernas nöd kun-
nat afbjelpas med mindre än en tiondedel af
den uppoffring, som måst ske för en lika lång
föregående tid, och detta synes i alla fall vara
värdt att tava i hatraktande.