(ER NAN) REVY AF TIDNINGARNA. Den publicistiska sommarkampagnen har nu tagit sin början. Stockholms Läns tidning, framskjutsad som enafant perdu, har redan, under sjelfva receptionen i de nwverkligt frias leder, på knä för Östgötba Correspondenten, käfsat om sjelfständighet, inför Attonbladet, och Minerva, som för en tid blifvit ledig i sin vördnadsfulla fot, samt på flere månader icke haft något annat på spettet än de sega guldbyxorna,, har nu ändtligen tubbat Freja till förnyande af den gamla alliansen, och samtlige derpå, med Argus till bjelpkarl, tågat ut, för att antingen eröfra det gyllne skinn, öfver hvilket Aftonblådet tros vaka, eller ock — tåga hem igen. Sankt Niklas beskydde dig, du trogna skara, och låte dig älven i år vinna det mål, som alltbittills blifvit priset för din tapperhet. Till en början finna vi i Freja för i går ett försök att taga sak på bak, som sannolikt icke kan misslyckas. Aftonbladet hade nemligen ien not till relationen om den ännu knappt slutade Leipzigermessan anmärkt, att en prohibi-; tiv-systemets koryf framställt klädeshandeln på ett helt annat sätt. Detta var salt i surt öga, och ingenting naturtigare är att något korn deraf borde tröffa den gamle Argus, som bar hundra, alltid öppna och alltid sura; ty när man talar om att någon gjort oriktiga uppgifter, hvem annan kunde man väl mena än Argus? Dertill kom att den oriktiga uppgiften sades vara anförd af en koryfc, och detta var verkligen obetänksamt: ty det torde, noga räknadt, knappt gifvas någon i vårt lamd, som har giltiga anspråk på att bälvas för koryfe, mer än f. d. utgilvaren; vi skulle nästan tro att det finves ingenting, för hvilket han icke varit koryfe. Imedlertid var i Aftonbladet hvarken f. d. utgifvaren eller någon annan koryfå, hvarken Freja eller någon annan tidning mämnd, och den jemmerfulla artikeln, med hela förrådet af wlögner och Iskariotisk falskhet,, torde således få skrifvas på räkning af dess Förf:s onda samvete. Imedlertid och med anledning af den gamla erfarenheten, att när man kastar en käpp bland hundarna, skriker den som får slaget, hafva vi framtagit en af Freja citerad arkel, för att efterse om det icke ulläfventyrs varjust der, vi läsit den uppgift, hvars auktor för ögonblicket fallit oss ur minnet. Wi finna väl deraf att Förf. talat om 4838 års messa, uoder hvilken, efter hans uppgift, kläden såldes om våren utan vinst och med förlust, samt om hösten än ytterligare nedtrycktes, men äfven att han längre ned i samma artikel, sedan han först ordat om förra årens handel, d. v. s. om den snön som föll i fjol, talar om huru, just nu, vi skulle öfversvämmas af de stora osålda klädeslagren i Preussen, som endast vänta på Ständernas beslut här, för att komma bit. När vi jemföra detta med uppgifterna från messan, som säga, att de ovanligt stora klädeslagren, till priser, icke obilliga i jemförelse med de nedtryckta uilpriserna, säkert upprymmas före messans slut, så tycka vi att skilnaden mellan den ena koryfens tankegång och den andras, icke är serdeles betydlig. Deremot har Freja sjelf icke aktat för rof, att ljuga litet på Aftonbladet, i fråga om den motionerade afskrifningen åt Hr Liljewalch. I Aftonbladet stod nemligen, tvertemot hvacg Freja insinuerar, att en sådan afskrifning 1 vår tanka icke borde lemnas såsom skänk åt Hr Liljewalech, annorlunda, än i den mån det kan visas, ati han antingen måste vidkännas förluster eller ock gå med en alltför stor stränghet tillväga, för att utbekomma återstående fordringar hos allmogen, och afskrifringen sålunda förnämligast komme denna till godo. Det är härvid åtminstone clt ostridigt fectum, att medelst den förändrade riktning af undsättnings-åtgärderna, som bufvudsakligen genom Hr L. blifvit tillvägabragt, de norra provinsernas nöd kunnat afbjelpas med mindre än en tiondedel af den uppoffring, som måst ske för en lika lång föregående tid, och detta synes i alla fall vara värdt att tava i hatraktande.