MA 4 -mån arbetets fördelning framgår och befolkningens, produktioneas och handelns tilltagande, öka vigten af transporternas lätthet och skyndsamhet, vägväsendet måste fordra en helt annan organisation. Onyttigt förspillda krafter blifva en följd deraf, om dessa angelägenheter, såsom hittills, öfverlemnas åt den enskilda omtanken ållena, eggad blott af fruktan för böterna eiler för kronobetjeningens entreprenader; och man skall alltmer inse behofvet att förena anliggandet af vägarne, med ett varaktigare arbetssätt. Med ett ord: äfven i vårt land måste det ej för alltid blifva den ursprungliga gamla upptrampade fä-stigen, efterband utvidgad, planerad, påfylld och grusad, som med sina snart sagit uppsökta höjder och afsättningar förblifer banan för en stigande national-industris fortskaflnings-anstalter. Vetenskapen, alltid färdig att anvisa nya medel, och koustfärdigheten, i stånd att använda dessa till nytta och vinst för hela samhället, genom de materiella krafternas ändamålsenliga begagnande, måste i denna som andra delar gagna nationen; och deraf skall följa så väl allmän som enskild fördel, äfven i afseende till vårt vägväsende. I samband med frågan om vägarna i riket, torde äfven behofvet att kunna påräkna skickLighet vid brobyggnaderna förtjena uppmärksamhet, äfvensom att i allmänhet vid broanlaggningars utförande afse deras varaktighet och ändamålsenvliga läge. Denna del af landtmannens onera är på många ställen mera kännbar än det behöfdes; om orterne egde tillgång på skicklige byggmästare och väg-ingeniörer, samt staten med omtanka för det allmännas fördel under-tödde menigheterna, så att stenbroar på alla vigtigare punkter ersatte de nu ett ständigt och dyrt underbåll erfordrande träbroar och väganläggningarna underbjelptes der sådant behofdes, för undvikande af höjder m. m. Säkert skulle de sålunda använde medlen rikligen ersättas genom framtida fördelar för det allmänna. Men ännu hafva de begge statsmakterna icke fästat någon större och allmännare uppmärksamhet härvid. Skjutsinrältningen står, med obetydliga undantag, ännu på samma fot, som år 1809. Man har genom ökad betalning sökt ersätta landtmannen alla de obehag och den förödmjukelse, denna lemning af det byråkratiska och herre-! väldets gamla tid medför ; men dessa äro föröfrig! hvarken förminskade eller ens hopp gilvit om deras slut. Håll-skjutsen, hvilken, oaktadt; ella de skenbara fördelarna af dess bestämdare! skick, kan anses skadligare för landtmannen än sjeltva den jägtande reserv-skjutsen, som lättare ; förvandlar sig till ett slags binäring för den rin-; gare allmogen, har icke blifvit så fullständigt afskaffad som Rikets Ständer åsyftat; och de försök, hvilka på Ständernas begäran blifvit gjorde att förvandla reseryskjutsen till inrättningar på! entreprenad, hafva i allmänhet misslyckats, då lendtregeringarnas organer sökt anordna förändringen. Då imedlertid denna angelägenhet nu, under fullföljandet af vår afhandling, blifvit föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet, torde vi ej här böra upptaga den redan mycket anlitade läsarens med ett ämne, som endast erbjuder den beklagliga anblicken af ett åliggande för 3g:delar af en hel nation, att med sin dyrbaraste egendom och sina egna eller sina barns personer tillfredsställa den öfriga sjettedelens fordringar på fortskaffning, biträde och uppassning, emot en ersättning, som, om den äfven ökas till motsvarighet af dagsverksberäknin—! gen eller forlönen och derutöfver, blott i få fall: kan anses ersätta besväret och medför den men-: ligaste inflytelsen på landtmannens inre hushållning, och på moraliteten. Postväsendet har, isynnerhet under de sista I 45 åren, blifvit förbättradt. Rikets Ständer började att yrka på en större uppmärksamhet åt denna för rörelsen vigtiga angelägenhet, och efter förnyade framställningar om behofvet deraf, bar styrelsen på de sednare åren egnat en större omsorg deråt. Imedlertid hafva misstag insmugit sig i denna del af samhällsbestyren, som hota att ansenligt förminska fördelarna af dessa förbättringar. Den berömliga sidan består i åtgärderna angående postförares förbättrade vilkor, posternas skyndsamhet och förökande m. m. som förut äro allmänt kände. Det mest anmärk!! ningsvärda i de hufvudsakliga bristerna vid den: na styrelsegren finnes upptaget i det redan här! förut åberopade arbetet Bidrag till Sveriges historia, Senare delen, pag. 397. Att mångal: reformer ännu både kunna och böra göras, af li en ganska vidt omfattande egenskap, både i af-l. seende på mera enhet i sjelfva portot och ili lästvaden för korrespondenter på landet samt: posternas tätare gång mellan vissa orter, är påtagligt, men det blefve för vidlyftigt att nu anföra, och hör dessutom icke egentligen till den-l. na historik. Det väsentligaste misstaget vid bvad som blifvit gjordt anse vi vara, att oaktadt Rikets Ständer funnit postverkets inkomster i ett stigande, som utvisar, att inrättningen OO TT ss PP MN nn a ke. ee I IK