MA 4 --
mån arbetets fördelning framgår och befolknin-
gens, produktioneas och handelns tilltagande,
öka vigten af transporternas lätthet och skynd-
samhet, vägväsendet måste fordra en helt an-
nan organisation. - Onyttigt förspillda krafter
blifva en följd deraf, om dessa angelägenheter,
såsom hittills, öfverlemnas åt den enskilda om-
tanken ållena, eggad blott af fruktan för böter-
na eiler för kronobetjeningens entreprenader;
och man skall alltmer inse behofvet att förena
anliggandet af vägarne, med ett varaktigare ar-
betssätt. Med ett ord: äfven i vårt land måste
det ej för alltid blifva den ursprungliga gamla
upptrampade fä-stigen, efterband utvidgad, pla-
nerad, påfylld och grusad, som med sina snart
sagit uppsökta höjder och afsättningar förblif-
er banan för en stigande national-industris fort-
skaflnings-anstalter. Vetenskapen, alltid färdig
att anvisa nya medel, och koustfärdigheten, i
stånd att använda dessa till nytta och vinst för
hela samhället, genom de materiella krafternas
ändamålsenliga begagnande, måste i denna som
andra delar gagna nationen; och deraf skall
följa så väl allmän som enskild fördel, äfven i
afseende till vårt vägväsende.
I samband med frågan om vägarna i riket,
torde äfven behofvet att kunna påräkna skick-
Lighet vid brobyggnaderna förtjena uppmärk-
samhet, äfvensom att i allmänhet vid broan-
laggningars utförande afse deras varaktighet och
ändamålsenvliga läge. Denna del af landtman-
nens onera är på många ställen mera kännbar
än det behöfdes; om orterne egde tillgång på
skicklige byggmästare och väg-ingeniörer, samt
staten med omtanka för det allmännas fördel
under-tödde menigheterna, så att stenbroar på
alla vigtigare punkter ersatte de nu ett stän-
digt och dyrt underbåll erfordrande träbroar
och väganläggningarna underbjelptes der sådant
behofdes, för undvikande af höjder m. m.
Säkert skulle de sålunda använde medlen rik-
ligen ersättas genom framtida fördelar för det
allmänna. Men ännu hafva de begge statsmak-
terna icke fästat någon större och allmännare
uppmärksamhet härvid.
Skjutsinrältningen står, med obetydliga un-
dantag, ännu på samma fot, som år 1809.
Man har genom ökad betalning sökt ersätta landt-
mannen alla de obehag och den förödmjukelse,
denna lemning af det byråkratiska och herre-!
väldets gamla tid medför ; men dessa äro föröf-
rig! hvarken förminskade eller ens hopp gilvit
om deras slut. Håll-skjutsen, hvilken, oaktadt;
ella de skenbara fördelarna af dess bestämdare!
skick, kan anses skadligare för landtmannen än
sjeltva den jägtande reserv-skjutsen, som lättare ;
förvandlar sig till ett slags binäring för den rin-;
gare allmogen, har icke blifvit så fullständigt af-
skaffad som Rikets Ständer åsyftat; och de för-
sök, hvilka på Ständernas begäran blifvit gjorde
att förvandla reseryskjutsen till inrättningar på!
entreprenad, hafva i allmänhet misslyckats, då
lendtregeringarnas organer sökt anordna förän-
dringen. Då imedlertid denna angelägenhet nu,
under fullföljandet af vår afhandling, blifvit fö-
remål för Rikets Ständers uppmärksamhet, torde
vi ej här böra upptaga den redan mycket an-
litade läsarens med ett ämne, som endast er-
bjuder den beklagliga anblicken af ett åliggande
för 3g:delar af en hel nation, att med sin dyr-
baraste egendom och sina egna eller sina barns
personer tillfredsställa den öfriga sjettedelens
fordringar på fortskaffning, biträde och up-
passning, emot en ersättning, som, om den äf-
ven ökas till motsvarighet af dagsverksberäknin—!
gen eller forlönen och derutöfver, blott i få fall:
kan anses ersätta besväret och medför den men-:
ligaste inflytelsen på landtmannens inre hushåll-
ning, och på moraliteten.
Postväsendet har, isynnerhet under de sista I
45 åren, blifvit förbättradt. Rikets Ständer
började att yrka på en större uppmärksamhet
åt denna för rörelsen vigtiga angelägenhet, och
efter förnyade framställningar om behofvet deraf,
bar styrelsen på de sednare åren egnat en större
omsorg deråt. Imedlertid hafva misstag insmu-
git sig i denna del af samhällsbestyren, som ho-
ta att ansenligt förminska fördelarna af dessa
förbättringar. Den berömliga sidan består i åt-
gärderna angående postförares förbättrade vilkor,
posternas skyndsamhet och förökande m. m.
som förut äro allmänt kände. Det mest anmärk- !!
ningsvärda i de hufvudsakliga bristerna vid den- :
na styrelsegren finnes upptaget i det redan här!
förut åberopade arbetet Bidrag till Sveriges hi-
storia, Senare delen, pag. 397. Att mångal:
reformer ännu både kunna och böra göras, af li
en ganska vidt omfattande egenskap, både i af-l.
seende på mera enhet i sjelfva portot och ili
lästvaden för korrespondenter på landet samt:
posternas tätare gång mellan vissa orter, är på-
tagligt, men det blefve för vidlyftigt att nu an-
föra, och hör dessutom icke egentligen till den-l.
na historik. Det väsentligaste misstaget vid
bvad som blifvit gjordt anse vi vara, att oak-
tadt Rikets Ständer funnit postverkets inkom-
ster i ett stigande, som utvisar, att inrättningen
OO TT ss PP MN nn a ke. ee
I
IK