gående, Derefter upplästes åtskilliga skrifter ett tal af Hr Erkebiskopen, ett af Engelsk Pastorn Hr Scott, som hufvudsakligen redo gjorde för nykterhetslöreningarnas tillvext i an dra iänder. Hr Doktor Sonden föredrog e fysiologisk afbandling med afseende på dagen ämae, ganska väl skrifven. Derefter uppträdd Sir Joan Ross, och under en allmänt spänt uppmärksamhet läste på Svenska, med en ren het i uttalet som man icke skulle hafva vän tat af en utlänning som ej längre vistats Sverige, en framställning angående den erfa renhet han uader mångåriga sjöresor kring al la verlåshaf samlat angående den olika verka af starka dryckers begagnande eller återhåll samhet derifrån, på sjömännens helsa. Resul tatet af hans iakttagelser hade oföränderligt va rit, att de, som brukade förtära dagligen elle: annars ymnigt rumm, grogg eller andra spiri tuosa, alltid varit mera utsatta för de het: klimaternas febrar och inflammatoriska sjukdo. mar, än de återhållsamme. Detta hade föranledt honom, att under sin Nordpolsexpeditior ofta längre tid afhålla sig sjelf och sin besätt. ning från bränvin och rumm, just då de be: funnit sig i de kallaste trakterna. En gång ha de de i ivå månaders tid lefvat utan alla spi. rituosa, medan kölden ingen gång understigi 46 grader och gqvicksilfret hela tiden vari fruset. Denna återhållsamhet ensam tillskre han, att en nästan fullkomlig helsa oaktadt en så förfärlig temperatur varit rådande bland be: sättningen, och sjelf, ehuru 20 år äldre än nåigon at de öfrige, hade han icke en enda gång mått illaa Han hade ansett för en pligt at! meddela dessa upplysningar, som också utan tvifvel för nykterhetens sak äro af stort in. tresse. Efter bonom talade Öfverste af Forssell. Ean: framställning var ej lång, men såsom det mesta danne författare skrifvit, utmärkt klar, lättfattiig och målande. Den gick hufvudsakliger ut på, hvad vi, för vår del alltsedan denna tidnings början, ansett böra tills vidare utgöra det rätta och förnämsta föremålet för en nykterhetsförenings bemödanden i Sverige, neml. at aiskaffa bränvinets pjutande såsom daglig plägsed bland de bättre klasserna, d. v. s. såsom sällskap till maten vid måltiderna, för att dymedelst verka med exempel, och han föreslog, att i de pastorater på landet, hvarest nykterhbetsföreningar hunnit bilda sig, kyrkoherdarne sjelfve må lägga bort bränvinsbordet, samt uppmanada presterskapet att äfven i sina tal till församlingen varna mot missbruk af denna dryck. Detta anförande, åt hvilket vi med nöje skole lemna en plats i vårt blad, om det blifver oss benäget meddeladt, afhördes med stort intresse af sällskapet i salen, men det tycktes icke vara alideles sak samma med ordföranden; tvärtom företog han sig att likasom snusa till Er af Forssell sägande, att denna sammankomst ej varit ämnad till motioner och öfverläggningar och att om han vetat, att Hr a! Forssell i sitt tal ämnade göra någon motion. så hada han ej bppropat honom. (Hr Forssell var likväl, som bekant är, den som först häri landet satte sig ispetsen för en nykterhetsförening, innan den sednare formen deraf tillkom.) Slutligen höll Hr kyrkoherden i Jakob, Doktor Pettersson äfven ett tal, hvari han egentligen redogjorde för sin ställning och tänkesätt med afseende på nykterhetssaken, hvilka vi ej helt och hållet kunde fatta vidare, än att han älskade radikala medel, men ej öfverdrifter; han ville e vidröra frågan om bränvinets missbruk från predikstolen, men skulle ej admittera dem, som brukade öfverlasta sig, till Herrans nattvard 0. s. v. samt slutade med en lång bön; allt : den städade stil och de valda ordasätt, hvilka tillhöra honom såsom predikant. Sammankomsten slutades kl. 9. —— — Tidningarne från Skåne, med dagens post,