IUGUBIiTJYUIRS UUVU På VISA TILA PEN ST MÅS rose r ner. Hvad den ene anser för behof, kallar eu annen öfverflöd och tvertom. För att uttala min åsigt i detta fall, anser jag mig böra tillkännsgifva, att jag till statsbehofven räknar allt, som är nödvändigt för statsmachinens jemna och obebindrade gång; för rikets försvar emot fiender, samt nationens utveckling 1 moraliskt, intellektuelt och ekonomiskt hänssende. Detta nödvändiga är, hvad en regering har rätt att fordra af sitt foik, och hvad: ett folk är skyldigt att lemna sin regering. Men sträcka sig anspråken längre, fordrar regeringen af! folket bidrag till underhållande af en onödig och för ett fattigt land ruinerasde statsoch militärlyx; då har man icke skäl att kalla folket cobän-: digt ech etacksamt, om det till slika fordringar svarar nej. Ty äfven de skattdragande måtto väll ega några rättigheter. Äfven de vilja lefva; äfven da behöfva någon gång en oskyldig njutning och vederqvickelse efter adagens tunga och hetta, och fordra, för sådant ändamål, att för egen räkning få . bibehålla något af, hvad de i deras anletes sve! förvärfva, utan ait nödgas lemna allt å: staten, och för dess skull, likasom lastdragaren, bela lifvet ige-l nom träla och arbeta. Jag vet väl, att man på sambällets höjder härom tänker och dömer helt) annorlunda, och föga eller intet frågar efier, huru de närande och skattdraganaåe medlemmarna i samhället hafva det, endast man för egen del kan lefva i ett sorglöst öfverflöd: men när slika tänkasätt ech arspråk söka att göra sig gällande, då bör representarten af pligt och samvete kärna sig uppfordrad, att taga sig folkets sak an och föra dess talan ech försvara dess rättigheter, äfven med fara att derigenom ådraga sig de maktegandes mis2heg. Jag har trott mig böra förutskicka dessa allmänna reflexioner, för att angifva den synpunkt, ur hvilken jag betraktar det vigtiga ämne, som kommer att blifva föremål för det bögvördiga Ståndets öfverläggningar, nämligen Statsutskottets betänkande öfver Kongl. Maj:ts nådiga proposition om statsverkets behof; och för att göra tillämpning på den vu under diskussion varande 41:e hufvudtiteln, får jag förklara, att jag anser deanpa titel kunna min-; skas med den af Hr Fenandar och F. vor Zweigbergk föreslagna summan af 400,000 Rdr å anslaget för H. M. Konungens hofbållning. Statsutskottet synes mig nog koappbändigt hafva affårdat bemälte representanters motiener i detta hänseende; hvarföre jag röstar för återremiss af betänkaadet, på det Utskottet måtte komma i tillfälls, att ätminstone framlägga motiverne och skälen, hvarföre det ansett sig böra lemma de båda motionerne utan! afseende.n ) Prosten Stenhammar ville upplysa, att inom Statsutskottet ingen enda röst höjdes för den ringoaste nedsättning i anslaget för Konungens hoflhållning. För sin del troåde Telaren, att några skäl icke funnes att minska det af Ständerna sedan 4823 erkända beholvet för ifrågavarande titel, och : an denna minskning i synnerhet nu skulle väcka. clakt intryck. Doktor Agrell fann Utskottat hafva förfarit sparsamt och trodde det strida mot vördnaden för : Konungen och hans höga hus, att göra någen af-! kortnirg i hvad en gång af Ständerna biilvit beviljadt. I Professor Geijer frågade, med afseende på de: 400 060 Rdr, om landets belägenhet verkligen pu: är såMmycket sämre, än för 47 år sedan, då de! 100, 000 Rdr på hofbållningen Villökades, att Sver! ges rike ej skulie kunna bestå sin Konung denna summa? Jag körp, sade Telaren, amycket talas om den allmänna nöden, oftast såsom en ankia-!! gelse mot regeringen. Jag kan ej inse grunden: för en sådan azsklagelse, Vår tid är, i mer än ett! afseende, en tid af brytning, och derföre mer och! mirdre en tid af migsbelåtenbet. Denna missbalåtenhet genomgår hela det europeiska samhället. En ef de allmännaste orsakerne till missnöjet och farhåga är den utomordentliga tillväxten bland klasser af de hemlöse och försvarslöse, af dem, hvilka! man kallar proletärer ; ett omdt, som öfverallt botar S att rubba, och kanhända, 1 fall man lyckas att bese ji gra det, — likväl skall omskapa det borgerliga sam-! hället. Sverge har a? detta onda fått sin del, ehuru : visserligen ej jemförelsevis den största. Hvad hoss oss kan kallas nöd, träffar egentligen denna beklagansvärda klass, hvilken fordrar lagstiftningens öm-s maste uppmärksamhet. Men samtidigt raed tilli växten i denna klass har på många ställen välmågan ibland folket ostridigt äfven tilltsgit. Om allmänna s välståndet verkligen är i aftagande, så torde orsa-e ken dertill vida mindre ligga hes regeringen, änr hos oss sjelfve, i våra nationella fel, framför alit iu vår representationssjuka, i följe bvarafi Sverge man så ofta keldre vill representera hvad mean icke är,) än hvad man är. Utsigterna, mente Talaren, vore f i alla fall ej ef beskoffenhet, att rättfärdiga mned-lj sättnipgen, och stäl deremot funnos af der grann!j iogenhet, att de blott beböfde antydas. Häruti in-!1 stämde å:skilliga Biskopar, Her af Kullberg, Holm4 slröm och Butsch, Statsrådet Poppius, Professo-, sorne Brulm och Bexell, Psostarne Stenhammar; 1 Tunclius, Berlin, Hallbeck och Osterman. Biskop Hedren ville i afseende på Utskottets skäl ait afstyrka den begärda nedsättningen, upplysa, att des vore omöjligt att bestämma huruvida anslaget kunde sösges mer än tillräckligt eller mindre. Derui instämde Doktor Björkman. Koatraktsproster Östberg. Vid 4893 års riksdag? hede han icke kurnat biträda förslaget om ökadt)? anslag för H. M. Kenungens hofbållaing, emedan D hofvets personol befanns så fåtalig. Nu vore föri hållamdst ansorluada — den hade vunnit betydlig 2 tillökniog och ansåg derföre en nedsättning af det vid berörde tidpunkt bestämda anslag både obillig I och otjonlig, ,Deruii instämde Kontraktsprosten P. h Pp. Svedelius. 8 Prosten Ödman: I anledning af hvad under diskussionen förekommit, ville han tillägga följsnae: Det har icke varit min mening att begära någon nedsättnirg af det till H. M. Konungens kofh hållning utgåends statsansleget, utan endast aitln framställa mina åsigter, dertill jag ansett mig förli bunden, då jag deltogit I statsrevisionerna vid tven-e na tillfällen, och således icke borde sakna närmare fö kännedom om den fivanrciella ställningen; mon jag ss anser, att Utskottet hade bordt upplysa hvilka mo-18g mm WALAM fe ooo oc oo sw AJA mn ARmn4RAA ee AM ry ee