IUGUBIiTJYUIRS UUVU På VISA TILA PEN ST MÅS rose r
ner. Hvad den ene anser för behof, kallar eu an-
nen öfverflöd och tvertom. För att uttala min
åsigt i detta fall, anser jag mig böra tillkännsgifva,
att jag till statsbehofven räknar allt, som är nöd-
vändigt för statsmachinens jemna och obebindrade
gång; för rikets försvar emot fiender, samt natio-
nens utveckling 1 moraliskt, intellektuelt och eko-
nomiskt hänssende. Detta nödvändiga är, hvad en
regering har rätt att fordra af sitt foik, och hvad:
ett folk är skyldigt att lemna sin regering. Men
sträcka sig anspråken längre, fordrar regeringen af!
folket bidrag till underhållande af en onödig och
för ett fattigt land ruinerasde stats- och militär-
lyx; då har man icke skäl att kalla folket cobän-:
digt ech etacksamt, om det till slika fordringar
svarar nej. Ty äfven de skattdragande måtto väll
ega några rättigheter. Äfven de vilja lefva; äfven
da behöfva någon gång en oskyldig njutning och
vederqvickelse efter adagens tunga och hetta, och
fordra, för sådant ändamål, att för egen räkning få .
bibehålla något af, hvad de i deras anletes sve!
förvärfva, utan ait nödgas lemna allt å: staten, och
för dess skull, likasom lastdragaren, bela lifvet ige-l
nom träla och arbeta. Jag vet väl, att man på
sambällets höjder härom tänker och dömer helt)
annorlunda, och föga eller intet frågar efier, huru
de närande och skattdraganaåe medlemmarna i sam-
hället hafva det, endast man för egen del kan lefva
i ett sorglöst öfverflöd: men när slika tänkasätt
ech arspråk söka att göra sig gällande, då bör re-
presentarten af pligt och samvete kärna sig upp-
fordrad, att taga sig folkets sak an och föra dess
talan ech försvara dess rättigheter, äfven med fara
att derigenom ådraga sig de maktegandes mis2heg.
Jag har trott mig böra förutskicka dessa allmänna
reflexioner, för att angifva den synpunkt, ur hvil-
ken jag betraktar det vigtiga ämne, som kommer
att blifva föremål för det bögvördiga Ståndets öf-
verläggningar, nämligen Statsutskottets betänkande
öfver Kongl. Maj:ts nådiga proposition om stats-
verkets behof; och för att göra tillämpning på den
vu under diskussion varande 41:e hufvudtiteln, får
jag förklara, att jag anser deanpa titel kunna min-;
skas med den af Hr Fenandar och F. vor Zweig-
bergk föreslagna summan af 400,000 Rdr å ansla-
get för H. M. Konungens hofbållning. Statsutskot-
tet synes mig nog koappbändigt hafva affårdat be-
mälte representanters motiener i detta hänseende;
hvarföre jag röstar för återremiss af betänkaadet,
på det Utskottet måtte komma i tillfälls, att ät-
minstone framlägga motiverne och skälen, hvarföre
det ansett sig böra lemma de båda motionerne utan!
afseende.n )
Prosten Stenhammar ville upplysa, att inom
Statsutskottet ingen enda röst höjdes för den rin-
goaste nedsättning i anslaget för Konungens hofl-
hållning. För sin del troåde Telaren, att några
skäl icke funnes att minska det af Ständerna sedan
4823 erkända beholvet för ifrågavarande titel, och :
an denna minskning i synnerhet nu skulle väcka.
clakt intryck.
Doktor Agrell fann Utskottat hafva förfarit spar-
samt och trodde det strida mot vördnaden för :
Konungen och hans höga hus, att göra någen af-!
kortnirg i hvad en gång af Ständerna biilvit be-
viljadt. I
Professor Geijer frågade, med afseende på de:
400 060 Rdr, om landets belägenhet verkligen pu:
är såMmycket sämre, än för 47 år sedan, då de!
100, 000 Rdr på hofbållningen Villökades, att Sver- !
ges rike ej skulie kunna bestå sin Konung denna
summa? Jag körp, sade Telaren, amycket talas
om den allmänna nöden, oftast såsom en ankia-!!
gelse mot regeringen. Jag kan ej inse grunden:
för en sådan azsklagelse, Vår tid är, i mer än ett!
afseende, en tid af brytning, och derföre mer och!
mirdre en tid af migsbelåtenbet. Denna missba-
låtenhet genomgår hela det europeiska samhället.
En ef de allmännaste orsakerne till missnöjet och
farhåga är den utomordentliga tillväxten bland klas-
ser af de hemlöse och försvarslöse, af dem, hvilka!
man kallar proletärer ; ett omdt, som öfverallt botar S
att rubba, och kanhända, 1 fall man lyckas att bese ji
gra det, — likväl skall omskapa det borgerliga sam-!
hället. Sverge har a? detta onda fått sin del, ehuru :
visserligen ej jemförelsevis den största. Hvad hoss
oss kan kallas nöd, träffar egentligen denna bekla-
gansvärda klass, hvilken fordrar lagstiftningens öm-s
maste uppmärksamhet. Men samtidigt raed till- i
växten i denna klass har på många ställen välmågan
ibland folket ostridigt äfven tilltsgit. Om allmänna s
välståndet verkligen är i aftagande, så torde orsa-e
ken dertill vida mindre ligga hes regeringen, änr
hos oss sjelfve, i våra nationella fel, framför alit iu
vår representationssjuka, i följe bvarafi Sverge man
så ofta keldre vill representera hvad mean icke är,)
än hvad man är. Utsigterna, mente Talaren, vore f
i alla fall ej ef beskoffenhet, att rättfärdiga mned-lj
sättnipgen, och stäl deremot funnos af der grann- !j
iogenhet, att de blott beböfde antydas. Häruti in-!1
stämde å:skilliga Biskopar, Her af Kullberg, Holm- 4
slröm och Butsch, Statsrådet Poppius, Professo-,
sorne Brulm och Bexell, Psostarne Stenhammar; 1
Tunclius, Berlin, Hallbeck och Osterman.
Biskop Hedren ville i afseende på Utskottets skäl
ait afstyrka den begärda nedsättningen, upplysa, att
des vore omöjligt att bestämma huruvida anslaget
kunde sösges mer än tillräckligt eller mindre. Der-
ui instämde Doktor Björkman.
Koatraktsproster Östberg. Vid 4893 års riksdag?
hede han icke kurnat biträda förslaget om ökadt)?
anslag för H. M. Kenungens hofbållaing, emedan D
hofvets personol befanns så fåtalig. Nu vore för- i
hållamdst ansorluada — den hade vunnit betydlig 2
tillökniog och ansåg derföre en nedsättning af det
vid berörde tidpunkt bestämda anslag både obillig I
och otjonlig, ,Deruii instämde Kontraktsprosten P. h
Pp. Svedelius. 8
Prosten Ödman: I anledning af hvad under
diskussionen förekommit, ville han tillägga följsn-
ae: Det har icke varit min mening att begära
någon nedsättnirg af det till H. M. Konungens kof- h
hållning utgåends statsansleget, utan endast aitln
framställa mina åsigter, dertill jag ansett mig för- li
bunden, då jag deltogit I statsrevisionerna vid tven-e
na tillfällen, och således icke borde sakna närmare fö
kännedom om den fivanrciella ställningen; mon jag ss
anser, att Utskottet hade bordt upplysa hvilka mo-18g
mm WALAM fe ooo oc oo sw AJA mn ARmn4RAA
ee AM ry ee -