RIKSDAGEN.
Plenum på Riddarhuset den 23 Maj e. m.
Statsutskottets betänkanden JM 82, 83, 84 och 85
hvilka tillstyrkte förlängdt arrenda på kronohem
manen Eneby, Hogstad, Söderby och Barkarby, å
terremillerades, efter mer och mindre vidlyftigt
diskussioner, hvilka egentligen icke ägde annat in.
tresse än att de berörde en principfråga, nemliger
den, huruvida Riksens Ständer i hvarje serskild
fall kunna besluta om arrende och disposition öf
verhufvud af en Kungsgård eller annsn Kronolä
genhet, eller om deras rättigheter i afseende pi
dylika hemmen blott sträckte sig dertill att, jem
likt 77 Regeringsformen föresksilva de grunder
efter hvilka do skola förvaltas. Grefve Anckarsvärc
yrkade den förra satsen, och kunde icke begripa
att meningen med då Kongl. remisserna till Stän.
derna af arrendatcrers ansökan om förlängd arren:
detid kunde vara annan än den, att Riksens Stän
der skulle derom besluta, emedan det är de en
samme, som bestämma g:underna för dylika hem:
mans förvalvniog. — Friherre Cederström, Jacob, på
siod deremot, stt Svänderna skule agifva sig til
avt regera, i fell de ansågo sig kuona fatta beslu
i dylika frågor, som dessa. Då skullo man möjli
gon i en framtid kunna få se semma oredor för
nyade, som emelian 4720 uch 4772, då prolonga
tion för kontant beviljadt:s arrendatorer af krono
lägenheter. Ait Kongl. Maj:t remitterat de nu i
fragavarande arsöknivgsrne till Riksens Ständer
betydde i Talarens tanka ingenting annat, än at
Ständarne måtte yttra bvad de för sin del ansåg
lämpligt i hvartdera fallet, hvarefter beslutanderät
tea tillkom Kong). Maj. I samma syftning talad
H: Rosenblad cch Friherre Ridderstolpe, F.
Derefter förekom Bankouiskottets betänkande M
94, som föreslog att banken skulls fortfara att ut:
gifva småsedlar på 8, 42 och 46 sk. valör intill
nästa riksdag. Flere reservationer bade inom Ut-
skottet biifvis gjorda häremot, och i hvilka flere
Talare pu icstamde. Frih. Cederström, Jacob, var
ef samma tanka som reservanterna, och yrkade
återremise. Likaledes Hr von Troil, E. Han an-
såg icke realisationeu fulländad förrän silfver myntet
VOre spridt i rörelsen. Et riktigt begrepp om
mynt kunde icke bibringas den stora allmänheten,
utan att silfvesmyntet komme i cirkulationen. Der
rodde annars, att pappeismynt vore riktigt mynt
och ati blott man hade tillräckligt lump att doraf
göra pspper, Så hade man ocktå penningar. Det
skäl Talaren vu anfört, ansåg ben vara af yttersta
vigt; hans öfvertygelso i detta fall förskref sig bvar-
ken från dagen eller gårdagen; den hade uppkom-
mit ech stadgat sig under ett frårigt begrundan-
de af ämnet. Det kbuftudsikliga skäl Utskottet an-
fört, var, att allmänheten vore van vid småsedlar-
08. Den skulla snart blifva van vid silfvermyntet,
och då fiona sig bättre dervid. Af gamla pergo-
ter, som mindes förhållandet under den tid, silfver
var i rörelse efier realisationen 4776, hade Talaren
nört, att allmänheten då fattat stor förkärlek för
sjlfvermyntet och hellre velat hefva det än det re-
srisentativa. Hvad Utskottet yttrat om förstörin-
sen af utelöpande silfvermynt, vore ett beltlöst
skäl, benken hade icke den ringaste arsvarighet
för det utelöpanda silfrermyntet. Troligen fanns i
rela verlden ingen bank, som stod på så goda föt-
er, som statsbanken. — Hirt Hjerta, L., vor Quan-
en och Lefren förenade sig hufvudsakligen med Hr
von Troil. och yrkade återremiss. — Hr von Hart-
nansdorff deremot talade för småsodlarnes bibebål-