SSV EFRRH YIFV BR: I VR ME HBMNS EIVISTF: Sven Heurlin från Kronobergs län: Derest mötespassevelsnsen kommer att försvinna, stsadna vi derför visserligen Icke i någon tacksamhetsförbindelse, ty vi hafva blott återfått en rättighet. Jeg hemställer till 4829 års Ständers samvete, huruvida de ej bezicgo ett eerbördt kontraktsbrott, då de, emot Bondeståndets uttryckliga protest, fattade ett beslut, hvilket står i follkomlig strid med de kontrakter, om hvilkas obrottsliga lakttegande rotehållarne blefvo vid iodelningsvarkets upprättande försäkrade. Jeg bar förut nämnt, att efsigten med indelningsverket var att få en stående armee, samt att dymedelst förekomma de förra utskrifningarne. När Ständerna vid 4842 års Riksdag dessutom hafva raedgifvit att lemna sina söner till Fäderneslandats försvar, så hafva de gjort allt hvad de i detta fall bort göra. Skulle man ej vilja lyssna till vår klagan öfver tryckande skattsbörder; skulla man fortifara att ej vilja respektera ingångna konirskter, då torde vi nödgas att vid ett upzkommande krig, säga till våra söner: Blifven hemma! Ty skola vi vara slafvar; så är det lika godt under hvilken potentat vi lyda. Vi fordra endast rättvisa. Må den icke förnekas osst Ola Jeppsson från Blekinge vilie upplysa, att visserligen i några orter of riket 2 å 3 hela hemman äro förenade om uzaderhbållet för en båtsman, men deremot finnas provinser, t. ex Blekinge, hvarest ?;, 5, Vs, Y, mantal måste exsamt hålla en båtsman, och sistnämnde provins torde medium utfalla ungefär så, att hvarje !, hemman måste hålla en båtsman. I afseepde på Ständernas crättvisa vid 4829 års riksdag, borde Bondeståndet lyckönska sig att ej bafva deltagit uti be slutet angående passevelansen, derest samma beslut med skäl ken anses orättvist. Uilåtandet ville äfven han bifalla med förutsättning, att Ståndsbröderne ijemväl ifra för lindring i båtsmanskållet, då fråga derom möjligen förekemmer. Appelqvist i likhet med föregående. Peter Persson från Kalmare läm likaså; fastän äfven i Södra Möre härad per medium ungefär !, hemman häller em båtsman semt båtsmanshållet är mycket drygt, ville han icke missunna rustoch rotehållare den nu ifrågavarande lindringen. Anders Andersson från Skaraborgs län: (muntligen). cDet är allmänneligen kändt, att uti da serskilda provinserm:a af riket stundom flera stundom färre hömman äro anslagne will underbållet af en karl, vare sig knekt eller båtsman, samt att så väl knektesom båtsmenshållet har sina stora olågenheter. Mon icke bör den ena missunna den andra en fördel, helst man i förevarande fråga besinnar, huru rättsvidrigt passsvolamsen tillkommit. Lars Nilsson från Biekinge län hade ilikhet med Ola Jeppsson sig mogsamt bekant, ast i Blekinge fiones månget 3. ja till och med !, hemman, som ensamt rustar båtsman, ech han vore öfvertygad, att Blekinge är aldra svårast roteradt. I händelse af passevolansens upphörande, skulle naturligtvis den deraf kommende Statsutgift bestridas af alla hemman, och således äfven båtsmanshkillet, som derigenom änou svårare betungades, utan att i roteringen vinna rågon lindring. Men skulle en sådan komma i fråga under innevarande riksmöte, tillförsåg sig Talaren med full visshet samtlige Ståndsbrödernes uppmärksamhet och bebjertande. Måns Månsson från Kalmar läs (muntligen); var äfven från en ort, som utgör båtsmäns rotering. I Kalmar län på vissa trakter äro visserligen 2 hela hemman förenade om underhållet af en båtsman, men hvardera af dessa hemman betalar 200 Rår i grundränte, utgör dessutom den såksllade springskatten, hvilken tillkommit likaså olagligt som passevolansafgiften, helst epringskatten är pålagd qvinnorna. Men det oaktadt ville han ejsätta sig emot bifall till Statsutskottets utlåtande, Peter Jönsson från Christianstads län (muntligen). aDet vore lika oväntadt sora obehagligt att höra en diskussion sådan som denne. Hemställde till dem som yrka skattenedsättning och derjemte indragning af åtskillige statens intrader, t. ex. af kongl. nummerlotteriet, hur en sådan nedsättning skall vinnas, Där man i en fråga, så tydlig och billig som denna, gör hvarjehanda invändningar, ech vill handla på egen hand utan den andra Statsmaktons inverkan. Sådant leder icke till det åsyftade ändamålet. Yrkade bifell till utlåtandet, ! äfven i den punkt som rörer Korungens sankticn! till Ständernas blifvande beslut. Per Jönsson från Jönköpings Jän (muntligen). . Hade endast hört två ledamöter yrka återremiss. , Hvad Jon Olssons yttrande vidkommer angående l fouragepassevolansen vore man i Tal:s ort, äfven l, med erläggande af den vanliga afgifcen mycket i; mera belåten med ott få bebålla hälften hemma : än att sända den till ett möte och åter få dena il; mycket sämre skick. Beträffande åter frågan om! Korunzens sanktion, erinrade ban sig, ati då, vid , sittlidno riksdag, en väckt fråga om å:ergång sfl, knektekontrakterna behandlades i Ekonomi -utskot-l, tet, uoplysies, dels med tienstgöringsreglementen,, dels med ekonomiska författningar, dels med Rik-!1 sens Ständers beslut, huruledes vi genom bergel, Statsmakternas medverkan kommit uti rustoch i roterin:sväsendet, på den punkt, der vi nu befin-l,; na of Då de hitbörande författningar sålundas tillkommit. lära de icke kunna afskaffas utan re-lr geringeng sanktion. I anledning af medbrodrenr Hans Perssons yttrande, bör jag erinra, att jag vis-t serligen ej har något deremot, men skulle önskatjr att hvad ban nämnt om gatulopp och andra straffIt bestämmelser för öfverträdelse af knektekontrakg t i S DD r r e terna ej luflutit i protokollet. Man tordo härvid besinna, att på samma sätt som vi påsiå, att Konungen eller den andra Statsmakten brutit kontraktet, kan regeringen säga detsamma om Ständerna, och då faller det sig illa att hafva citerat en straffbestämmelse. Maits Persson från Stockholms Län gillade betänkandet, hvilket är bygdt på osvikliga rätsgrunder. aDet är så mycket mera obehagligt, fortforu Talaren, cett höra, huru!edes inom vårt Stånd detlä egna intresset vill göra sig gällande. Peter Jöns-n son i Träslända, hvilken sjelf är Rotehållare, ochla som sälunda fått sig en fördel tillerkänt, har an-R tydt, att bätsmansbållet ej behöfver någon lindring, emedan det är tillräckligt gynnadt. Det är dottael!T Peter Jönegsons första uttryck, hvilket ej torde lem-s nas oanmärkt. Sedermera har han sagt, att hanjfå visserligen önskade all lindring äfven i håtemang. lä