fri, och. regenten skall ega den tillfredsställelse, han
bar rätt att förvänta af lagarnes och de deraf här-
flytande författningars skyudsammare verkställighet.
Hvad serskildt beträffar det föreslagna tillägget i
43 8 Regeringsformen, har jag så mycket heldre
dertill lemnat mitt nådiga bifall, som jag deri fin-
ner ett förnyadt bevis af edra tänkesätt för min
kärälskelige Herr Son, H. K. EH. Kropprinsen, och
de andra Prinsarne af mitt Kongl hus, samt en yt-
terligare bekräftelse af 3 i Rikets Ständers beslut
vid 1823 års riksdag.
Jag har anbefallt de begge statsministrarne att för
deras departementer uppsätta rmödiga instruktiomer,
tydliga, enkla och till alla delar i verkställigheten
lättfattliga. Hvarje statsråd med departement skall
erhålla samma befallning.
Den närmare fördelningen af ärenderma departe-
menterna emellan är, likmätigt nya ordalydelsen af
Regeringsformens 6 9, af mig bestämd genom en
serskild, med Grundlagarne i allmänket och med
Regeringsformens 4:de Y öfvereasstämmande stadga,
hvilken skall utfärdas-och offentligen kungöras.
Då, genom de af mig och Rikets Ständer nu an-
tagna och gillade grundlagsförändringar, benämnin-
garne Hof-kanster och Statssekreterare upphöra
och således äfven böra utgå ur 7:de S af den, till
bestämmande ef de genom föreningen mellan Syve-
rige och Norrige uppkomna konstitutionella förhål-
landen, i Stockholm den G Augusti och i Christia-
nia den 34 Juli 1815 beslutade Riksakt, har jag an-
sett nödigt att, så väl till Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, som äfven till Norriges rikes näst-
kommande Storthing, öfverlemna en nådig Proposi-
tion i berörde afseende för tillvägabringarmdet af en
noggrann likstämmighet emellan Sveriges Grundla-
gar och Riksaktens föreskrifter, hvarjemte jag emed-
lertid, oeh intilldess ofvan anförde benämningar på
grundlagsenlig väg kuntrai Riksakten förändras, skall
förordna om nödiga ätgärder för iakttagandet af
hvad Riksaktens 7 4 stadgar
Det bör ej vara ointressant för Ständerna, att
blifva erinrade om den i kungliga svaret om-
förmälda propositionen år 1812. Men för full-
ständigheten skull är ett tillägg dervid alldeles
nödvändigt, nemligen att samma proposition gick
ut på att tillintetgöra hela den ministeriella. an-
svarigheten, genom projektet att inskränka de
föredragandes rättighet och skyldighet i afseende
på besluten, ända derbän, att de föredragande
endast skulle åläggas tillse, det de öfverens-
stämde med det i Stats-Rådet förda protokollet.
Det var en af de flere machiavellistiska försö-
ken på Ständernas lättrogenhet, som skedde vid
berörde riksdag; men oaktadt den menlöshet,
som då föranledde Ständernas pluralitet, att låta
locka sig till beviljande af indragningsmakten,
giek likväl nyssnämnde försök om intet.
