emottaga äfven den gärd ständerna kund
lemna honom genom det nu föreslagna belop
pet. Friherre A. Cederström förenade sig här
uti, men Grefve Horn ansåg bästa sättet a
komma till den medelväg, Statsutskottet. före
slagit, vara, att Utskottet finge se från dett
Stånd en allmän önskan om en högre summi
Hr Munk af Rosensköld, N. H., gjorde någo
invärdning mot hela pensionen. Han skull
med nöje velat rösta till en nationalbelönin
åt den store vetenskapsmannen, men bade ön
skat, alt Rikets ständer tillika kunnat i honor
belöna en stor medborgare.
Uti Presteståndet blef detta mål äfven ite
remitteradt. Det som isynnerhet tilldrog si
uppmärksamhet under diskussionen, var e
mycket väl skrifvet anförande af Biskop Agardt
uti hvilket många förenade sig. I Borgare
ståndet bifölls betänkandet med 26 röster emc
8 efter en öfverläggning, som var temligen bu
lersam. Hr Wallen från Warberg föreslog nem
i ett skriftligt anförande, att ständerna ej ome
delbart skulle befatta sig med anslag till Baro
B., utan gifva ett sådant till Vetenskapsakade
mien, att sedan disponera, om den ville, fö
hans räkning, -åsom uppmuntran åt vetenskap
liga meriter. Detta avförande, i hvilket någ
om friherrens jurymanskap 1838 lärer nämn!
i förbigående, åstadkom hyssjningar, så att tal
mannen måste kaacka med klubban och erinr
om diskussionens frihet.
Rörande den begärda pensionen för grefvin
nan Adlersparre, bade Professor Geyer ett kor
och ganska nätt muntligt anförande.