emottaga äfven den gärd ständerna kund lemna honom genom det nu föreslagna belop pet. Friherre A. Cederström förenade sig här uti, men Grefve Horn ansåg bästa sättet a komma till den medelväg, Statsutskottet. före slagit, vara, att Utskottet finge se från dett Stånd en allmän önskan om en högre summi Hr Munk af Rosensköld, N. H., gjorde någo invärdning mot hela pensionen. Han skull med nöje velat rösta till en nationalbelönin åt den store vetenskapsmannen, men bade ön skat, alt Rikets ständer tillika kunnat i honor belöna en stor medborgare. Uti Presteståndet blef detta mål äfven ite remitteradt. Det som isynnerhet tilldrog si uppmärksamhet under diskussionen, var e mycket väl skrifvet anförande af Biskop Agardt uti hvilket många förenade sig. I Borgare ståndet bifölls betänkandet med 26 röster emc 8 efter en öfverläggning, som var temligen bu lersam. Hr Wallen från Warberg föreslog nem i ett skriftligt anförande, att ständerna ej ome delbart skulle befatta sig med anslag till Baro B., utan gifva ett sådant till Vetenskapsakade mien, att sedan disponera, om den ville, fö hans räkning, -åsom uppmuntran åt vetenskap liga meriter. Detta avförande, i hvilket någ om friherrens jurymanskap 1838 lärer nämn! i förbigående, åstadkom hyssjningar, så att tal mannen måste kaacka med klubban och erinr om diskussionens frihet. Rörande den begärda pensionen för grefvin nan Adlersparre, bade Professor Geyer ett kor och ganska nätt muntligt anförande.