tum. Åsidosätta Ständerne deras grundlagsenliga
rätt, aut ej blott förordaa om flottornes statsan-
slag, utar äfven att pröfra, huru sjöförsvaret bör
Fegierss, så kunna vi också bereda oss på statens
fortsatra lidanda af det förbållande med rikets flet-
tor, soam jag förut tagit mig friheten att hos högt-
ärade Siåodet baskrifra. För öfrigt nyttjar jag
tillfället ett upplysa, att Hz Atmiral Nordenskölds
epföranda på Riddarhuset emot min, uti Statsut--
skoltets ketävkande 4 53 emförmälde motion, icke
Uppyller sist ändamål, att vederlägga motionen.
Blind annat, bvarusi Hr Amiralen sig misstagit,
fö exömsser, att min uppgift, om en märklig till-
dragelse i Pporska sjökriget, skulle sakna grund.
Dasna uppgift eger deck sin historiska trovärdig-
ket, och det är att märka, att Hr Amiralens yt
troende på Riddarbuset vidrört en, på annan dag
timed kärdelse i berörde sjökrig, än den jag i min
mation omförsält. De flere mer och mindre offi-
ciella annmärknivgser, som dessutom, i anledning af
mia motion, eranarat, har jag icke aktat nödigt,
ett med srar bemöta. Jag har dertillsaknat både
tid ech fsllenket och anser äfvan, att då jag iklädt
mig Såie moraliskt och juridiskt ansvar för min
mo:loss Iinsekåll, allt polemiserande derom vore
för mig öfver lödtgt.
Stulie ssmma sats, som för några dagar sedan,
1 fråra om försvarsvarket, förebregias, rörande äm-
Bets främmande natur och möjligketen för en icke
S:kkuapig, att deruti hysa en annen tanka, än den
blinga lydnedens, bär vinna ett allmännaare bur-
ekap, så beklsgar jog I samning Bargareståndet. I
sådant fall kuasa vi mad ens såga ett högtidligt
afsked åt oa lusna pröfringen, — — åt denna,
et: krusitusisnelt lands dyrbara rätt, att med en
åcke vrende, men allvarlig och ädel folk -viljas omut-
liza beslut, sätta en gräns för styrelsens misstag.
Vår peiitiska uppfostran skulle, undar sådana omw-
stländigkster, kunga arses nu brfiena sig uagefår
på sem: gpuokt, som vid 1829 års Riksdag, och
inget gnista sf ett högre ljus således hafva, under
dea secs2r0 tisens lapp, skingrat den föregåemdas
villor, I-te är det Kosuagen man tjenar härmed!
Hen: höga rätt och bästa fordra, att ham af Rikets
Brändar upgiyres em de adsmisistrativa bristerne,
så vä! hved angår siöförsvaret, som andra grenar
ef srasarvaltningenm. Icke eller är det dona fester-
Jängska sckom, som tjenas derjgenom, om t. ex.
Biäskersa tes Kongl. Maj:t skuile aamäla, att de,
efior underdånig genoscläsning af Kongl. Maj:ts
Propesitexar, insow, att de i krigsväsemdet ingen
Fektunskop oga, och följoktliges öfrerlemna alla
Frågor from till King. Maj:ts nådiga välbehag.
Med somraa skäl, sem Rikets Svänder kuxde um
Tsiniroga sig all annan befatinivg med försvars-
merkst än fen, att dertill bevilja de statsamsleg,
sem Kongl Maj:t täckes i nåder begära, skulle
Mikes Siärsder äfven kuoaa emancipera sig från
ll särssare bandläsgring sf den batydligaste delen
al öllgo vizsiga riksdagsärenden.
Joe bör feke glösama att tillägga upplysning om
en för 0 flesta bland Rikets Ständer tilläftemtyrs
misdra hotant omständighet, att nemligen en be-
tygli, fel sf de 09 000 Rdr bto, som Konungen
är 4252 lyfade å ratners kreditivet, blifvit anord-
Pad til 2oskafferde sf bombkanoner och prejskti-
fer, hkvytlvas behöflighet för sjöförstaret SiatsUtskot-
fet tyckes erbäana. Man bar såledss rätt att för-
västs, att den i berörde hässeeade erforderliga
kostnad redan är, till jeke ringa belopp, bestridd,
ech en närmare käcmedom härom anser jag Stats-
U.skottet böra, om tiden rmedgifver, söka ati sig
försårffa. Jag hade trott, att Kongl, Mej:is propo-
sition om statsverket skulle innehålla upplysniag,
huru:sdes berörde summa blifvit till ritets försvars-
verk i bvarjehanda fall disgonerad; men söker för-
gäåfves spår dertill, både insm ordinarie ech extra
statsregleringens spalier. För pästa statsrovision
komma måkända de nu uteblifoa uppgifterna icke
ett s1kusa, men det måste medgifvas, att de, med
Rässigi: Aill deras förvandtskep med de sya stats-
bebef, bvilxsas pröfning varit ämnad att förekomma
med date Riksmöte, hade haft deras behöriga plats
i den nyssaamnda Kongl. propositisnen. En balf
million Bissdsaler är ingen småsak. Den tyckes väl
förtjera av taga i akt.
Bstraktolsen öfver sjöförsveret förer otvunget till
en blick på befästningarne åt sjösidan. De sedna-
e bilds vä!, såsom det vill synas, en förenings-
gunkt för lands- och sjöförsvaret, men hafva dock,
efter hved jag trott mig finna, snöstts utgöra kom-
mardomål, ankommande på föredragning af Geae-
ral-Adju enten för armeer. — Denne har följaktli-
gen befl det vigtiga åliggande, att inför Kongl.
M:j:t onsvera för befästningarnes fullständighet och
behöriga tillsyn. Nu lär väl ingen kunna neka,
att Stockholm — detta Stockholm, som inse-
sluter vår rationalbank och våra förvämsta herr-
tigheter, — är den vigtigaste punkt i riket,
åen sind. som icke utsn största fara för hela landet
skulle kunsaa handlöst Jemnas åt en sköflande fisen-
des förstörigg. Steckholms försvar synes mig såle-
des hafra bardt främst tsga bemälde Ganeral-Ad-
tånts uppmärksamhet i anspråk — främst finna
sina ivlopp betryggade — främst värnas åtmin-
stone medelst doss redan existerande fästningsveräs
äodamålsenliga usderhåll. Döman då, mine Her-
rar, om den förvåning, hvarmed jag erfarit, att
Waxholms och Fredriksborgs fästningar, ännu vid
början af år 4838 skola hafva befunnit sig i det
bedröfligaste skick — i det mest bristfälliga
tillståns! Dömen om den känsla, hvarmed jag
tillika irhemiat, att just vid nämnde tidpunkt ha-
de på en ö — allenest 9 mil från Stockholm — en
främmende makt fulibordat en, under flere år före-
hafd, fästniogsbyggnad med depots för fem tusen
man. I sannisg, tänkte jag, den misshandling
som vederfarita vårt Waxholm, vårt Fredriks-
borg — ocsktadt detta vedermäle af en ic-
ke slumrazda omtanka i vårt grannskap, den-
na misshandling — att icke säga vårdslöshet