är högsta konsten; och jag måste bekänna, att be undracsvärd är den höjd, hvartill denna förmåg: blifvit bragt. — Så långt, att, är ej presten a de: mes: fanatiska slag, som hos en sansad menni ska väcker lede, blir det för ögonblicket äfver förfirsnde för denne, helst omgifven, som han vic tillfället är, af en inspirerad och således verklige: in:ressanå folkmassa. Man kan då föreställa sig effekten på andra, och den egna retelsen för sen. sulla ciler förslappade meaniskor. Nar predikanten stämt sig sjel? och sin försam: ling till högsta potensen af enthusiasm, då hör til sak:n, att de gamla gummorna, som hela tiden ätfö!lj! h:ns kraftord med rycktals suckningar och utrop Tu göra allmäcnare, längre och högl!juddare chorus T:;! slut uppkomma de namnkunniga methodistisk Groans (jag bar ej ett rätt passande ord för der på Svenska; på Tyska finnes ordet aStöhnungen som iemmeligen ustrycker meningen snyft Diogar, pustningar, bölningar ellar allt tillsammans) Paroxysmen biir stark; spasmodiska anfall, till slu konvu!sioner infinna sig, mer eller mindre talrika alt efter som andan är kraftig och predikaentei fös år sig på sin sak; unga flickor falla, sprattlan de på golfvet; de gamla tjuta starkare, slå sig fö b:östet och yreande känslor i de mest ytterliga ytt randen gifva sig luft. Slutligen. nedstiger predi kanten, hvars öga noga följt de saliga verkningarn: af sin ansträngning, från predikstolen, hugsvalar ella förlänger lidelsen hos individerne allt efte Oms:ändigbeterna, och det räcker en ansenlig tif äcnan allt kommar i sådan ordning igen, att men ni-kan blir kapabel styra åtminstone sina yttre åt hbäfvor. Detta är dock ej allt, och mysterier finna: äfven, till hvilka de oinvigda naturligtvis ej få till träde. On kärleksfester, Campmeetings och privat sammankomster vill jag ej tala. Dassa och till drzgelserna vid Wakes, vak öfver lik, och vid an dr tillfällen, skulle förtjepa exa egen beskrifning Doaita är ej öfverdrift, ej karrikatur — detta ä? sanning. Dylika scener har jag sjelf bevittnat, och de voro hvardagliga hos oss på ön S:t Barthelemy Här fattas äfven ej i Sverige personer, som känn: saken nogsamt. Man må ej invända, att sådant e ske:t hos oss; man bör besinna, att verket här änpu ej är fullikomnadt, endast börjadt. Ville Högl. U skottet, till hvilket denna motion är remitterad, hårvid använda en rättighet, den jag ingalunda ser i grundlagen förmenad, och hvilken, i min tanka äfven bör användas, på det att våra Utskott må upp nå den högst nyttiga ståndpunkten af konstituvio nella kommittger (commwitllees), nemligsn den at upplysningsvis afhöra sakkunnige personer i ett fö revsrande ärende, tror jag att Utskottet skulle komma stt inhemta flera maktpåliggande upplysningai om hvad man ännu ej vill tro, eller anser sig ent böra ana. (Slutet följer.)