MVM MV 57 NRJ
traste under denna Riksdag, spare vi hellre
redogörelselsen derför tills i morgon, för att
ej behöfva hopdraga den alltför mycket. Un-
dertiden meddelas här nedan något ur den dis-
kussion, som förefallit hos samma Stånd, an-
gående landtstaternas löner och Calmar Läns
delning.
Plenum på Riddarhuset den 7 Maj f. m.
Om Landtstatens löner.
Såsom Thorsdegsbladet nämnde, föreföll i början
en temligen varm diskussion om Statsutskotiets
betänkande JM 42, om reglering af lavdtstatens lö-
ner. Utskostet bade tillstyrkt förhöjning af läns-
männens löner från 400 till 200 Rir, men deremot
icke ansett sig kunna tillstyrka några iöner åt läns-
notarierne. Större delen af H:r Landshöfdingar
yrkade så väl högre löner för landskamererare,
kronofogdar och lånsmän, som äfven länsnotarier-
nes uppförande på stat och, i följd deraf, återre
miss af batänkandet. Då voro, Landshöfdingen i
Werxiö, Grefve Mörner, i Upsala Friherre von Kre-
mer, i Wenuersborg Hr Sandelhjelm, i Götteborg
Hr Edenhjelm, i Carlskrona Friberre Nauckhoff, i
Gefla Grefve Sparre, i Christianstad H: von Rosen,
i Malmö Grefve Posse, samt (skrifillger) Hr af
Sehmidi i Piteå. Presidenten i Kammarkollegium,
Friherre Ced rström, talade ock i samma syfining.
De hufvudsakliga skälen, som af då respektive Ta-
larne anfördes, i afseende på länsnotarierne, voro,
att desse tjenstemän ofta kunde komma att, under
landsekreterarnes frånvaro, deltsga i förvaltningen
af landshöfdingeembetena, och det vore ej staten
värdigt, att begagna någons biträde, utan att ve-
dergälla det. Länsnotarierne aflönades nu aflands-
sekreterarne: det borde uppböra, emedan det vore
ebilligt, avt belasta landssekreterarne med aflönan-
det af tjänstemän, hvilka voro nödvändiga för gö-
romålens gång vid landshöfdinogeembetena. Om
man icke anslog tillräckliga löner åt länsnotari-
erna, så vore det svårt, att till dessa befattniogar
erhålla lagfarna personer, hvilket dock vore ound-
gängligen nödigt, emedan en länsnotarie ofta måste
förrätta landsekreterarens göromål, då denne är
frånvarande eller annars har lsga förfall.
Hr Hjerta, L., Grefve Frölich, D., och Hr Rib-
ding, A., yttrade sig på andra sidan. Hr Hjerta
fann i Hrr Lendsköfdingars talrika uppstigande
till förmån för deras underlydande, prof på ett
vackert och berömvärdt nit af dem såsom chefer,
men satte i fråga, om den öfriga representationen;
kunde ingå på det af detta nit föranledda anspråk.
Ingenting vore önskligare, än om alla tjonstemän
kunde lönas, så att de berunno sig i fullzomligt i
välstånd; han egkulle till och med anse lyckligt, om
hvarje tjensteman i landet kunde hafva statsråds-
lön. Han medgaf äfven angelägecheten, att sörja
för deras behof, som i sina tjenstbestyr stå folket
Rärmeast, och erkände framför allt vigten al fogdar-
nes befattning, dessa embetsmän, hvilka ä allmo-
gens moralitet ofta kunna bafva lika mycket in-
fistande som Presten och Domaren. Men hvad
L-acnotarierne angick, om hvilka här talats, så
trodde han, att då landets tillgångar ej lemna till-
fälle att försa alla så som man önskade, så funnes
jemförelsevis få tjenstemän, som kunna så väl hjel-
pa sig utan lön på stat, som Länsnotarierne. De
kunde ej helt och hållet sättas i paritet med Läns-
bokhållaren. Denne har en serskild befattning för
sig med Landsboken, då Länsnotarien deremot e-
gentligen är att anse såsom Lendssekreterarens en-
skilda biträde. De hafva genom sin nära beröring
med LandshöfdingeEmbetet, om de äro pålitlige,
bättre än någon annan tillfälle till kommissioner
och sportler, då det ofta är ondt om säkra enskil-
da ombud till måls bevakande vid dessa embets-
verk, samt dessutom temlig utsigt till befordran, Gå
de, som visa sig förtjenta deraf och vinna Landsh:s
ynnest, säkert kunna räkna på fogdetjenster och
stundom äfven Landssekreterare-sysslor. Det sed-
nare skulle kanske än oftare inträffa, om förbudet
mot ackordet till Landssekreterare-sysslor strängt
hardkafdes och isynnerhet om man oftare finge
upplefva den hittills nästan oerhörda händelser,
som, enligt hvad Tal. kunde erinra sig, hittills
blott en gång i mannaminne timat, att utmärkta!
och skickliga Landssekreterare biefve befordrade
till Landshöfdingar, då otvifvelaktigt ingen brist
skulle blifva på skickliga unge män å Länsnotarie-
platserna, äfven utan behof af lön på stat. Lands-
böfdingen i Christianstad hade uppgifvit, att vid
Landskansliet derstädes handlades årligen omkring
21,000 mål. Detta bevisade ej annat, än att Lands-
sekreteraro-tjensten der måtte vara hvad man kal-
lar en ypperlig syssla, och väl kunde tåla vid att
afstå ett bidrag till löcsportlerna åt Länsnotarien,
utan behof af statsbidrag. Att nu anslå ett sådant
vors i sjolfva verket ej annat än att öka Lands-
sekratsrarnes inkomster, emedan desse hafva rät-
tigheten till sportierna, just för att bestrida expe-
ditionen. Just ifrån den nämnda omständigheten
af målsns talrikhet, och i förhållande dertill, äfven
sportlerzas, hemtade Tal. anledning till den tan-
ken, att det väl ginge an skaffa Länsnotarien lön
utan statsutgift, om Hrr Landshöfdingar, som nu
äro i staden, antingen i kommitte eller på annat
sätt uppgjerde någon reglering af Landskansliernas
inkomster, i likhet med den, som skett inom Ko-
nungenrs kansli, att sportlerna redovisades och ett
bestämdt belopp deraf anslogs åt biträden. Säkert
skulle härigenom nägra smulor åt 42 här såsom så
vanlottade beskrifaa Länsnotarierna kunna falla af
de välmående Landssekreterarnes bord. Han yr-
kade bifall till betänkandet så mycket mera, som
man af den nu förväntade nya regeringen sanno-
Jikt borde kunna hoppas nya organisationer inom
de befintliga tillgångarne och ej blott fordringar
på nya anslag.
Grefve Mörner, C., ville ej, lika med Hr Hjerte,
att Länsnotarierne skulle erhålla statsrådslöner, men
deremot att de skulle få någon lön på stat. Detta
vora alideles nöävändigt, för att få skickliga läns-
motarisr, .
Friherre Ridderstolpe, Fredrik, var ledsen, att
en föregående Talare (Hr Hjerta) ej, i stället att
iogå i Bergskollegium, ingått såsom Notarie vid :
någon Länsstyrelse; man hade då här undgått en !