sparade man således troligen en större utgift vidj
ett försök med en ny princip, som det måhända ej
egna fingrar så att säga i hvarje skrymsla, så skul-
da uppskjutas till dses en större reglering i detta
Ett länshäkte i Wimmerby trodde Talaren skulle
STVM SOS HY Ve 90 MANS NM DC fR fv
3es befolkning, så blefve besparingen för hvarje
person 4 sk. 2 rst — en besparing, som knappast
emottoges till insättning i någon sparbank, åtmin-
stone ej i Stockholm. Det vore ej brist på medel,
som låge i vägen för beviljande af anslag; det
vore brist på tro och uppriktighet. Tidningskrif-
varna hade så länge upprepat, att vi voro fattige,
ati både folket och representationen börjat tro det;
hsn hamställde, om det ej skulle gå en, att nu en
tid yttra motsatsen, till dess betänkandet återkom-
me, då han hoppades opinionen i detta fall skulle
hafva förändrat sig.
Betänkandet återromitterades.
Stattutskottets betänkande J4 43, som afstyrkte
den a! Kovgl. Maj:t föreslagna delningen af Calmar
Län, föranledde äfven en kort diskussion. En Re-
servant i Utskottet, Hr Moberg, hade föreslagit det
amendement till åen Kongl. propositionen, att en
serskild mindre afdelning af länsstyrelsen, bestående
af en Landssekreterare och Landskamrerare. med
nödig? biträden, skulle etableras i Westervik för
norra delen af länet. Härtill skulle ej fordras större
enslag än 3 000 Rår.
Friberre Nordenfalk, Johan, yrkade återremiss af
Utskottets betänkande, ehuru det vore oangenämt,
att öka mängden af återremisser. Men man kunde
äfven gå för långt i hushållning, då man nekade
stt afbjilpa erkända behof. Detta trodde han, att
Statsutskottet här gjort. Den eivila administratio-
nen afsåg i hög grad folkets behbof, och Talaren
finge, både såsom ett uttryck af invånarnes i orten
odelade opinion och, i följd af bestämdt uppdrag,
förorda det förslag, som innefattades i Hr Mo-
bergs reservation. Olägenheterna, i geografiskt
bänseende, af länsts nuvarande sammansättning
lågo för öppen dag, blott genom en blick på kar-
tan. På en sträcka af 50 mils längd låg residens-
staden 9 mil från ena ändan af länet; många af
länets ioavånare hade således 21 mil dit. Statsut-
skottet hade yttrat, att man ej genom Calmar Läns
delning borde gå den reglering i förväg, som syn-
tes vara nödvändig med länen i allmänhet. Ingen
kunde lifligare än Talaren önska nyttiga reformer,
men man hade sett, att dylika i vårt land ej gingo
serdsles fort; då en sådan af onseklig nytta för
30,000 personer nu kunde ske, för den obetydliga
kostnaden af 35,000 Rdr om året, så trodde han det
ej vara skäl, att dermed uppskjuta. Man borde
dessutom komma i håg, att detta anslag ej vore
helt och hållet en ny statsutgift. Genom den kor-
tare fångtramsporten skulle en betydlig besparing
vineas i de kostnader, densamma hittills förersa-
kat. Talaren fästade slutligen uppmärksamheten
derpå, att Calmar Län aldrig åtnjutit en skilling
af staten i undsättningsväg, till allmänna arbeten
och byggnader; det vore således ett skäl mera, att
ej vägra det ansleg, som nu begärdes. Han klan-
drade alldeles icke Statsutskottets åtgärd i frågan,
ty han insåg nogsamt, huru svårt det problem va-
rit, som detta Utskott haft att lösa; men han hop-
pades, att Uiskoitet skulle taga saken I närmare
öfvervägande.
H: Bjerta, Lars, förenade sig med Friherre Nar-
denfalk i yrkande af återremiss, och det af 2:ne
skäl: 4:o kunde man entaga såsom sennolikt, att
om Ständerna afslå amendementet i Hr Mobergs!
reservation, så komme sannolikt nästa riksdag en
lika proposition från Kongl. Maj:t, som den nu
framställdes. Genom beviljande af 3000 Rdr, be-
- ERE Fr PM fe
nästa riksdag. 2:o Innefattade Hr Mobergs förslag
vorg illa att få utsträcka äfven till andra provin-
ser. Det vore ett fel, som vidlådde den lilla landt-
regeringen likasom den stora riksregleringen; att:i
vilja för mycket centralisera allt. Talaren erkände!
behofvet för en reglering af enhet och kraft i sina
åtgärder och skyndsamhet i deras verkställande;
men om regeringen från en punvkt ville hafva sina
le den aldrig kunna sköta allt, om den än hade al-
drig så långa armar. Han vidrörde dessutom
de kända skälen af svårigheterna med 2llmogens
långa resor till eflägsna Landskanslier, hvilka svå-
righeter ökat sig i den mån Landshöfdingeembete-
nas verksamhei vidgats.
Hr Anckarsvärd, August. Högst få mål hade af-
gjorts i Statsutskottet, hvari skäl och upplysningar
så fullständigt varit framlagda, som i detta. Han
trodde att den ifrågavarande länsfördelningen bor-
I
hänseende för hela riket af regeringen företogs.
under tiden afbjelpa den betydligare olägenheten
af nuvarande förbållande, neml. den långa fång-
transporten. Han trodde ej på hvad Hr Hjerta yt-
rat om besparing i utgifter. En liten utgift vexer
snart, och erfarenheten hade visat att behofven ö-
kade sig i progressivt förhållande, som man bevil-
jade anslsg. Telaren hade ej uppstigit för att mot-
sätta sig återremiss; Statsutskottet hade redan fått
emottaga så många, att en mer eller mindre gjor-
de ingenting. Han för sin del skul!e gerna se, att
en fördel bereddes åt en ort, vid hvilken kära
minnen fåstade honom.
Friherre Raab, Adam, biträdde yrkandet om å-
terremiss af betänkandet.
Friherre Bojie, Fredrik. Enär Hr von Hart-
mansdorff högst ynnestfullt och välvilligt lemnar
Hutet upplysningar i alla möjliga ämnen, så an-
höll Friherren, att den värde ledamoten äfven
godhetsfullt täcktes upplysa Huset i afseende på
dat nu förevarande. Talaren för sin del behöde
någon vägledning för sin änpu veckiande öfserty-
gelse i detta fall, och han hade ett fullt förtroen-
da till Hr von Hartmansdorffs upplysning och kun-
skeper.
Hr von Hartmansdorff fanns icko benäsen att
motsvara Friherre Boijes förtroende, utan förklara-
de helt lakoniskt, att har ej ansåg sig skyldig att
tala, då han ej hade något att säga. Betänkandet
återremitterades.
Hr C. von Hauswolffs anförande, an-
gående Methodisterna.
Jag har vördsamt begärt, att några anmärknin-
gar, föranledda af Frih. Flemings motion, angåen
mr ; 2: ss sb adiestarnag2 miasinnesnatalt hörn