sparade man således troligen en större utgift vidj ett försök med en ny princip, som det måhända ej egna fingrar så att säga i hvarje skrymsla, så skulda uppskjutas till dses en större reglering i detta Ett länshäkte i Wimmerby trodde Talaren skulle STVM SOS HY Ve 90 MANS NM DC fR fv 3es befolkning, så blefve besparingen för hvarje person 4 sk. 2 rst — en besparing, som knappast emottoges till insättning i någon sparbank, åtminstone ej i Stockholm. Det vore ej brist på medel, som låge i vägen för beviljande af anslag; det vore brist på tro och uppriktighet. Tidningskrifvarna hade så länge upprepat, att vi voro fattige, ati både folket och representationen börjat tro det; hsn hamställde, om det ej skulle gå en, att nu en tid yttra motsatsen, till dess betänkandet återkomme, då han hoppades opinionen i detta fall skulle hafva förändrat sig. Betänkandet återromitterades. Stattutskottets betänkande J4 43, som afstyrkte den a! Kovgl. Maj:t föreslagna delningen af Calmar Län, föranledde äfven en kort diskussion. En Reservant i Utskottet, Hr Moberg, hade föreslagit det amendement till åen Kongl. propositionen, att en serskild mindre afdelning af länsstyrelsen, bestående af en Landssekreterare och Landskamrerare. med nödig? biträden, skulle etableras i Westervik för norra delen af länet. Härtill skulle ej fordras större enslag än 3 000 Rår. Friberre Nordenfalk, Johan, yrkade återremiss af Utskottets betänkande, ehuru det vore oangenämt, att öka mängden af återremisser. Men man kunde äfven gå för långt i hushållning, då man nekade stt afbjilpa erkända behof. Detta trodde han, att Statsutskottet här gjort. Den eivila administrationen afsåg i hög grad folkets behbof, och Talaren finge, både såsom ett uttryck af invånarnes i orten odelade opinion och, i följd af bestämdt uppdrag, förorda det förslag, som innefattades i Hr Mobergs reservation. Olägenheterna, i geografiskt bänseende, af länsts nuvarande sammansättning lågo för öppen dag, blott genom en blick på kartan. På en sträcka af 50 mils längd låg residensstaden 9 mil från ena ändan af länet; många af länets ioavånare hade således 21 mil dit. Statsutskottet hade yttrat, att man ej genom Calmar Läns delning borde gå den reglering i förväg, som syntes vara nödvändig med länen i allmänhet. Ingen kunde lifligare än Talaren önska nyttiga reformer, men man hade sett, att dylika i vårt land ej gingo serdsles fort; då en sådan af onseklig nytta för 30,000 personer nu kunde ske, för den obetydliga kostnaden af 35,000 Rdr om året, så trodde han det ej vara skäl, att dermed uppskjuta. Man borde dessutom komma i håg, att detta anslag ej vore helt och hållet en ny statsutgift. Genom den kortare fångtramsporten skulle en betydlig besparing vineas i de kostnader, densamma hittills förersakat. Talaren fästade slutligen uppmärksamheten derpå, att Calmar Län aldrig åtnjutit en skilling af staten i undsättningsväg, till allmänna arbeten och byggnader; det vore således ett skäl mera, att ej vägra det ansleg, som nu begärdes. Han klandrade alldeles icke Statsutskottets åtgärd i frågan, ty han insåg nogsamt, huru svårt det problem varit, som detta Utskott haft att lösa; men han hoppades, att Uiskoitet skulle taga saken I närmare öfvervägande. H: Bjerta, Lars, förenade sig med Friherre Nardenfalk i yrkande af återremiss, och det af 2:ne skäl: 4:o kunde man entaga såsom sennolikt, att om Ständerna afslå amendementet i Hr Mobergs! reservation, så komme sannolikt nästa riksdag en lika proposition från Kongl. Maj:t, som den nu framställdes. Genom beviljande af 3000 Rdr, beERE Fr PM fe nästa riksdag. 2:o Innefattade Hr Mobergs förslag vorg illa att få utsträcka äfven till andra provinser. Det vore ett fel, som vidlådde den lilla landtregeringen likasom den stora riksregleringen; att:i vilja för mycket centralisera allt. Talaren erkände! behofvet för en reglering af enhet och kraft i sina åtgärder och skyndsamhet i deras verkställande; men om regeringen från en punvkt ville hafva sina le den aldrig kunna sköta allt, om den än hade aldrig så långa armar. Han vidrörde dessutom de kända skälen af svårigheterna med 2llmogens långa resor till eflägsna Landskanslier, hvilka svårigheter ökat sig i den mån Landshöfdingeembetenas verksamhei vidgats. Hr Anckarsvärd, August. Högst få mål hade afgjorts i Statsutskottet, hvari skäl och upplysningar så fullständigt varit framlagda, som i detta. Han trodde att den ifrågavarande länsfördelningen borI hänseende för hela riket af regeringen företogs. under tiden afbjelpa den betydligare olägenheten af nuvarande förbållande, neml. den långa fångtransporten. Han trodde ej på hvad Hr Hjerta ytrat om besparing i utgifter. En liten utgift vexer snart, och erfarenheten hade visat att behofven ökade sig i progressivt förhållande, som man beviljade anslsg. Telaren hade ej uppstigit för att motsätta sig återremiss; Statsutskottet hade redan fått emottaga så många, att en mer eller mindre gjorde ingenting. Han för sin del skul!e gerna se, att en fördel bereddes åt en ort, vid hvilken kära minnen fåstade honom. Friherre Raab, Adam, biträdde yrkandet om återremiss af betänkandet. Friherre Bojie, Fredrik. Enär Hr von Hartmansdorff högst ynnestfullt och välvilligt lemnar Hutet upplysningar i alla möjliga ämnen, så anhöll Friherren, att den värde ledamoten äfven godhetsfullt täcktes upplysa Huset i afseende på dat nu förevarande. Talaren för sin del behöde någon vägledning för sin änpu veckiande öfsertygelse i detta fall, och han hade ett fullt förtroenda till Hr von Hartmansdorffs upplysning och kunskeper. Hr von Hartmansdorff fanns icko benäsen att motsvara Friherre Boijes förtroende, utan förklarade helt lakoniskt, att har ej ansåg sig skyldig att tala, då han ej hade något att säga. Betänkandet återremitterades. Hr C. von Hauswolffs anförande, angående Methodisterna. Jag har vördsamt begärt, att några anmärkningar, föranledda af Frih. Flemings motion, angåen mr ; 2: ss sb adiestarnag2 miasinnesnatalt hörn