nödvändigheten af bidrag till öfning för flottan.
— Hr von Heyne uppdrog en skildring af det
vackra och för fosterlandssinnet tillfredsställan-
de skick, hvari Svenska flottan befunnits i Gu-
staf IlI:s tid, nämnde om bataljerna vid Uttis-
malm, Waltiala, m. m. och gjorde en appell till
Ståndets känsla i afseende på omsorgen för
sjöförsvaret. Detta var skriftligt och till en del
målande. — Hr Hagelstam utvecklade de åsig-
ter, som innefattas i bans förut utgilna brochyr,
angående omöjligheten för oss att äga en flolta,
som kan mäta sig med Rysslands, hvilken nu
äger en 7 gånger större, och att man derför
hufvudsakligen bör se på skärgårdsförsvaret.
Nyttan bör gå framför grannlåten. Erfarenhe-
ten är den säkraste räknemästaren, Nerrmän-
nen hafva varit klokare än vi. De hafva redan
flere gånger så många bombkanoner som vi,
ehuru uppfinningen långt förut fanns i Sverige.
Betygade StatsUtskottet sin högaktning. Dess
förslag det bästa som nu kunde uppgöras och
förtjenade i alla delar att antagas.
Grefve von Platen beklagade att det gamla
tvisteämnet åter uppstått. Replikerade hufvud-
sakligen mot Hr Nordenskjöld. Jemförelsen med
England, Frankrike och Amerika kunde ej an-
tagas: orsaken hvarföre dessa länder hafva så
stora flottor är deras rikedom. Man hade ta-
lat om att aktningen för oss hos andra länder
skuile sjunka om linieskeppens antal förminskas;
men om licieskepp skola inge aktning, böra de
ock vara utrustade. Bestridde ett annat påstå-
ende, att sex linieskepp kunde utrustas inom
sex veckor. Angående frågan om en plan an-
märkte han, att en Norsk kommitte i för-
svarsplanen för Norge uteslutit linieskeppen
och den planen vore af Kongl. Maj:t bifallen.
Med en linieflotta måste man slåss på öppna
fältet och då hafva en proportionerad styrka
mot fiendens; trodde att vi ganska väl kunne
försvara oss utan linieflotta. Erkände nyttan
af ångfartyg, men erinrade att i Engelska flot-
tan bade linieskeppens antal aftagit 40 procent
medan ångfartygens tilltagit, så ait Engelska
marinen nu bar 53 bevärade och 24 obevärade
ångfartyg. Anmärkte i afseende på anslag till
ölnirg, att om man ville låta bli bygga nya
linieskepp, så räckte anslagen nog till öfnings-
expediiioner,
Grefve Horn hade ej med tillfredsställelse u-
tan med bekymmer sett den åsigt, hvari Ut-
skottets pluralitet stadnat, och utvecklade (i vårt
tycke väl) nödvändigheten att göra sjöförsvaret
till ett bufvudsakligt ögnamärke i landets all-
mäana försvarsplan. Detta grundade han huf-
vudsakligen derpå, att äfven ett olyckligt sjö-
krig är mindre kostsamt än ett försvar inom e-
get land, emedan, äfven om det lyckas utdrif-
va fienden, de provinser, som utgjort krigstea-
tern, alltid äro ruinerade. Man borde der-
öre främst af all söka förekomma fiendens land-
stigande.
Fiiberre Lagerbjelke återtog, med några an-
märkningar derom, att honom veterligen voro
ännu icke ångfartyg använda i sjökrig, och det
vore en stor fråga, huruvida de borde bestyc-
kas eller icke. En orsak hvarföre man ej bor-
de ölvergifva lmieskeppen, låg i den nya upp-
fivningen att destillera vatten vm bord till
drickesvatten. Bekräftade sig denna uppfinning
ytterligare, så gjorde det en stor revolution i
vapnets begagnande genom möjligheten att an-
vända det stora utrymme, som nu fordras för vat-
tenfat till plats för ångmachiner. — Hr Oxehufvud
gick skarpt på Hr Hagelstams åsigt och talade
för den stora flottan, men hade dervid tillika
det märkliga yltrandet, att han i motsats mot
dem som ansett så ofantliga anslag dertill for-
dras, trodde, att dessa anslag redan i det när-
maste finnas inom titeln, ehuru hvar och en
vet, att den ej är någon guldgrufva, om blott
en annan organisation kommer att ega Tum.
Bestred påståendet, att våra kuster kunna för-
svaras ensamt med skärgårdsflotta och uppräk-;
nade i det afseendet Skånes, Hallands en stor
del af Norrbottens m. fl. och Gottlands, denna
styfmoderiigt behandlade ö, som ej en gång
kan tillvinna sig en förmån för en af de för-
nämsta hamnar, som blifvit flere andra mindre
städer beviljad.
Hr Lefren uppträdde hufvudsakligen mot
den teori Grefve Horn framställt, och ville,
att landtförsvaret skulle stå i främsta rummet,
dernäst skärgårdsförsvaret och sist örlogsflot-
tan, ehuru det vore bra, om man kunde hafva
alla tre: Citerade exemplet af Carthago, som !
föll, när det antog den komwmoda satsen, att
vilja stälga ut Romarne med sina flottor, Sjelfva;
Epvgland vågade emot äfventyret af Napoleons
landstigning ej lita på sin flotta. Hela England exer-
cerade då tillilands, Nationen måste öfva sina seal
nor för att äga styrka i vådans stund mot fienden.
F-ih. Cederström invände mot det åberopade bi-
storiska exemplet, att det likväl icke hindrat Han-
nibal att ligga 15 är i Italien. — Grefve Löwen-
hjelm talade om nödvändigheten att äga egen kraft,
om man skall kunna hoppas på allianser af andre.
Andra stater besluta om och utan den stat som
sialf intet förmår. Strödde några blammar åt7 vår